Det är ett problem detta med Twitter. Jordan, från NKTOB, twittrar som en idiot. Han har INGENTING att säga. I stil med att berätta att det är dags för kaffe …

Och nu, nu har han bytt visningsbild. Och allt blev plötsligt ännu värre!

Hur mycket folk som helst. Massor av kul att köpa. Det kändes som att råna tanterna från Valbo när jag fick köpa de här urgulliga tossorna för 25 kronor. Köpte lite annat också, det är god utväxling på pengarna på julmarknad.

På den skakiga bilden ovan ses både vinterpalatset i pepparkaka och kören i tomteluvor. Jag kommer tillbaka nästa år. Nu laddar jag för nästa fest för dagen.

I Ängeln på sjunde trappsteget skildrar författaren sin barndom. Andra världskrigets Irland. Inte så länge sedan alls. All denna fattigdom som står en upp i halsen. Och som jag uppfattar det, inte särskilt mycket kärlek. Det tär att vara fattig. läste och undrade hur de faktiskt, faktiskt fick ihop det.

Blod är en svensk ungdomsbok. Och som vanligt är ungdomslitteratur genial i sin enkelhet. En historia om urspung, därav titeln. kan man lita på vuxna och vad är det egentligen som betyder något i livet?

Ni kan läsa båda.

Det blir mycket tvätt och strumporna slits hårt.

Men jag känner mig också nöjd.

I dag har jag haft förmånen att få se föreställningen med ovan nämnda titel, som i dag spelade för ABF:s halvårsmöte.

Så här skriver Folkteatern som satt upp den (på initiativ av Familjeslanten):

Jag Lägger Mina Räkningar I Tvättkorgen

”Jag la räkningarna överallt. I byrålådor, i garderoben, under mattan, bakom böckerna i bokhyllan. Jag kunde hitta dem igen flera år efteråt.”

I Sverige är det ungefär en halv miljon människor som har allvarliga problem med sin ekonomi, och bland ungdomar ökar de ekonomiska bekymren, idag är det över 40 000 personer i åldrarna 18-25 år som har skulder hos Kronofogden. Samtidigt förväntas vi ta allt fler beslut som rör vår ekonomi, vi ska välja bland reklamkampanjer, gratiserbjudanden och identitetsmarkörer, beslut som kan få konsekvenser under många år.

Pjäsen ”Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen” är baserad på intervjuer med 20 personer som har skulder hos Kronofogden och inkassoföretag. Den bild av människor med skulder som har vuxit fram är mångskiftande och fascinerande. Det är personer med väldigt olika bakgrund, alltifrån sjukskrivna och alkoholister till högt uppsatta jurister och chefer. Alla har de en komplex livshistoria som handlar om långt mer än att de har skulder, som narkomanen som övergav sina barn, politikern som ljög om allt för sina vänner och den unga tjejen som blev lurad av sin pojkvän. Pjäsen blir en rik skildring av några människor vars gemensamma nämnare är att de har skulder, och den rör bl.a. vid frågor om konsumtion, våra känslor, samhället och om det är tillåtet att misslyckas.

”Jag visste ju att det jag höll på med var helt galet. Jag köpte saker fast jag inte hade råd, jag lånade pengar, jag betalade inte mina räkningar. Jag kunde inte sätta stopp för mig själv. Jag förstår inte min egen hjärna.”

Föreställningen gick rätt in i hjärtat. Ofta hör jag elaka saker om människor som just inte kan betala sina räkningar. Mitt favoritprogram Lyxfällan heter Lyxfällan av en anledning. Personerna har inkomster men de kan av olika skäl inte få det att gå runt. Främst två kategorier, de mår dåligt och orkar inte ta tag i livet utan behöver stöd och hjälp. Ibland kommer det fram tydligt, ibland inte. Den andra kategorin är unga människor, många gånger måna om att hålla en fasad, ha tillräckligt med prylar och pengar för att göra gott intryck på andra. Därför fattar de fel beslut. Lyxfällan lyckas alltid styra upp läget,  just för att det finns en ström av pengar in. Det gäller att strypa ut, ibland öka in.

Många människor i en SKULDfälla har inte de möjligheterna för de har helt enkelt inga inkomster. I föreställningen berättade människor på film om sin situation. Jag tänkte kalla det modigt, för det är de, men samtidigt, varför ska man behöva ha mod för att berätta som sin situation? Det är en del av problemet, att det är tabu när man inte likt Petter kan sjunga ”Det går bra nu”. En kvinna som pga sjukdom inte kan jobba och får ut 5000 kronor i månaden. Hyran för lägenheten hon och henns barn bor i är på 6100 …

Har vi råd att ta hand om varandra? Vill vi det? Jag vill.

