Den här tog mig två timmar att läsa igenom på förmiddagen medan jag tappert höll mig under parasollet.

Rysligt bra! Jag brukar sällan känna jätteiver över deckare även om jag mer än gärna läser dem. Den här var välskriven, lättläst, dramatiskt, helt oväntad och listig.

Läs nu! Återlämnas till Gävles bibbla i helgen av mig!

I morse vaknade jag och insåg att solen var lite ny. Bilden ger inte riktigt rättvisa för det var mäktigare än så här. Mer rosa och mer ljusgult

När det är solnedgång här blir allt som en disig, mjuk och gosig sammetsfärg.

(jag vet att sammet inte är en färg utan ett tyg, men det gör jag som jag vill med)

Min partiledare Håkan Juholt har formulerat sina tankar och jag delar dem till fullo. Några fina rader är:

Det hjärtlösa och omänskliga våldet som drabbat just norsk arbetarrörelse gör det därför svårt att andas.

Men hatet och våldet ska aldrig tillåtas att segra. Övergrepp ska inte tvinga oss att ändra vårt sätt att leva, inte tysta oss, inte göra oss rädda och undertryckta.

I stället ska vi visa att värme, kärlek och solidaritet kan stå starkare. Tolerans ska inte kunna brytas ned av dumhet och intolerans.

Sololja. Kan inte minnas att jag varit i kontakt med det sedan min mamma hade köpt en flaska med fakor 2 (!!) som jag inte vet om någon egentligen använde. Förutom Lina när hon smörjde in sin svarta, underbara vädurskanin Studs-Lotta.

När jag bunkrade solskydd slängde jag med en sådan och den har visat sig kunna användas till två saker. Att spreja på ryggen, där det är svårt att komma åt med krämen. Men det behövs knappt för mest är ryggen mot solstolen när jag läser. Och för att spreja fötterna. Så behöver jag inte smörja mer när jag väl kommit ner till solstolen.

En kväll tänkte jag att jag väl kunde olja hela kroppen som påbättring. Hela jag kändes som ett paket ister. Glatt och halkigt och ytterst obehagligt.

Vem tycker egentligen att sololja är ett bra alternativ?

Kan tomheten bli större? Kan tomhet, alltså ingenting, ändå kännas mer?

Jag tror det.

Läser på facebook som är min enda sociala samvaro just nu. Gläds över kamrater som kunnat närvara på olika typer av samlingar runt om i Sverige och bara ha varandra. Ha sällskap. Prata.

Jag har ingen just att prata med.

Inte om det onda och det goda i människan.

Den här kombinationen av att vara helt ensam både med en personlig sorg och med en delad sorg är inte något jag rekommenderar någon.

Var glad att ni har varandra! Det vet jag förresten att ni är!

Från Fulshop

 Från DN.se

Kolla också in det svenska näthatet. Inte bara mot unga socialdemokrater utan faktiskt alla socialdemokrater. Vad har fostrat människor som lärt sig hata? Och inte bara hata utan dessutom gå från ord till handling.

”Vi ska visa att svaret på våld är ännu mer demokrati.”
– Jens Stoltenberg

Fick just SMS från mamma (vi hörs någon gång i veckan numer, när hon kan SMSa) där min syster lät hälsa angående körkortsbilden som jag skickade ett ex till mamma av:

Hade bakgrunden varit tvärrandig har man trott att det varit en bild på en efterlyst, starkt kriminellt belastad person.

Jag är helt benägen att hålla med. Men så lade jag inte 40 minuter på den heller.

Använde mig av dem i natt när jag inte kunde sova av värmen. Lade en fuktig handduk över kroppen. Hjälpte.
Lindande in juice- och vattenflaskor i fuktig handduk och lät ligga länge. Hjälpte.

Det är inte så att den kalla avger kyla till mig och eller vätskan. Vanlig missuppfattning. Precis som att isens kyla i dryck skulle spridas i dryck när man lägger i den.

Oh nej. Isen vill gå från fast till flytande, fukten i handdukar från flytande till ånga. Byta aggregationstillstånd till det som kräver mer energi.

Så därför tar den värme från omgivningen, alltså min kropp eller juicen, med följden att vi kyls ner då en del av vår egen energi försvinner.

Geddit?