Den här. Av trailern att döma skulle det vara mycket snubbelhumor. Lite sånt förekom. Kvinnan till vänster är lite buskis. Hon attraherar enkelt oss som inte är så mycket finlir i stilen.

Det är klart filmen är extremer, men ändå lyckas den förmedla en del av de här sju dödssynderna. Avund för att nämna en. Och generell livsångest. Tar jag tacksamt emot för att inte känna mig ensam! Tre av fem.

Jag: Vad borde jag tröstäta?

Vän: Maraboukakor helst med nötter, mumsmums, choklad, läsk, smågodis. Och kanske ett äpple.

Jag: Om det inte hjälper?

Vän: Då dubblar du det! Men sluta ät strax innan du kräks. Annars blir det sämre igen.

Det känns som att jag hela natten dröm om vigslar. Läst dikter, vigt folk på en buss, tappat bort vittnen, tappat bort vigselpapper, försökt komma på vad det stod på papperen för att hålla vigslarna ändå … och så vidare.

Jobbigt helt enkelt. Som så mycket annat.

mycket bra dag som jag nyss kom hem ifrån. Nu är det en liten ledsen kväll.

Texten: Stan är en förlängning av ditt vardagsrum. Fimpa gärna i en askkopp när du är ute. Det blir ju trevligare. Precis som hemma.

Stiftelsen Håll Sverige rent kör nu en kampanj riktad till rökare och deras totala oförmåga att plocka upp fimpar efter sig. Den övre annonsen är hämtad från Egoboost och den undre från Arbetarbladet.

Språket behandlar rökare ungefär som barn för att de liksom ska fatta något. Tveksam är jag, för om de hade förmågan att tänka till borde inte marken vara strösslad med fimpar redan i dag och då gör inte de här annonserna till eller från något alls.

Det enda som händer är att sådana som jag, som inte röker och undrar var det kopplade fel i huvudet på rökare, blir ännu mer förbannade över att de bara inte kan ta reda på sin skit. Och att när de ska läxas upp i annonser görs det med trevlighetsord.

Det är enough med trevlighet mot skräpiga rökare. Och nej, det är inte ett fåtal av de som röker som slänger fimpen. Då skulle det inte se ut som det gör. Inkludera fimparna i nedskräpningslagen.

I går köpte jag magasinet skapat av Blondinbella. Eftersom jag läst vansinnigt mycket tidningar i ungefär samma kategori anser jag mig vara en god recensent.

Överlag ger tidningen att luftigt intryck. Det finns inte så mycket att ta på. Korta intervjuer i fråga-svar-form som är över innan de slutar.

Självklart väldigt mycket bilder i polariodform med bildtexten skriven under. Här gillar man olika, men många artiklar blir av bloggkaraktär. Bild på Blondinbella och kille ”Jag och Caesar förevigas”. Helt ointressant.

Ambitionen med tidningen är att vara inriktad på karriär och det märks här och där, men artiklarna går aldrig på djupet, betyder aldrig något.

Att målgruppen är ung är tydligt. På frågesidan finns den ”obligatoriska” frågan om varför det är så mycket reklam. Som om reklam är något man har för kul … Och reklamen sedan. Flera av annonserna är pixliga och ger ett sunkigt intryck.

Hannes (som också är politisk sekreterare på Centerpartiet) har en rolig frågespalt om killar och dejting. Hans svar är raka och enkla.

Ett repotage tar två tjejer till Leksand. De ska prova på landet. Och då sover man tydligen alltid i tält … lätt patetiskt där stadsbor får någon slags religös upplevelse av att under ett dygn se granar.

Jättefint moderepotage med Elsa Billgren.

I dag är den här tidningen ingen höjdare alls. Men potentialen finns och med mer rutin för de unga i redaktionen så kan det absolut lyfta sig.

Dessutom har de skrivit jämnvikt, då de menar jämvikt. Petigt, men ögat blir ledset.

Dagar med de jag tycker om. Det blir ju så bra.

Eftermiddagslurat har jag gjort också. Det känns lyxigt.

Kvällspromenerat och träffat en före detta elev, från första klassen jag hade. Bra pratstund!

Efter att ha läst ”ettan” hade jag verkligen inga planer på uppföljaren. Trots det följde den med för någon vecka sen från bibblo. Jag antar att det är meningen att man ska gilla huvudpersonen Elsa Gustavsson för att hon är charmig och oförutsägbar. Men det gör jag inte för hon är omdömeslös och enkelspårig. Allt får ut på relationer till olika killar, allt. De har större rolli Elsas liv än vad hon själv har. Alla dessa dumma beslut hon fattar, som självklart ändå alltid löser sig på något sätt. Men hade hon inte haft en nöt istället för en hjärna hade det ju inte behövt hända. Inte särskilt bra alltså.

Eftersom min dejt för dagen inte är riktig pigg så blir det andra planer. Tråkigt med piss, absolut. Dock bra träning för mina aspberger-drag, att göra annat än det planerade.