Av Sara fick jag Mia Öhrns senaste bok. För två år sedan tog jag mitt UNF-kansli till hennes matstudio och så gjorde vi praliner en hel dag. Allt utom lakritsmacarons vill jag göra i den här boken.

HÄR finns receptet på de här urgulliga cakepopsen med påsktema.

De här fina hjärtmacaronsen som klubbor kan man läsa om HÄR.

Men köp hellre boken. Den är en upplevelse.

Texten jag skrev om natten nyligen.

För en halvtimme sedan, under programmet om Vasa, åt jag de sista knäckbitarna ur den ursprungliga jätteburken.

Tidigare i dag var jag, mamma och Sara i stan (that´s Söderhamn) för att kolla in rean. Vi köpte inget på rean. Mamma köpte svinsnygga jeans och skjorta. Jag har tur jag, som har en mamma som är väldigt snygg både på in- och utsida. Snyggare än många andra 51-åringar jag känner. För det är ju en tävling så klart.

En av de roligaste, fast ändå lite tragiska saker, jag hört på senaste tiden är m den person som jobbade på det statliga företaget som sålde mediciner, som när privatiseringen kom talade vitt och brett om alla fördelar.

Personens apotek såldes ut. Personen har nu återgått till det statliga då det blev så pressat och osäkert på det utsålda. Tänka sig hur det kan vara!!

I natt kom regnet vid midnatt, som en försmak av Dagmar. Det känns som att jag inte har sovit på hela natten, vilket givetvis inte är sant eftersom jag vaknade. Kvart över tolv. Kanske säger nåt om hur dåligt jag sovit.

Det kändes lite som att sova på nattåg. Huset riste och skakade. Vinden tjöt. Hur ofta gör den det EGENTLIGEN? Fick magont stundtals. Tror jag höll mig i sängkanterna. Inte rimligt.

Trots det inga större skador. Ett strömavbrott i morse på någon timme så ladugården blev inte kvar förrän klockan tio. Och så det är här med delar av taket på maskinhallen. Lite förvånad häst som plötsligt fått ett tak i sin hage. Lyckligvis var han inomhus i natt så han fick det inte huvudet. Han har vaktat taket hela dagen.

Nu är vädret åtta grader varmt och glashalt överallt. Mamma har lämnat honom i hagen över natten. Mer riskfritt än att ta in honom. Hö serverat vid taket då

Läste på twitter om en utskottskollega från gamla bondeförbundet som bekymrade sig över att glassen smälte i strömavbrottet. Skönt att säga att det är minimala problem jämfört med att ha kor som inte kan mjölkas eller dricka vatten …

Världens sötaste lilla fjällkokalv, nummer sex Dora. Föddes för en vecka sedan. Kunde i går inte riktigt äta själv så jag stod gränsle över henne och lät henne suga på mina fingrar som var nere i mjölken. Halva hinken klarade hon till slut själv. I morse klarade hon nästan allt själv.

Här är en radda koryggar.

Här är en trevlig ko som inte alls är sin som det står på hennes kotavla. Hon har precis börjat mjölka för hon fick också en kalv i måndags, en brun och fin en. Hon tycker mjölkningen är spännande och blir lite sur när mamma går förbi och inte stannar hos henne.

Det här med kotavla är roligt för Helena (och flera) använder det som inredningspryl.

När det mörkar  Norrala blir allt blått. Det är snyggt. Jag har varit ute en timme och gått och sprungit, lite som jag kände för. När allmäntilltånden inte längre påminner om krasslig pensionär är det dags att komma på banan igen.

Tog en sväng jag inte brukar ta, och konstaterade att här bodde den hästan som jag brukade rida på och här bodde den. det här huset är finare än jag minns, det här fulare.

Funderade på skillnaderna mellan att bo i stan och på landet. Det är givetvis flera. En är att på landet finns det alltid ett tydligt sammanhang. Man känner ungefär alla i sin egen ålder plus minus fem år. Och de flesta andra vet man vilka det är vilket gör att det är ett evigt hejade när man möter bilar eller andra som promenerar.

I Gävle där jag trots allt bott i mer än tio år är det bara för något år sedan jag reflekterade över att jag nu börjar möta åtminstone en jag känner och jag hej apå varje gång jag är ute. Oftast ännu fler nu för tiden.

Det är roligt att heja, roligt att känna. Men nackdelen, den som gör att många flyttar, att folk ”tror de vet” är så där … Avvikare bemöts alltid. Från nyfiket intresse på positiva skalan, till … avvisande och elakheter på neggoskalan. I stan kan du vara för dig själv. Funkar inte riktigt lika på landet.

Uppenbart kan man inte få allt.

Då har vi alltid brunch med Bertils släkt. Perfekt.