Netgear N150 wireless router WNR1000 använd typ 8 månader. Kostade 400. Nån som behöver? Lägg ett skambud.

Två timmar nu och börjar bli redigt rastlös. Julmust, saffransskorpor och små delikata dinkelpepparkakor. På spåret och Skavlan.

I dag har jag varit med LRF och på Gefleortens mejeri. Det var lite som när jag var liten och såg barnprogrammen som beskrev hur saker tillverkades. Jättekul att se kartonger åka omkring i banor. Jultrycken är på gång på mjölken nu!

Vidare pratade vi självklart om villkoren för mjölkproduktion. Som av en händelse SMSade en annan mjölkbonde, min mamma, till mig under eftermiddagen:

”Allt flyter när det är bra med djuren”.

Kom hem sent i kväll efter ett seminarium i Stockholm och har ägnat mig åt att läsa det jag finner intressant i Arbetarbladet onsdag och torsdag. Och det är ju ganska mycket av siftande karaktär. Funderar på att börja kommentera innehållet varje dag.

Onsdag
Läser rubriken på debattartikeln ”Lämna ett positivt besked till fiskarna”, från enModerat som värnar yrkesfisket. Tänker i att rubriken verkligen är dubbeltydig, för även om fiskarna behöver det värnas. Utfiskning och rovdrift i vattnen är inte ett skämt. Men för en klassisk moderat är profit viktigt.

Många vill satsa på Mackmyra. När det gäller alkohol är det aldrig lågkonjunktur. Vad är det i nervgiftet som är så lockande? Förutom att det är ”tradition”.

Par firar 65-årig bröllopsdag. Ge dem en stor, stor tårta. Och en kväll i ensamhet. Var och en för sig.

”Låt Gävles barn träna på lika villkor”. Typisk insändarskribent som absolut inte kan glädjas över att en hall i kommunen nu står klar, utan istället anser att det nu blivit ÄNNU sämre för de egna hockeybarnen. Hur man än vänder sig …

Och Juholts språkgroda får jag nu se i pappersform. Haha. Det är bara för mycket.

Torsdag
Läser det faktiskt sansade repotaget om besparingarna i omsorgen. Lena Lundgren (vi är inte på nåt sätt släkt tyvärr) är en mycket klok kvinna som nu får ta itu med sådant som skulle ha blivit av för år sedan, men som aldrig blev gjort. Noterar en enig nämnd. Hoppas Moderaterna minns det i fullmäktige sedan.

Ser att Fixar-Malte blir kvar och att Barnahus permanentas. Båda är bra, men blir extra glad åt det senare.

Satsning på Konturen. Roligt! Det är rätt sunkigt där i dag och Gävle behöver vara fräscht.

Härliga killar som vill ha en parkourpark i Sandviken. Hoppas de får en.

Och så den text som satte sig allra hårdast. På sidan av unga för unga skriver en före detta elev till mig (vilket är helt oviktigt men det är roligt när de gör bra saker) en text med frågan om hur studenterna ska ha råd.

Det finns egentligen mycket att bemöta i den, till exempel att föräldrar har försörjningsplikt för deras barn tills de fyllt 18 år eller gått ut gymnasiet, men låt oss inte förlora oss i detaljerna.

Beatrice skriver om pressen kring studentfirandet, även om hon inte kallar det just så, men hon beskriver en stor press. saker som ska köpas. Studentmössor, klänningar, går till frisör för uppsättning, smink mm.

Skälet till att det är dyrt är enkelt. Företag vill tjäna pengar på er och ni hetsar varandra att betala. Till och med tar extra jobb för att ”ha råd” att ta studenten.

Ingen vill ta råd och tips från äldre, vilket betyder att alla studenter får göra misstaget att köpa på sig en massa grejer som de sedan kommer att undra om det verkligen var värt det. Hon skriver själv om möjligheten att köpa nästan oanvända klänningar i andra hand på nätet.

Tro mig, studenten kommer inte att vara det största och bästa som kommer att ha hänt i livet. Och om det skulle vara det ligger det något mycket sorgligt över det. Problemet är att det kanske är svårt att förmedla till en student som lever i tron om att studentdagen är kulmen. På allt.

Det är egentligen bara en pust.

Och med den vetskapen, skit i det mesta. Mössan har man ingen glädje av sen i alla fall. Eller, tio år senare tog en av mina systrar studenten i min gamla mössa. Billigt. och ingen såg att den var lite lagad i kanterna eftersom en möss gnagt lite på den i lådan. Låna äldre släktings mössa och vips är tusingen Bea skriver om insparad.