Författararkiv: Elin Lundgren

Måndag morgon

Taggad för dagens aktiviteter efter frukost, nyhetscirkulation i tidningar och på nätet samt genomgång av morgonmejl.

Nu ska jag träna med PTn, därefter laga lunch och förbereda veckans debatt om utvärderingen av datalagringsdirektivet och planera det sista inför besöket i Ovanåker i kväll. Behöver skriva ut lite skaer och kolla några siffror. Sen blir det tåg. Tyvärr är det mörkt den tiden annas är tåget till Bollnäs den vackraste sträckan.

Det kommer att vara väldigt sent när jag landar hemma. Men huvudsaken jag kommer hem.

Tvättandet

Det är ju inget spännande att berätta om sitt tvättande. Vad kan egentligen vara mer ointressant? men dagens tvättprojekt tycker jag ändå kan vara värt att uppmärksamma. Jag tog itu med lådan märkt ”strumpbyxor”. Där var blandat oöppnade, hela, lite skavda, rena, halv rena … Och så luktade lådan fotsvett. Noll fräscht och förbjudet.

Nu är allt (utom det oöppnade då) tvättat och bara helt är kvar. Resten ligger i städskåpet. Känslan av nystart.

Det är inte alla på bilden. Det är hälften. resten är på andra sidan bordet, men det var mest svart och grått och tråk.

UNF i Stockholm rosé


Jag är glatt överraskad. Någonstans har författaren stött på UNF. Tycker UNF är så speciellt att det förtjänar ett omnämnande i boken. Korrekt stavat dessutom med versal på Nykterhetsförbud. Många journalister som aldrig är sig det. men självklart beskrivs nykteristkillen som blek, lite surig och så pluggar han företagsekonomi vilket i den här tjejens värld (hon gör liksom ingenting) är ett bevis för tråk. Jag är ändå fascinerad.

Nu är de klara!

Jag är färdig med julkorten! Faktiskt. Och det känns bra. Ungefär alla är olika eftersom jag inte jobbade med ett särskilt koncept i år.

Jag älskar julkort. Eller så gillar jag mest att klippa och klistra. Det spelar ingen roll vilket.

Nu ska jag sätta igång och läsa den lite omtalade boken Stockholm Rosé av Sophia Wolf Lösnitzs. Ska tydligen mest vara reklam så jag läser den istället för ser på Polisskolan 32.

Vilket är ”vårt” folk?

Förra veckan hade högerextermisterna ett gig på stan, och därefter låg det här flygbladet på Wayne´s när jag skulle äta.

Huvudet blir fullt av frågor när jag läser.

Begreppet massinvandring, som de delar med Sverigedemokraterna. Vem definierar det och relativt vad?
exakt vilka krafter vill ”förinta vårt folk och vår kultur”.
Vilket är vårt folk? Vilken är vår kultur? Vad är antikultur?
Sionismens tentakler. Finns det några belägg för det?
Ett fritt Norden, fritt från vad? Ska vi plötsligt inkludera andra länder, som Finland nu?

Barnsliga frågor kan tyckas, men svaren är inte självklara för mig.

Det här med att Sverigedemokraterna ska addera en ideologi till nationalismen, eftersom den inte är nog … det borde vi prata mer om också.

En liten present

Det är en komplicerad historia, men i våras köpte jag den större, högra kannan på en loppis hos en kompis till en kompis. Senare bjöds denna nya vän på middag hos mig och då serverade jag vatten i den. Då frågade hon om jag inte också köpt den lilla. Det hade jag inte. I går när vi träffades för lunch hade hon letat upp den hos personen som fick sakerna hon inte sålde. och tagit den tillbaka och gav till mig för att få ett matchande par!

Så roligt! Dessutom är det gjort i stan, Gefle Porslin.

Vad kan vara bättre?

Vad kan vara bättre än att spendera tid med en kompis på vårt vackra museum och blanda skvaller, problemlösning och konstanalys. Eller, prat om konsten i alla fall. Kanske inte mycket alls kan det.

Och så lite mat och lite shopping på det. Jag köpte så kallade riksdagskläder. Det vill säga sånt som ser propert ut. I går konstaterade jag att jag hade nio röda sporttröjor, typ luvtröjor med eller utan luva … Nio. De kan jag inte ha där nere.

Man kan också fråga sig, vem behöver nio snarlika tröjor. Eller snarlika förresten, några har dragkedja, andra inte. De har olika tryck och lite så. Tio kanske vore jämnt och lämpligt att ha. Det är bara de röda i genren sporttröja … Det finns fler färger också.

Det kan vara mig det är fel på

Nu har jag haft iPhone i en vecka. Jag fattar inte hajpen. Man måste trycka väldigt många tryck innan man kan ringa någon och det tar en evighet att SMSa. Och det är ju främst det man gör.

Å andra sidan ett väldigt stort lyft jämfört med den här Nokia N97 som jag hade ett tag.