Inser just att vattnet kommer att slå emot stranden oavbrutet. Att jag kommer att höra ljudet precis hela tiden. Det kan göra mig galen efter någon dag.

Det känns iofs väldigt ovärt att vi betalade för havsutsikt, eller att vi egentligen betalade någonting för resan till Grekland. Man fick välja, ville man åka eller inte. Jag valde att åka. Och jag åkte själv.

Nu sitter jag på en balkong mot havet. Uppskattar 15 procent av synfältet till andra färger än blått. Lite grönt och lite vitt och en gnutta brunt. Åt andra hållet är allt mest brunt.

På vägen från flygplatsen (och till också egentligen men jag sov bort mesta tiden) var jag livrädd eftersom vägen var brant och kurvig och det gick fort och många åker skyddslösa på mopeder. Sånt man gör på semestern!

Anlände med en tomhet i kroppen. Den båstår, även om jag äntligen, efter ungefär 12 timmar åtminstone stoppat något i matsäcken efter ett besök i kvartersbutiken.

Att åka själv hit är något av det modigaste jag gjort. I min familj har man inte rest någonstans. Jag har iofs rest en del på senare år, men inte riktigt så här själv.

Stranden ligger precis nedanför hotellet och jag dåsade bort eftermiddagen där. Läste en bok. Under parasoll, i tunna kläder och med feta lager av det starkaste solskyddet. Finns risk att det blir som min mamma trodde, att jag kommer hem vitare än innan. Det gör inget. Man får cancer och rynkor av sol. Fascinerande med en man som låg timtal mitt i solen på sin solbädd och verkligen personifierade begreppet ”lapa sol”. Han hade en djupbrun färg, som även den någon gång måste ha börjat som grisskär, för han hade inte turen att födas med fäscha pigment.

det är han och jag egentligen. Två blekfisar, men han kamouflerar det väl.

Hotellet är helt okej. Drog efter andan av lättnad när jag såg vilka hotell andra fick hoppa av vid. Men lite undrar man. varför har de rumslås som påminner om taffliga dagbokslås? Eller helt otätade hål i duschen efter att ha dragit om rör. Skönt att komma från landet Bror Duktig.

Middagen just i dag blev en maffig mix av Babybels, konserverad frukt, chokladpudding och körsbärsfestis. En Kajsa Varg-variant helt enkelt.

Planen är att jag ska träna på att göra ingenting. Den här utsikten hjälper till. det är något med vatten (och eld) som fascinerar trots att inget händer. Jag ska försöka läsa ut de åtta böcker jag tog med, ungefär en om dagen. Jag gläds över nya tider där hotellet har uppkoppling och jag har en dator och vänner ungefär 250 mil norrut som jag kan ha koll på.

Jag kan inte säga att det är roligt. Men jag är nöjd över mig själv att jag vågade åka.

Efter mycken vånda har jag bestämt mig. Inser med skräck att jag inte alls är så modig som jag tänkt. Och just därför måste jag väl åka. Modig är bara den som möter sina rädslor.

Jag måste förnya mitt körkort. Inte för att hag har haft det i tio år, för jag har haft det längre, men jag tappade bort första upplagan på en krog en gång.

Droppade in på fotostället och tog en bild där jag ser lagom flottig ut. Killen undrade om jag var nöjd. Absolut sade jag och lade till att det här är ingen stor grej för mig.

Då berättade han om en tjej som varit inne veckan innan och där det tagit 40 minuter att ta bilden, för hon blev aldrig nöjd. Hon hade också med sig fyra klädombyten. Fyra klädombyten! För en körkortsbild!

Somliga tjejer får skärpa sig!

Som ni vet en klassisk hits med den fina gruppen New Kids On The Block.

Lämplig strof ur låten för att passa bilden från i kväll skulle kunna vara:

Get loose everybody cause we´re gonna do our thing.

Rekommenderar Systembolagets nya Stirrings Piña Colada (nr 1957). En av de 64 alkoholfria produkterna. En typisk sådan grej som många tar en klunk av och säger -Oh, gott det här kan man inte dricka så mycket av. Jag tänker att jag kan dricka hur många glas som helst. Den där typiskt omåttliga personligheten som måste tyglas.

Ponera att min moster hade haft Facebook. Ponera att hon hade sett en relationsändring hos mig om att jag inte längre var ihop med M. Kan vi se henne trycka gilla?

Nej.

Men så kan andra bete sig, och förmodligen tycka det är helt rimligt. Att man beter sig på det sättet och kanske till och med att det är lite machokul att göra så. Två gånger faktiskt. Vem gynnar det?

Och nej, jag borde inte blogga om det. Det är bara så skönt att ha rätt. Jag kanske tar bort det här i morgon när jag ångrar mig.

Varit hos Linnéa och hon hade fotat av den här gamla bilen hon hade hemhemma. Får återuppliva pingligheten. Insidan är ju fix och färdig. Polera ytan lite bara. Och allt bara för mig!

När det gäller relationer så är jag säker på att mobiltelefonen innebar framgångar. Tänk bara när man var yngra och behövde ringa hem till killarnas fasta telefon som de delade med sin familj och så fick man prata med pappan. Usch usch.

Men jag är också ganska säker på att Facebook har inneburit försämringar, eftersom det finns mer att analysera då. En jag känner är lite förtjust i en annan person och det kräver genomgång av varje status. På  ett helt absurt sätt givetvis.

Efter mobilen. Före Facebook. Det är grejen.

Jag använder potatis väldigt lite i matlagning. Kan också bero på att jag sällan lagar mat. Goda potatisklyftor kan jag göra och ibland potatismos.

På midsommar var det självis sill och potatis i Norrala. Halloumi är ju fantastiskt för vad som helst går ett ersätta med det för att inte behöva äta road kill. Det var så gott.

Så i dag kokade jag små färskingar, mer halloumi och så den viktiga pricken över iet, gräddfil med gräslök.