Haft ett planeringsmöte över lunchen inför ett viktigt besök.

Har rett ut tekniskt mumbojumo. Aldrig, aldrig mer vill jag flytta runt mobilnummer på ett komplicerat sätt. Blanketter, vad göra nu, SIM-kort … När den här något jobbiga grejen är över vill jag bara använda tekniken.

Varit hos PTn för helvetesträningen. Helvetesträningen. Jag tycker inte om att svettas. Jag svettades HELA tiden.

Nu ska jag läsa i vår budgetmotion. Nogsamt förbereda ett gig nästa vecka, och också lite kvällsmötet i kväll.

Det var rätt bra att träna söndag kväll. Inte så mycket folk på gymmet!

Det är roligt att vara en person som tränar.

Och min ringfingertopp är fortfarande lite döven efter virkningen.

Sitter under en filt och försöker återfå värmen i de yttre lagren. Suttit nära två timmar i ett lagom kallt ridhus för att se min kusin hoppa.

Mycket roligt.

Inte i så stor omfattning i alla fall. Nästa vecka skulle enligt väderprofeterna också blir varm, typ åtta grader.

Hur som helst. Kallt väder kräver varma kläder. Jag gillar verkligen att ha min älskade vinterjacka (återigen Tenson Himalaya, du kommer aldrig att frysa igen) och vantar och mössor eller vad som krävs.

Men inget verkar ha ändrats i gruppen tonåringar. Somliga av dom knäpper inte ens jackan. Aldrig mössa. Vantar är för mesar?! Det verkar liksom värt det att bli rödblå.

Visst är det så att några av dom inte har råd med vinterkläder. Jag hade vinterkläder, men jag brukade dom inte alltid ändå. För min kompis sade att mössa har man bara inte. tänker att det inte har ändrats så mycket. Tyvärr.

Men jag har ändrats. Tur.

I nästan två månader, säg nio veckor, har jag nu tränat med PTn och själv utifrån instruktioner. I morse var tionde gången och vi gjorde en del tester.

Utan att detaljerat redogöra för resultaten är jag mycket nöjd och motiverad att fortsätta att träna. Tror mitt hjärta är väldigt nöjt nu!

Jag har ingen grej för varken skor eller väskor. Som många kvinnor har. Eller så är det egentligen bara ett fåtal som har det men de märks ganska mycket.

Det enda som kan liknas vid begär på området är att jag verkligen gillar snygga sneaks.

Däremot tycker jag det är intressant att fundera över vilka sorters skor jag egentligen behöver för att sedan så att säga vara nöjd.

Jag har inget bra svar ännu. Men jag är överlycklig över att bära med mig vinterskorna som jag inte frusit i de senaste tio åren, de som står emot alla väder, från Norrala. Så glad, nästan märkligt glad, över att de inte var borta.

Jag tror att skobehovet varierar med vad jag gör. Aldrig tidigare har jag haft ett behov av så många ”fina” skodon. För att se väldigt proper ut. Passa till kavaj, kjol och klänning.

En dag har jag hittat hem.

Eftersom det är november men inte kallt funkar det gyrmt bra med en fodrad flanellskojorta jag fick på högstadiet. Ruggigt skön och helt okej snygg. Anton softade lite i sin hage. De här kablarna i luften är helt riktiga. Undra hur länge de får leva?

Har bekymrat mig för en släkting på sjukhus och träffat andra för prat i köket. Och sprungit i skogen med hunden. Och sånt.

Fräschade till håret tidigare i veckan. Inte en dag för tidigt men någon vecka för sent. Kortare, luggigare och mörkare.