Sara Hansdotter-Mårtens är absolut bäst i Gävles gratistidning Nöjesmix. Vi tycker inte alltid likadant, men så är livet. Det bästiga ligger i att hon alltid levererar jävligt roligt och liksom pricksäkert. Och då blir jag extra sur om jag inte tycker lika men hennes argumentation är övertygande.

Här är vi helt överens och det känns fint. Kolla gärna in hennes blogg.

Inledde morgonen noll åtta noll noll med att bevista ett morgonseminiarum om läkemedelsassisterad behandling.

Jag har hängt med någorlunda i utvecklingen och debatten utifrån olika roller. De senaste åren har det hänt mycket på området och i dag finns fler aolika läkemedel och flera program som visar goda resultat.

Men även den här morgonen svajade svaren när det handlar om områden som dödsfall i programmet, läkemedel som smiter ut från programmet och då blir olaglig narkotika på gatan, alla de som skapar ett direkt beroende av den narkotikan utan att ta ”omvägen” via heroin, hur länge man står på behandling, ersättandet av en drog med en annan och så vidare.

Inledningen på passet med generellt tal om beroende är mycket intressant. Känner mig nöjd över att förstå hjärnans belöningssystem och uppbyggnaden av nerver (tack biologikurser), men också i lätt förvirring över hur vi ska bemöta ALLA typer av missbruk. Till synes oskyldiga beroenden som baserar sig på basala behov, som mat, hur behandlar vi egentligen det? Tja, med magsäcksoperatiner i dag. Med stora risker. I stället för en PT till alla som behöver det. Den snabba och enkla vägen.

Frågan är om läkemedelsassisterad missbruksbehandling inte också är en form av ”snabb väg”. Hade vi ett samhälle och en kultur där olika former av droger inte existerade för att söka kickar och kul skulle allt se väldigt annorlunda ut. Problemet är alla de som anser sig ”inte ha problem” och bara super och ramlar och slår upp pannan, eller bara super och är otrogna eller bara super och kör lite bil. Ganska många av alkoholkonsumenterna alltså … nu formar vi samhället efter deras ”behov” och efter företagens vilja att tjäna pengar på detta. Vad gäller alkoholen. Men marknaden för narkotika för att finansiera annat är också enorm, om än illegal.

Givetvis är det här helt olika saker men ändå sitter de på samma tärning typ. Beroendeproblematik generellt är ett problem. Att förebygga problem ett annat och att bota uppkomna problem ett tredje och kan egentligen inte diskuteras i samma andetag.

Men om vi ändå tog oss tid att snacka om hela kedjan skulle vi raskt inse att det knappt blev en länk om vi sopade bort människors behov av att droga sig för att känna något . Eller för att fira eller sörja. För att kunna umgås eller stå ut med ensamheten. För vad som helst egentligen.

Hårt och tufft pass i går.
Hårt och tufft i dag, så hårt det blir utan PTn vid min sida.
Svettades floder. Storfloder, inte små.
Nu är jag så ledbruten så.
I morgon blir det inte gym utan någon annan kondition.

Menneh! Jobbigt att byta byta byta.

Snart ska tränas! Efter en långt dag av diverse möten.

Just nu har vi lite förmöte inför Justitieutskottet i dag. Det blir roligt! Bland annat kommer Erna Zelmin-Ekenhem som är generaldirektör för Rättsmedicinalverket.

I dag var jag i Söderhamn över dagen för att prata om skolan med Seniorföreningen. Det var mycket trevligt och som bonus hann jag äta lunch med mamma och hon följde också med på träffen. Alltid roligt att prata om saker jag brinner för.

Jag har vinterjackan nu. Aldrig, aldrig jag fryser i världens bästa jacka. Ni vet, jag har snackat om den för. tenson Himalya. För den som vill vara både snygg och varm!

Härligt väder i dag igen. Kallt och sol!

Jag gick upp tidigt inför mitt PT-pass. Detta för att kunna äta en rejäl frukost som ändå skulle ha sjunkit undan till passet. Älskar att gå genom morgonhöstigt Gävle! Kylkrispigt och löv i hela luften!

Det gick bra, men det är svårt med armhävningarna och i slutet av styrkepasset svartnade det för ögonen en gång. Men bara en.

Jag har skitstark nu för tiden.

Den här läste jag i helgen. Av Johanna Tydell som skrivit lysande bra ungdomsböcker tidigare. Så även den här. Det är något med bra ungdomsböcker. De är helt enkelt ännu bättre än ”vuxenböcker”. De kan inte göra sig till, de måste bara vara bra. Publiken är kräsen och låtsas inte. Johanna Tydell skriver banalt sagt ”som det är”. Det går att känna sig in i karaktären Nora. Och jag är så evigt glad över att inte vara 17 år. Även om jag inte var den som hade störst tonårsångest, men det har ju inte Nora heller. Längst ned på sidorna finns Noriska ordspråk.

Inget ont om inte har något gott med sig till någon annan.
Ingen har allt men det känns så.
Bra karl finns ej.
I krig och kärlek spårar allt ur.
Den som lever är det synd om.

Och en hel del annan vishet.

Bokhora har skrivit om den också.