Här är från arbetarbladet.se och deras artikel om Brynäs alkoholförsäljning

Det här är ett mycket typiskt försvar från de som tjänar stora som små pengar på alkoholen.

Jag har sysslat med frågan i nästan 20 år nu.

Jag har pratat med tjejtidningar som skriver förhärligande om alkohol och fest. De svarar:
-Det kan inte bara vara vårt fel att unga människor dricker.

Jag har pratat med många i mitt parti om att inte bygga sociala aktiviteter på alkohol. De svarar:
-Men det spelar väl ingen roll vad vi gör hos oss?

Jag har pratat med butiker som slarvar med åldergränser på folköl. De svarar:
-Det är inte vårt fel att unga dricker.

Jag har pratat med bryggare. De svarar:
-Vi tar stort ansvar för att människor ska dricka ansvarsfullt.

Jag har pratat med restauranger som slarvar och överserverar. De svarar:
– Det är inte hos oss som folk blir alkoholister

Jag har pratat med tidningsmakare som väljer in massor av alkoholannonser. De svarar:
– Vi tror inte att det leder till att människor dricker mer.

Jag behöver inte ge fler exempel för att ni ska se mönstret. Var och en har givetvis rätt. De är inte ensamt ansvariga. problemet är att det leder till att de heller inte tänker ta något ansvar. Money talks.

Vem ska då ta ansvar. För vi har enorma problem. 700 000 svenskar som har ett eget riskdrickande. Olika stadier på skalan av alkoholproblem. Hur många människor tror ni att de har runt sig som blir meddrabbade?

Alla må bära sitt eget ansvar. Brynäs har valt att öppna en alkoholfri restaurang. Det är mycket bra! Men inte bäst.

Notera bönsalladen. Kikärtor och Kidney!
Och så halloumi och fetaoströra (protein det med) och så lite potatis och tomater.

Efter det har jag ätit fruktsalladsmellanmål med Kesella vanilj. För proteinet.

Nu laddar jag för kvällen. Det blir också nåt med bönsalladen till. Faktum är att det kan bli ganska snarlikt lunchen om jag känner mig själv. Avrundar med kvarvarande kesellen som efterrätt. Eller som proteintillskott som jag föredrar att kalla det.

Det kommer att bli svårt att äta vettigt men jag ska verkligen, verkligen försöka.

Efter att ha lämnat matdagboken till PTn har jag nu fått veta att det måste till mer proteiner.

Alltså har jag köpt och gjort en slags bönsallad hon rekommenderar. Jag ska äta mer mellanmål, och Kesella ska till. Och lite annat.

Så det är bara att gå ut hårt. Första portionen bönsallad till lunch är avklarad.

Medan jag åt tittar jag på ett avsnitt från Uppdrag granskning i november. Om hur polisen har använt/utnyttjat infiltratörer. Ska läsa på lite mer om det efteråt. Ett typiskt utskottsuppdrag.

I kväll hade SSU bjudit in Bengt Göransson till Gävle. Han talade inför en publik på runt 60 personer på Folkteatern.

En stor ideolog. Säger självklarheter på ett snyggt sätt. Saker jag behöver höra igen och igen. Många andra också.

Jag frågade Bengt om han delade min bild om att nykterhetsrörelsen är bättre än arbetarrörelsen på t ex mötesformalia och mötesdisciplin. Det gjorde han! Då vet jag att jag har rätt!

I London tog Cissi mig till en supermysig biograf som var inhyst i en före detta teater. En salong. Inga skärmar i foajen utan griffeltavla.

Vi såg den amerikanska versionen av Stieg Larsson. Kunde konstatera att enda skälet till att den gjorts är för att engelskatalande inte ska behöva läsa textremsor. De få ändringar som gjorts fyller ingen som helst funktion. De fina naturbilderna saknas nästan helt. De som finns ger någon slags isdimmig bild av Sverige.

