Jag försöker somna före 01.00. Det går inte. Det går faktiskt riktigt dåligt. Varje natt är det närmare 03.00. Det är klurigt att gå upp i normal tid då.

Ellinor: -Vad roligt det där med ledarsidan på julafton?
Elin: -Va?
Ellinor: -Det där med post-it-lapparna!
Elin: Post-it-lapparna?

Jag fick dyka i pappersinsamlingskassen. Det var väl jättekul det här. Och det förpliktar. Jenny och Anna, jag ska göra mitt bästa. Sätter en förstoring på jobbet.

Kornblått skärp jag kollat in länge. Och så matchande armband då. Som av en slump.

Det är bara vinst och att vara bäst som gäller. Allting annat, då kan man byta sport eller byta intresse eller byta grej. Du ska bli bäst eller ingenting. -Bleckan

Morgonens träning med PTn. Lämnade stället högröd och flämtande. Lyckligtvis hade jag inte tappat något av min styrka under de här veckorna. Däremot löpningen. Visst jag sprang typ lika länge som vanligt men kul kändes det inte. När hon säger ”-Det är bara fem minuter kvar” trodde jag att jag skulle sprängas.

Som vanligt hade hon rätt. Ingen sprängning. Jag orkar mer än jag tror. Dagens uppåt.

Dagens nedåt är egentligen inte enbart nedåt. Jag höll en mysig, liten vigsel med ett härligt par och deras vänner. Den ana av dem är ännu inte svensk medborgare, och han behöver nu åka tillbaka till sitt land för att ge sig in i ansökningsprocessen därifrån. Det här splittrar en familj och ett kommande barn får kanske inte ha sin far hos sig i början. Det är omänskligt.

På eftermiddagen gick jag och Ellinor på bio. Hade jag läst boken? Absolut men för ganska länge sedan. Mindes att det var ett familjedrama under kriget.

Förutom filmen var det roligt att biopubliken samtliga var älde än oss. Vi satt i soffa bak vid en hel rad tanter 70 plus som tagit tjejgänget på bio. En del av behållningen var deras skratt (helt oväntat vid en pelargon till exempel) och kommentarer.

Filmen innehåller väldigt mycket. Det vidriga i nazismen. Det som var skampligt förr (att få barn ogift). Klasskillnader.

Jag funderade mest på den mansroll som Simons pappa Erik hade. Lätt att störa sig på i dag. Den totala oförmågan att prata med barnet utan att skrika vid irritation, ville trycka till för att själv vara hög i rang … Trots det en snäll man, men han köpte rollen så som han tänker sig att familjens överhuvud ska agera. Tyvärr många män som lever kvar i det 60 år senare.

Absolut sevärd film!

Om 45 minuter viger jag mitt sista par för året.  Hoppas att de blir riktigt, riktigt lyckliga!

Missa inte Språkrådets nyordslista 2011.

När jag skulle ta det praktiska X-tåget hem fick vi besked om att det var ersättningsbus. Vi tre som ville söderut. Vi väntade och väntade. Efter 20 min ringde jag trafikupplysningen och fick prata med en snorkig dam som hävdade att vi måste väl fatta själv att ersättningsbusar alltid är sena och att det kan de inte ta ansvar för att skylta om. Buss suger på längre sträckor.

Kom hem nästan en timme senare än tänkt.

Första kvällen innan jag ställt om är jobbig. Jag känner mig liten, ledsen och ensam. Ingen hund, ingen katt, ingen syster … Ingen gran heller för den delen. Ska trösta mig med att packa upp de fina presenterna jag fått av min familj. De som vet vad jag blir glad för.

Kommer hem, hittar ytterligare en faktura (tredje) från Telenor som jag enligt överenskommelse inte ska betala.

Få se nu. Hur var de säljaren sa? -Eftersom du har varit kund hos oss sedan 1997 vill vi erbjuda dig det bästa …

Jag har gjort min konsumentplikt och skickat ytterligare ett bestridande av faktura.