Precis så är det idag.
Lite tung i huvudet, lite rivig i halsen.
Men inte tillräckligt för att det ska vara synd om mig.

Om man studerar mitt hår halvnoga kan man konstatera att det har tre sektioner.
Ytterst blekt. I mitten vanligt med slingor, innerst vanligt.
Jag ger det en månad till.
Det var ju nyss jag var hos frissan och sånt är ganska dyrt.

Varför har jag inte tänkt på tidigare att jag kan ta ett senare tåg och skriva ledaren på tåget, om jag tar med mig datorn och har sett till att googla det jag ev. behöver till ledaren innan?
Ibland är jag käck och skriver ledare innan söndagen och då är problemet ur världen.
Men ofta har jag det kvar till söndag efter klockan sju och tja…
Nu var den i princip färdig att mejla iväg när jag kom hem. Fast jag tog ju inget senare tåg. Ska prova det här fler gånger.

… om någon ansvarig politiker hade visat sig på demonstrationen för GBC igår, tyckte en personal i en artikel i dagens Arbetarbladet. Mitt skäl till att inte vara där är enkelt, jag var inte hemma. Då får det vara oklädsamt.

Det som också hade varit klädsamt kan jag tycka är:
 
1. Om Roland Eriksson, Centerpartiet, som själv sitter i nämnden hade presenterat ett ekonomiskt förslag utifrån förutsättningarna om hur GBC drivs vidare oförändrat. Han har inte på de möten jag varit på med honom gjort det.

2. Om Marianne Lundgren som representerade Landstinget nu tycker verksamheten är så bra, då hade sett till att Landstinget betalar den del som kommunen nu har fått betala själv, och enligt förslaget inte längre är beredda att göra. Har hon lagt några förslag om det?

Det är alltid lättare att vara i opposition.

Jag ska säga som det är, kursen på Brunnsvik var värdelös. Sagt.

Åkte till Stockholm efteråt igår och var på middag hemma hos Markus pappa i hans nya snygga lägenhet. Eller våning kanske man säger i Stockholm. Taxen hade krullig päls. Skitgod mat. Tur att det finns andra som kan när jag har problem själv.

Sovit rätt länge och nu är vi uppe och bara poar och sen ska några kompisar till Markus komma. Fast jag vet vilka det är och är alltså inte orolig.

Jag är så glad över att jag inte har någon personlig alkoholproblematik. Hade jag haft det hade det varit svårt att hitta någon social plats som INTE hade frestat min beroendetarm.
Kvällssamvaro på arrangemang betyder inte en öl, det betyder många. Många simmiga ögon. De här människorna ska göra sitt bästa på kursen imorgon som partiet betalar. Sure.

Nu är alltså Lina i Tyskland. Detta sedan i söndags.
Det finns såklart en blogg om det. Ha i bakhuvudet att Lina är ganska morsk.

Trots att jag inte klänger på henne jätteofta annars heller känns det konstigt. Det är bara inte meningen att ens småsyskon ska åka iväg. Och så långt, över ett hav! För några år sedan gjorde Sara en liknande grej fast åkte till Frankrike. Då skickade Sara en bunt riktiga brev till mig. Fantastiskt kul. Förmodligen både de första och sista jag får av henne. Jag hoppas att Lina kanske gör samma sak.

Jag blir så orolig. Det är ett problem. Det finns många faror i stora världen. Det är knark och fula gubbar och allt möjligt.

Vissa andra väljer att stanna hemma och föda tvillingar. Också ett problem. Då är det ytterligare två små personer att oroa sig för.

Jag orkar knappt bära dessa bördor på mina små klena axlar. Hur kunde det bli så här? Jag har inte ens valt att ha loads of småsyskon.

Alltså, det är jättebra med kampanjledarkurs. Peter och jag kom vid tre. Lagom till en massa raster.
Det enda vettiga vi har gjort är att limma upp vår SWOT-analys på ett papper. Allt annat har hittills inte varit givande.
Det som är kvar ikväll är maten. Har därför stora förhoppningar på den.

Jag ligger minst tre år efter alla andra, för jag tycker att det är häftigt att jag tar med migmin egen dator och så får man Internet på rummet.

Idag har min syster Sara tagit sjuksköterskeexamen.
Här är jag och Sara sommaren 2005
Mamma tvingade med oss på en Roffe Wikström-konsert.

Egentligen slutade jag för 20 min sen, men väntar på jobbet. Peter Hasch hämtar mig och vi ska åka till Brunnsvik och trimmas!

Hurra!

Trean vet vad som kan klistra ens ögon vid skärmen.
Feta gravida som föder.
Varför?
Varför?
Jag förstår problemet, men jag förstår inte varför det görs i dokumentärform.
Kan inte bestämma mig för om de som ställer upp är modiga eller bara inte vet vad de gör?