Jag simmade ett kvällspass när jag kom hem och har därmed överdoserat dagens träning. Hopplös tjej.

de som är engagerade i verksamheten på Fryshuset, eller anrarere verksamheterna, gör ett grymt jobb. Arbetar med viktiga sociala frågor och för att alla människor ska kunna drömma och kunna nå sina drömmar.

Vi fick några av verksamheterna berättade för oss, och det smittar när människor brinner för vad de gör.

Jag kan konstatera att vad det nu finns att kunna om förort så kan inte jag det i praktiken. Jag kan bara teorin. Förort för mig är lite av det media skrivit, det intryck jag fick när jag lyssnade på Latin Kings och en känsla som tidningen Glöd när den fanns återspeglades.

Förort är mest troligt heller inte en sak. Det är nog olika beroende på storstad och norr eller syd eller …

Lösningen, vad är det? Bra skolor där det mest behövs, att ungdomar får chans att göra roliga och bra grejer av sin tid (de kan själva om de får redskapen), en upprust av miljonprogrammen och en del annat.

Egentligen, vad väntar vi på?

Jag visste redan innan att PTns ordination av träning är bra. I början för att jag VERKLIGEN ska göra det, efter ett tag för att jag inte ska träna FÖR MYCKET.

För så är det nu. I går tänkte jag smygträna lite, men nu blev det inte så för jag valde att istället hänga längre hos Elin, och fast det är hur kul som helst så började det ändå krypa i mig när jag kom hem. 22.30 … skulle jag gå ner och springa lite, simma lite?

Nej. Istället planerade jag för ett bra träningspass på lunchen idag, precis avklarat. Det känns bra nu! Den ordinerade dosen måste var lagom! LAGOM!

Dagarna går i ett, med både det ena och det andra. Avrundade med chokladpudding och julmust hemma hos Elin och Greta. Innan jag kryper ner och sover har jag tagit mig i kagen och bokat biljetter till London och min vän där. Några år sedan jag var där nu! Blir kul.

Försöker tänka på kul!

En av dagens viktiga insatser har varit att beställa nya visitkort. Så skönt att tramset med telefonnummer är över. Jag har nu enbart ett mobilnummer. Precis samma som jag haft sedan 1997.

Alla nummer försvann så om jag inte SMSat dig på ett tag så messa du mig!

Jag är dålig på att minnas att byta visitkort, att sprida visitkort. Men jag är ganska bra på att spara dom jag får i en särskild burk på skrivbordet i Stockholm.

Bäst igår var lunchseminariuet jg höll i om utbildning, på Högskolan i Gävle. Många friska synpunkter och insikter.

Sämst var ett relativt tråkigt kvällsmöte. Det måste vara tillåtet att konstatera, ibland känns det som att träffas för träffandets skull.

I dag är det tisdag. Goda förhoppningar på dagens bästa.

Fick ett tips om den här boken av en vän. När jag fick den i min hand och läste baksidan förstod jag att att jag hade sett författaren i morgonsoffor eller dylikt och tänkt att jag MÅSTE läsa honom. Dags alltså.

Lundberg fick taskiga förutsättningar för sitt liv. En psykiskt sjuk mamma, en frånvarande idiot till pappa, kringflackande, bristande skolgång … Allt det som alltför många barn utsätts för. Faktiskt precis just nu, 

Det är svårt att få igång något bra då och så är det för Kristian. Han har allvarliga alkoholproblem innan han är myndig. Boken handlar inte främst om hans barndom, och det finns inget ömkande med sig själv, bara ett konstaterande. Fokus ligger på hur han hanterar sitt vuxna liv. Hur han slåss mot fattigdomen. Hur han upplever sitt arbete i hamnen som timanställd på uthyrningsföretag.

Ett socialt dokument över en arbetsmrknad som borde få var och en av oss att skämmas för att den existerar. Ett arbetsliv ska inte behöva se ut på det här sättet. Inte för någon, någonsin.

Alla måste läsa. Finns på bibblo eller i en pockethylla.

En av nyheterna i morse är att när Skolinspektionen rättar om nationella prov visar det sig att många elever får ”fel” betyg när den egna läraren rättat.

Det är skitsvårt att rätta nationella prov även om man lusläst instruktionerna och anvisningarna för bedömning.

Socialdemokraterna har föreslagit att alla sådana prov ska rättas centralt, just för att få en likvärdig bedömning.