Har tänkt läsa den ett tag, och beställde den från riksdagsbibblan. Innehållsrik genomgång av de kemikalier som finns i alla hygienprodukter vi använder. Somliga mer än andra. Nu har jag en klump i magen och vet ännu inte riktigt hur jag ska hantera de kunskaper jag nog egentligen hade men blundande för. Shiiit vad jobbigt.

Läs den här. Fundera över livsstil och påverkan. Särskilt om du har barn.

Jag är en person som gillar att skicka skaer på posten. Brev och kort och så.

Min mamma är inte det. Varje gång hon ”måste” skicka något brev eller julkort tar det emot.

Senaste året har jag spontant fått två stycken vykort vilket gjort mig mycket förvånad men glad. När jag kom hem igår hade jag fått ett stort, knöligt kuvert. Mamma hade skickat en tröja hon vet att jag kommer att älska och ett brev. Glädjande utveckling!

Att ha ett hem är skönt men lite jobbigt också.

I går berättade jag om den debattartikel jag och några kamrater skrivit.

Att GDs borgerliga ledarsida dammar in en hel spalt om mig med rubriken Lundgren har inte förstått gör mig rätt stolt. Mitt efternamn hanteras som ett begrepp! Se själv hur snyggt det här ovanför.

Innehållet i David Nyströms text är ganska konstigt. Men han utgår mest troligt från att ALLA fackföreningar inte borde finnas, och tycker därför inte vi förstått något när vi skriver om arbetstagares rättigheter och ändå väljer att berätta vilka fackförbund vi är medlemmar i.

Han har till och med mage att fundera på hur fackförbunden känne rinför att bli ihopkopplade med oss. David Nyström sitter alltså och tänker att aktiva socialdemokrater är paria för fackförbund. Ett mycket otäckt resonemang, som han tyvärr inte utvecklar.

Nexy up är personen som valt att kommendera debattartikeln på Arbetarbladets hemsida på följande sätt:

”Tja.. vad ska man säga? En av debattörerna är medlem av SKTF en annan av Vision. Om jag förstått saken rätt finns inte SKTF längre de har bytt namn till Vision, detta vet tydligen inte en av debattörerna. En annan skriver sig som medlem av Ledarna, förvisso är nog medlemskapet rätt, men att kalla Ledarna för en fackföreningen får en att skratta.

Det är sorgligt att Gävle inte representeras av någon riktig fackföreningsmänniska i Sveriges Riksdag”

Och det kommenteraren gör är att på absolut bästa sätt exemplifiera det vi pekar ut som ett problem för partiet. Utan att personen ens verkar fatta det själv.

(Att det blev lite tokigt att SKTF blev Vision på bara ett av två ställen är trist, men bör inte avspegla sig på hela innebörden precis)

Jag ligger galet efter i trenden poppiga muffins. Men för några dagar sedan gjorde jag sådana här, som smakade frisk citron. Jag är nöjd.

I dag har 16 LO-medlemmar från Gävleborg hälsat på oss i riksdagen, och vi har uppdaterat på respektive utskottsområde och hört vad de tycker är viktigt.

En alldeles lagom dag! Votering och sedan åka hemåt för annat!

I dag var jag först på utskottet som började klockan åtta. I den här byggnaden är det vanligt att man kommer en minut innan. Jag har lite andra vanor, men försöker lära mig.

Efter träningen med Elin i går så bytta jag bandage efter duschen. Det gör verkligen inte det minsta ont. Men när jag tog bort och såg hur blått och jävligt det såg ut, då tyckte jag mig ana en viss smärta. Men nej. Inte alls ont. Tycker också jag är lite tuff.

Aldrig tidigare har någon sytt i min kropp. Det hade behövts när jag gick i trean, cyklade omkull och slog upp ögonbrynet. Men mamma tejpade och strödde på potatismjöl så jag klarade mig då. Med ett snyggt ärr i ögonbrynet som följd.

Den här gången skulle ett födelsemärke bort av kosmetiska skäl. När det inte är förenat med livsfara är sjukvården spännanade. Att få ligga ner med stor lampa i ansiktet, bli tvättad med mystiskt luktande vätskor och rysa när bedövningsssprutan närmar sig. Det absurda i att bli skuren i och inte känna något alls.

Få med sig roligt bandage hem för att lägga om mer vid behov.

För detta gjorde jag en paus i budgetdebatten.

I senast numret av tidningen Fönstret får Mona Sahlin frågan Råder det en sträng moral inom arbetarrörelsen? Hon svarar:

”-Det finns en moral och den ska finnas där men den måste få förändras. Det här med utbildning till exempel. Inom arbetarrörelsen kan man få kritik för att man har för mycket utbildning. Moraldebatter blir ofta ett sätt att säga att du inte är som oss. Han/hon är inte som vi. han/hon tycker inte som vi. hon är ingen riktig sosse. det är den typen av moral som varit kvävande i arbetarrörelsen. Jag tycker mer och mer om att provocera mot den.”

Och jag håller med. Tillsammans med en bunt vänner har jag i dag en artikel i båda Gävles tidningar på temat. HÄR.

Slutklämmen i den lyder:

”Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen har jobbat med frihetskampen i över hundra år, ständigt med sikte på målet att alla ska kunna bli det de drömmer om. Men fortfarande finns tendenserna kvar, att den som inte blir vid sin läst, inte hör till partiet på riktigt.

Vi är ytterst tacksamma över det slit som hittills lagts ner för att forma ett mer jämlikt samhälle. Vi är glada över att tack vare det ha fått möjlighet att studera och ta sikte på det vi vill göra. Vi hoppas att ni som gick före är precis lika glada för oss och det vi gör som vi är för allt ni har gjort för Sverige och för oss.

Vi vill fortsätta arbetet för ett jämlikt Sverige där människor får många möjligheter. Vi önskar att alla som ännu inte tagit steget in i Socialdemokraterna ska göra det. Utan att känna att man tillhör fel typ av yrke eller har fel bakgrund. Det som förenar oss medlemmar i det socialdemokratiska partiet är visionen om att ett ännu bättre samhälle för alla är fullt möjligt!”