Har just suttit en timme med dagens inkommande mejl och diverse arbetsuppgifter som följer av dom.

Det är två dagar på lågvarv nu. Med andan i halsen efter den lilla stress som uppstod efter gårdagseftermiddagen med påföljande möte anlände jag sent till Norrala i går.

Har högtryckstvättat plog och traktor efter att ha tömkört hästen. Gäller att passa på i finvädret. Har hängt med systrar och syskonbarn. Bli matt av de sistnämnda, på ett ganska kul sätt.

I morgon ska jag göra motionsläxa och en del viktigt funderande. Bland annat.

För 20 år sedan var jag på konsert med New Kids On The Block i Globen. Det är så här i efterhand helt otroligt att jag ens kom dit. jag hade vid den tidpunkten nog aldrig vari utanför Hälsingland, ungefär. Jo, en gång på en bilsemester. Eller kanske två gånger. Men jag hade aldrig varit i Stockholm. Och verkligen inte ensam.

Jag köpte biljetter av en tjej i parallellklassen och mottogs i Stockholm av min äldre kusin. Jag minns egentligen inte särskilt mycket av själva konserten. Inget om vad de hade för kläder på sig, eller vilka låtar de framförde. Men jag minns att alla skrek. Och att det ringde i öronen fortfarande morgonen efter. Jag köpte också en bok med snygga bilder i.

Det var lite som att det inte var på riktigt.

Det finns olika skäl till varför jag somliga kvällar blir uppe ganska länge.

Det händer att det är för att jag druckit för mycket Pepsi Max och blir speedad. Det är lika dumt och ångerfullt varje gång, men soft under tiden, tills jag ligger med huvudet tryckt ner i kudden och undrar varför hjärtat slår så fort.

Det händer att det är för att jag läser en riktigt bra bok som jag vill leva resten av mitt liv i.

Det händer att det är kärleken, oron, TV-program eller smsande.

Det har tidigare aldrig hänt att det är oron för hur jag ska klara morgondagens löptest. Men det gör mig till en mer erfaren människa. Både den här kvällen, och själva löptestet.

Nyligen läst ut den här lilla, läckra skriften. Loe är en av mina favoritförfattare. För att han är helt skruvad. Det är det som är grejen. Inte mycket av själva innehållet lever kvar i mig från hans böcker, mer än möjligen älgen Bongo men så är jag ju väldigt förtjust i djur.

Det är han mycket spännanade grepp, som gör det galna till det normala jag tycker om. Jag förstår om många vägrar läsa just den här efter fem-sex sidor. Men jag läser allt, och funderar över hur en till synes frisk människa producerar den här spännanade textmassan.

Fast vad är sjukt och vad är friskt egentligen. Det spelar kanske inte så stor roll.

I nyhetsbrevet från Europaportalen ser rubriksättningen ut så här. Det är lite roligt.

Från Wikipedia:

Det går att kategorisera politiker i två fack, yrkespolitiker och fritidspolitiker.

Yrkespolitiker har politik som sin huvudsakliga sysselsättning och får då också sin försörjning från sitt politiska uppdrag eller arbete. Bland valda yrkespolitiker finns exempelvis ministrar, riksdagsledamöterr, landstingsråd och kommunalråd.

Upprepade gånger, både här och där, blottas en enorm okunskap om ”politiker”. ”Alla” verkar tro att politiker faller under kategorin yrkespolitiker, dvs de som har politik som huvudsaklig sysselsättning, som jag själv just nu.

I fredags visade det sitt fula tryne när jag och en fritidspolitikerkompis som haft uppdrag i nämnd i Gävle i ett år, valde att dela på ett möte om en verksamhet som håller till på ett begränsat område i GÄvle. Eftersom han också är ordförande i S-föreningen (helt ideellt) där tog han ledigt från sitt arbete för att kunna närvara. När han ställer en fråga på mötet berättar han att han är politiker i kommunen men inte väldigt insatt så därför ställer han lite grundläggande frågor.

En annan person uttrycker sig då senare ”det är väldigt anmärkningsvärt att en POLITIKER inte har full koll på den här verksamheten!”. Underförstått att politiker är ju sådana som har massor betalt för att ha full koll på allt och helst tycka lika som alla just därför. Min tolkning i och för sig. Min vän kände sig därför manad att svara på det med att också berätta att han just tagit ledigt för att göra det här på sin fritid … Så fult liksom!

Alternativet till att ha politiker, vanlig människor som axlar politiskt ansvar, vad är det? Och på vilket sätt är det bättre? Just tell me.

Sluta förakta människor som lägger hela sin fritid på att jobba för, det de tycker, är ett bättre samhälle.

Visst klingar det lite magiskt?! Lite höstlovsaktigt. För andra! Det var många unga på stan som annars skulle ha varit i skolan. Släpp dom lite fria, det är rät!

Jag har varit på partiexpeditionen och avhandlat viktigheter och därefter haft en snabbvigsel på Stadshuset.

Checkar mejlen out och svarar på mejl från haschliberaler (visste du att cannabis botar cancer!!) bland annat.