Funderar på om det här korta håret är ett plus. Minus gul ögonskugga då. Hm hm

Kampanjveckor. Budskap på cyklar. Glad i hjärtat.

I går var det paneldiskussion som HSO bjöd in till, som organiserar organisationer för funktionshindrade. Det var väldigt tydligt att detta skulle handla om rikspolitiken. Därför vad riksdagspolitiker inbjudna.

Trots det skickar ett parti en lokal politiker som inte kan svara för riksdagspolitiken, utan istället till stor del utgår från sig själv i svaren. En moderat pratar konsekvent om Gävle och Gävleborg eftersom det bästa den vet är att strössla med dåligheter. En annan får tillsägelse att skicka micken vidare eftersom hon inte kan svara på vad partiet tycker utan hela tiden säger vad hon själv tycker, vilket blir ointressant i sammanhanget.

Är också glad över att inte behöva få höra -Du svarade inte på frågan! Det kan man ju lätt glömma när man hela tiden funderar på hur man ska kunna klaga på styret i Gävle och Gävleborg.

Hur som helst blir det lite parodi när mina politikerkollegor inte kan hålla isär sina roller och förstå vad det är meningen att man ska prata om.

Det var skönt att efteråt få tack av arrangören (som varit mycket frustrerad över tilltagen från politiker kollegor att prata om fel perspektiv) för att jag och några till förhöll oss professionella och talade om det som var tänkt.

Det jag funderat mest på av sakfrågorna är det här med organdonation, enda gången jag levererade vad jag har för tanke, och inte partiet, för att jag  aldrig pratat om organdonaton med mitt parti.

Det är en jättesvår fråga med så många aspekter. Jag är natuvetare och tror livet upphör efter döden. Alltså, ta allt på min kropp som kan komma till nytta för någon annan. Det är inte sönderrökt- eller drucket men ögonen är väldigt närsynta … Andra har en helt annan syn på det här och vilken som helst måste respekteras. Min tanke är att i dag får man meddela om man vill donera efter sin död. Det gör att inte alla tar ställning, och istället överlåter det till sina efterlevande. Kanske alla myndiga skulle få frågan? Eller att man vänder på det, att den som inte säger till förutsätts vilja donera. Eller ska man inte behöva ta ställning? Jag har inga svar, mest frågor.

Läste lite Erlend Loe i badkaret. Badar sällan men ikväll kände jag mig matt.

Loe är fantastiskt härlig. Jag avgudar de allra flesta av hans böcker och tanken på Bongo gör mig på gott humör. Tack Norge!

Innan jag gör nattsömnen ska jag förbereda morgondagen första gig, träff med elever på Polhemsskolan. Det jag tycker är det allra, allra roligaste.

Det är skönt att tänka mycket för då blir jag trött.

I dag ska jag träffa HSO Gävleborg. Det tror jag blir bra.

Det här delades av en bekant på Fejjan. Verkligen fullvuxen. Med flera ”gilla” av andra fullvuxna. Och så slår vuxna sina kloka huvuden ihop för att fungera över hur det kommer sig att ungdomar dricker. Ja, varför skulle de göra annat när hela vuxenvärlden glorifierar alkoholen? När vuxna typ börjar gråta om de måste umgås utan att kunna dricka alkohol.

Gärna.

Söndagar suger. Deleta alla.