Lite lokalpatriotiskt är det kul att många scener filmats i Segersta. Bortsett från det är ju hela filmen skjuten i Sverige men engelsktalande. Det blir bara dumt. Onödigt. I det här fallet talar bara marknaden, inget annat.

Inte på något sätt dålig film, men det finns inga skäl att de som om du inte är superintresserad och redan har sett svenska versionen. Den här är på inget sätt bättre.

Några har frågat mig vad jag tycker om honom. Jag känner inte Jonas, men vi sitter väldigt nära varandra i plenisalen. Han sitter rätt över gången. Alltså inte en meter bort.

Han är duktig och tydlig i de debatter jag sett och jag ser mycket fram emot onsdagens partiledardebatt som börjar klockan 09.00.

En uppsättning partiledare vi ska jobba med ett tag.

Inledde dagen med att springa. I solen och frosten. Kände mig riktigt stark och orkade springa långt och länge, om än inte så fort. Skönt att vara på banan igen och att börja dagen med träning är verkligen en hit.

Satt uppe länge i natt och ordnade med lite saker inför ett möte i dag, samt styrde upp en serie diskussionskvällar tillsammans med kamrater.

Ätit drömmar hos mormor och är nu på väg tillbaka till Gävle. Hoppas det är kallt där också! Ser fram emot kvällen med Bengt Göransson.

Marianne Fredriksson är just nu högaktuell tack vare filmen ”Simon och Ekarna”. men hon har skrivit många andra böcker också, bland annat den här. Jag fick den av Elin när hon hade sorterat ut lite inför en av sina flyttar (frekvent förekommande just nu). Mitt omslag vad med rosor på och lite snyggare än det här. Det var en på många vis läsvärd bok. Den handlar om Jan och Angelica. Ett par som trots sina olikheter strävar på. Jan är hyperintelligent och har haft en skadad uppväxt i ett povert arbetarhem. Angelica har också hon haft en mycket jobbig barndom med en psykiskt sjuk mamma. Både är alltså tämpligen kantstötta när de möts. Deras förhållningssätt till livet är helt olika. Hon andlig och ”ser saker”, han strikt naturvetare.

Kul upplägg. Jag drunkar dock lite i de djuplodande diskussionerna. dessutom tror jag inte människor på riktigt säger de här sakerna. -Hör på nu … och så berättar de långa harranger som den andra suger in. Fast vad vet jag, jag har ju bara upplevt min verklighet. Så utifrån den känns det i alla fall krystat.

Överraskade slut. Värt att lägga någon timme på. 

Det är sällan jag går på bio med Mamma och Bertil. I kväll hände det. En syster hängde också på. Jag hade inga förväntningar. Varje film sedan klassikern Sällskapsresan har falllit ett snäpp. Den var asgrym, och det är rätt kul när de är i Alperna. Sedan är det inte så roligt alls längre. Den här är knappt två timmars mys. Svårt att säga att det är helt bortkastad tid då. Plus det är gott med popcorn. Men skrattfest är det inte.

Under veckan har jag inte kollat Facebook/Twitter alls. Twitter är ännu inte en del av min vardag. Men Facebook har varit länge. Precis som för många andra. Det var riktigt skönt utan. Saknade det inte.

Senaste månaden har jag känt olust av att kolla på tråkiga bilder på barn jag aldrig träffat, fått veta att avlägsna vänner ska dricka kaffe (är det den vanligaste uppdateringen?) och stört mig på en massa saker.

Till exempel det allmänt förekommande fenomenet att lägga upp solsemesterbilder med tillhörande 24 grader i skuggan!!!! och så de aldrig sinande kommentarerna av typen tro inte att jag är avis …………..

Facebook är grymt bra till många saker. Vill inte vara utan. Jag menar inte det. Men nu har jag mental överdos på skit jag faktiskt inte bryr mig om. Det är mitt eget ansvar att sålla.