Jag tittar på SVTs program ”Världens bästa skitskola”. I dag handlar det om privata vinstuttag ur friskolorna. Om de stora ”skolkedjorna” som inte gör bra resultat men istället för att satsa på kunskapsresultaten rullar kulorna iväg. Till en partikamrat till mig bland annat, som trots att han är förtroendevald politiker inte är tillgänglig. Han får skämmas för sig själv!

Men. Problemet är att vi har ett system som gör det här möjligt. Det ska inte vara så att sådant som vi alla inte kan vara utan, skola och sjukvård till exempel, ska vara något där man kan profitera. Vi ska ALDRIG behöva vara kunder som studerande eller sjuka.

Vi ska aldrig tvingas sätta oss in i system när det gäller att välja. För vad betyder det? Att vi får leva med en gnagande känsla av att alltid ha valt det som inte är bäst. En osäkerhetskänsla.

Har vi valt fel, får sämre vård och skola, är det alltså vårt eget fel.

Den goda tanken om att alla ska ha samma tillgång till bra vård och skola känns fortfarande modern.

Detta med SCB undersökningen. Det är så man hör på journalisterna när de ringer att det inte är så jävla upphetsande att fråga om siffrorna och om Håkan. Ungefär lika kul som de tycker det är att fråga, eftersom de vet vad vi kommer att svara, tycker jag det är att svara…

Önskar jag sade så här:

Statsvetaren Stigbjörn Ljunggren tycker inte att det finns något anmärkningsvärt alls i siffrorna.

– Jag är så jävla trött på att svara på frågor om sossarna och Juholt. Mer än så vill jag inte prata om detta.

 
Arbetarbladet i dag.

Varför håller vi på med det här tramset älskade media. Kan vi inte kika på ökade klyftor i samhället eller nåt?

I kväll var det fest och temat var revolution. Så jag gjorde som revolterande fjortisar.  Lånade in en palestinasjal och svärtade ögonen så var saken biff. Jäkligt skönt att ha jeans och hoodie till.

Inte på något sätt förvånad. Men självklart utmanad att jobba hårdare.

I somras anmälde jag en webannons från arbetarbladet.se från Linas Matkasse. Ni ser ovan. Och jag fick rätt, det var vilseledande. Vi måste stå enade mot vilseledande reklam. De vill bara lura oss!

Facebook är sannerligen ett forum för misslyckade annonser. Jag tror jag visat något liknanade förut

Alla har fett på magen. Mer eller mindre. ViktminKSning. At. Clicka.

Har vunnit många priser står det att läsa på hemsidan. Inga priser jag någonsin hört talas om. Finns bara oklickbara loggor på dem. Innehållet i produkten är hemligt. Även den sidan full av stavfel. Finns inga kontaktuppgifter som telefonnummer eller spost om jag skulle vilja fråga något.

Fattar ni den här meningen: Förutom att det har vunnit priser, så är det genomtestat av förande universitet (bl.a. Harvard och Oxford)

Vadå förande?

Det värsta är ju inte fula annonser, utan att produkten är oseriös och förmodligen företaget också.

… jag får vissa inbjudningar. Här har ”Svensk mjölk” bjudit in mig till seminarium och festkväll med prisutdelning. Det fascinerar mig. Därmed inte sagt att jag ska gå, för det tror jag inte.

Det här en typ av icke-journalistik från Söderhamnskuriren, men tror tidningar runt om i landet publicerat liknande om ledamöter därifrån. Våra löner från riksdagen finns att läsa på riksdagens hemsida. Vilka arbetsplatser funkar likadant? Det intressanta vore kanske att göra ett repotage hur några kan tjäna ganska mycket mer än det (typ en vanlig årslön). Det här är för 2010. Då arbetade jag stordelen som generalsekreterare på UNF. Några månader i riksdagen samt hade inkomster för fritidspolitikeruppdrag i Gävle. Några tusenlappar kommer nog också från vigslar jag höll i 2009.

Men det intressanta är inte varken summorna eller de enskilda ledamöterna, jag tänkte skriva om mig.

Jag har ingen aning men jag tror att några nu sitter hemma i Söderhamn och vrider sig och tycker jag får alldeles för mycket pengar. Jag får väldigt mycket pengar, och jag hade inte haft något emot att skatta mer än det jag skattar i dag. Till skillnad från några av de på listan som tjänar mest, som vill bidra ännu mindre till välfärden.

I min familj har vi aldrig haft mycket pengar i omlopp. Jag har haft mycket ärvda kläder, andrahandscyklar, aldrig rest med familjen. Min mammas inkomst har varit så låg att vi när jag gick på gymnasiet fick extra tillägg (som man får om man har en biologisk förälder, i det här fallet pappan, som inte bidrar). Jag kan inte påstå att jag känt mig fattig heller. Jag har fått gå på ridskola, det har varit självklart att få presenter och julklappar och sådant som för många är svårt, att köpa presenter till de man är bjudna på kalas hos har jag aldrig känt varit ett problem. Därmed kan jag inte påstå att jag växt upp povert, snarare under liknande förhållanden som de andra jag gick i låg- och mellanstadiet med i Trönö.

Däremot har jag aldrig, aldrig räknat med att jag kommer att tjäna några pengar. I mitt bakhuvud finns ständigt en känsla där jag är livrädd över att inte kunna försörja mig själv. Över att bli sjuk eller bli arbetslös. Arbetslös har jag varit, men inte särskilt länge. Varje gång jag fått ett jobb har jag blivit så in i helvete jublande glad. När jag blev uppsagd pga arbetsbrist från kommunen och jobbet som lärare mådde jag otroligt dåligt. Räknade på hur länge jag skulle klara mig på sparpengar, a-kassa och ev. viktimmar. Livrädd för att tära på sambon. Ställde in mig på en höst där nöjet kunde bli promenader och biblioteket och fika hemma, aldrig på stan. Sade upp tidningsprenumerationer i förebyggande syfte. Ställde in mig på totalt lågvarv. Som så många andra tyvärr måste göra.  

Jag fick jobb, först ville skolan ha tillbaka mig, sedan ville UNF ha mig och då valde jag det för att träna chefsskap. Lättnaden var enorm.

Men samma rädsla gnager i mig hela tiden. Självklart inte att gå ner i lön från ett riksdagsarvode. Att tjäna som jag gjorde som lärare var helt okej.

Det här gör att jag förmodligen inte uppskattar min inkomst som jag borde. Jag ser mig inte som en som tjänar relativt mycket pengar. Jag ser mig som någon som inte har några pengar, men har tur just nu. Märkligt men sant.

Jag har lagt enormt många obetalda timmar, ideella timmar, på olika uppdrag som lett fram dit där jag är i dag. Timmar som andra lagt på TV-tittande och supande om man ska vara krass. Jag har lärt mig mötesteknik många helgkvällar … Men det är inget som någon missunsam och missnöjd vill veta eller tänka på. Inte heller att jag även i dag jobbar otroligt mycket. Att dejter med vänner måste bokas in ibland månader i förväg. Att inget av det här kommit gratis.

Dessutom är det inte tänkt att vara för evigt.