Förra helgen när det var hantverksmässa köpte jag den här lilla, ursöta musen. Den sitter nu och vaktar lyktan. Lyktan och musen står på en pall jag köpte på RIA igår (25 kr) som jag sprejade med lite vit sprejfärg jag hade kvar. Blev snyggt på alla sätt och vis.

Jag har inte sett mandelmjöl på någon hylla i matbutiker där jag handlar så det är till att mala eget.

Vändningen av dygnet inför juluppehållet har påbörjats. Läste till över två i natt och sov till elva, tills nyss alltså.

Precis bokat tidigt tåg till huvudstaden i morgon så att jag ändå ska hålla det stången några dagar.

Det har ju varit lite partaj senaste tiden. Jag har fotat mig själv mot de fulaste bakgrunder jag kan hitta, för att själv se snyggare ut.

Tisdagens julfest på Münchenbryggeriet. Hade nog feber.

I går när jag gick till Matildas. En av två H&M-kläningar jag äger.

Och så den ultimata festklädseln som jag hade i kväll när jag vigde! Tanterna som sydde dräkter var kloka och sydde redan då väskor som passar lagom för iPhone och läppglans.

För den icke-observante påpekar jag två saker. Jag har en tydlig favvo-pose att fota mig själv i. Och jag har klipt håret efter tisdagen.

Annars var den avslappnade rebellstilen från en annan fest förra veckan den enklaste.

Dagen började så illa, men slutar så bra!

Sov bort hela eftermiddagen, tänker att det kan jaga virus och bakterier på flykt. Läste lite i Murakamis ”vad jag pratar om när jag pratar om löpning” innan jag tungt föll ner i kudden.

Gick en sväng i regnet och allväderstövlarna ner till Stadshuset och hämtade grejer för kvällens vigsel, den jag sett fram emot. Bytte om och gick till Maxim. Vilket härligt bröllop. Maria och Christer var underbart snygga ihop och massa glada människor var gäster! Så roligt! Så mycket kärlek!

Glad i hågen hem och koka kola. Sist, för många år sedan, stelnade den aldrig så sedan dess har jag varit försiktig.  Gjorde två recept ut Johanna Westmans bok ”Julgodis”. Vaniljkolan som är som utskuren ur himmelen och så en halv sats saffranskola. Som utskuren ur Norrala. Sjukt nöjd, och ser en framtid är jag ägnar dagarna åt att koka kola och sälja på torget.

Har trevlig sällskap och hade fått en glad kommentar från Lisa om gårdagen. Så nu är det bara lyckligt!

Vaknar halv elva och tänker att den här lördagen känns som en gammal rutten söndag. Alltså sitter jag 1,5 timme fortfarande i soffan i filt och stockad tröja och funderar över hur jag styr upp den här dagen.

Efter att ha googlat recept på pepparkaksmuffins har jag en plan. Den inkluderar också en promenad till en butik långt åt helvete bort, men det är dit mina paket kommer och julklapparna måste hem.

När jag var ute tidigare i dag ändrade sig luften och den blev snabbt full av snöflingor. Vad har vi för det just nu, inget. Mörkt och slaskigt som vanligt. Riktigt, riktigt illa.

Tur att jag har en intessant middag att se fram emot i kväll. Och allt som heter julklappar är nu klart.

Läste en krönika i Söderhamnskuriren för ett tag sen som handlade om ”hur alla stressar” vid jul. Jag stressar inte. Jag planerar och gör.

 Klicka HÄR om du vill ta ställning för Vit Jul

Också i år har jag förmånen att vara ambassadör för Vit Jul-kampanjen. Tillsammans med bland andra Gudrun Schyman, Cissi Wallin och Katerina Janouch. Tre kvinnor som tydligt sett alkoholens baksidor och inte har skygglappar för det.

I tidningen Fokus skriver Katarina Wennstam (av mig beundrad författare) en lysande julhälsning till SDs Jimmie Åkesson. Temat är svensk alkoholkultur. 

”Men vad ska vi då göra med det som sitter nedärvt i den svenska folksjälen? Snapsen, skålandet och den mänskliga rättigheten att få supa sig riktigt jävla full?

Alla kvinnor som blir misshandlade? Alla barn som hör och ser, men som ingen ser? Alla de som söker skydd hos kvinnojourer, som kommer blåslagna till akuten? Barnen som ser jullovet som en skräckfylld period full av alkohol, okvädningsord och slagsmål?

Våldet mot kvinnor, och mot barn, ökar under våra etniskt svenska högtider. Lucia. Jul. Nyår. Valborg. Midsommar. Chartern, för den delen.

Att supa och inte ta ansvar för sitt beteende eller för sina gärningar ingår tveklöst i det vi brukar kalla för den svenska folksjälen. Att supa under julen är en självklarhet för många. Att stänga in sig med familjen under flera lediga dagar innebär ökat våld, det visar statistiken med all önskvärd tydlighet.”

Expressen har ett fånigt repotage där de går igenom möbler i rustade Sagerska Palatset och en av alla experter får tycka till. I tyckandet blir det en bekräftelse av det som skrämmer mig, att det är helt ”normalt” att dricka alkohol i närvaro av sina barn.

Vill referera till den text som Birro publicerade i Expressen i veckan, med delar av den här (men läs gärna hela):

”De vuxnas fördärvliga behov av att degradera sig själva till lallande apor väger tyngre än läpparnas bekännelser om att julen, det är barnens högtid.
Spriten, vänner. Vårt lands sakrament. Spriten är helig för oss. Den betyder mer än våra egna barns välbefinnande.”

”Dina barn, dem som du hävdar att julen är till för, märker varenda försiktig liten karaktärsförskjutning när du dricker. Redan efter ett glas vin förvandlas du i dina barns ögon.

Redan när den första klunken rödvin (dyrt dessutom, garanterat ett sådant rödvin som ”riktiga” fyllon aldrig skulle ha råd med) når ditt blod är du ett monster.
Redan då. Redan där rör sig ditt barns tillit i riktning bort från dig. Ett barn består uteslutande av känslor. Ditt barn registrerar förändringar i ditt beteende långt innan du själv gör det.
Du kan vara säker på att ditt barn ogillar den du blir när du dricker. Även när du dricker väldigt lite och även om du dricker väldigt sällan.”

Jag skulle vilja göra tillägget att även vuxna märker direkt när någon har druckit. Det är små saker som lukt och rörelsemönster. Och stora saker, som dåliga skämt och överdriven närhet eller uppsluppenhet.

I senaste Femina finns en artikel om olika sätt att förhålla sig till tid och planering. Jag är en klockrent tidsfascist. Noterar också till min förtjusning att det inte finns några uppspaltade tips till mig, vilket det gör för tidsoptimisten. Det är alltså inte jag om är problemet!