Idag har jag fått ett personligt utlåtande från en person som inte pratat med mig öga mot öga på tio år, som har hejat på mig flera gånger men sedan säger att han aldrig träffar på mig typ en vecka efteråt. Han känner alltså inte ens igen mig.
På Sobernet som är IOGT-NTOs forum har han skrivit mycket nedlåtande kommentarer om homosexualitet och Pride särskilt. Han har också nyligen använt en tråkig humor kring HBT-personer, att det är män i klänning. Att bemöta det med att det inte är humor och att han med sin inställning kanske inte är lämplig att representera IOGT-NTO på festivalen skulle jag inte ha gjort:
Elin Det är väldigt tydligt att Du är en väldigt känslig och lättkränkt person. Du pratar om dina tår, och jag vill nog påstå att dom är väldigt långa då du alltid känner dig trampad på eller kränkt av saker och inställningar som Du inte kan ta till dig. Du vill gärna ge skenet av att vara tolerant och förstående, men jag ser väldigt lite av detta hos dig, det är Min åsikt. Att kunna använda humor är viktigt och nyttigt. Jag har absolut inget behov eller mening med att hacka på dig, det är Du själv som har taggarna utåt på ett sorligt sätt och ALLTID känner dig träffad eller hackad på. Om jag inte tycker om homosexualitet som företeelse så skall Du inte tro att jag inte gillar homosexuella, det är två skillda saker. Man kan faktiskt få känslan av att du inte är nöjd med vare sig dig sjäv eller omvärlden, omvärlden passar inte in i Din livsfilosofi. VAR GLAD!
Jag har inte fejkat stavfelen. De fanns där.
Detta mina vänner, är exempel på god humor. Att avsluta ett mejl med var glad. Snäll och glad, det är det vi tjejer ska vara. Lite kåta och tacksamma också kanske. Men inte homosar förstås. Tidigare har jag pratat med en nära vän till den här mannen som heller inte känner mig, men som sagt till andra att jag typ tror jag är så himla bra men inte värvar några medlemmar till IOGT så då får man inte prata alls. Honom ringde jag upp och då hade han inte sagt si och inte sagt så, det måste vara missuppfattningar… Och nu tror jag att de har pratat ihop sig och levererar sanning på sanning om mig här.
Det är helt okej att diskutera sakfrågor tycker jag, och det är det jag försöker göra. Men det är liksom inte lönt när man får argument kring sin person tillbaka. Som är grundade på något jag inte vet.
Klart man inte är nöjd med sin omvärld när den är både elak och inte tycker om homosexualitet som företeelse.