För första gången på mer än två veckor ska jag ikväll enbart ta ansvar för min egen mat…
Kanske blir det då mackor…

Största utmaningen är att gå till affären, men lite regn är inget att gnälla över. Jag ska handla mat. Andra får svälta.

På hotellet fick vi snygga "dräkter" och tofflor att ha. Det kunde vara lämpligt att ha nåt lätt att ta på-plagg nära eftersom jordbävningsrisk föreligger. Det skrämde mig ganska mycket innan vi kom dit, och efter att vi en natt hade ett skalv och allt blev shejky så skrämmer det mig inte mindre.

Sedan jag kom hem måste det ha varit tidsskillnaden som orsakat mitt (och Markus) pensionärsliknande beteende. Jag har gått upp halv åtta och en timme framåt. Det är ungefär lika olikt mitt vanliga jag som är papperdrake skiljer sig från en gul ärta. Då måste man också sova tidigt, så efter tionyheterna igår var det tid för sängen.

På sätt och vis gör det inget om detta fortsätter, för snart stundar allvaret.

Trots att mamma inte placerade sig i den hårda konkurrensen i ostkaketävlingen känner jag mig nöjd. Jag har pysslat klart en överraskning, köpt nya sneakers för billigt samt en lamineringsmaskin. Jag har skrivit en ledare och en insändare.

Men främst har jag gjort en fenomenal rensning av min garderob. Kom på det klyftiga i att fylla (jag menar fylla) min gigantiska resväska med kläder för framtiden (fel säsong, fel storlek, fel känsla) när jag ändå skulle ställa den i källaren. Slängde också en del. Sånt som ingen ska behöva ha på sig.

Det känns fluffigt och luftigt i själen. I ärlighetens namn blev det väl ändå inte så glest mellan galgarna vilket resulterar i två frågor:

1) Var det ett mirakel att allt det där andra nyss fick plats?
2) Varför har jag köpt allt jag har köpt?

Min klädstång utöver garderoben:

Idag skriver Aftonbladet att det är bra om föräldrar inte super när barnen är med.

Jag funderar ändå lite på, om så många har dåliga erfarenheter från sin egen barndom, varför agerar de inte själva bättre?

Läser också på text-TV att fler är emot en sänkning av spritskatten än som är för. Härligt!

Min mamma tävlar idag.
Jag väntar spänt på att få höra resultatet.

Hon är drottning på ostkaka så utgångsläget är gott.

I Ginza. Där de mest säljer Gucci och Chanel och sånt.

Detta med att jag vaknar så sjukt tidigt är mystiskt. Det har nämligen aldrig hänt förut, förutom en gång då jag vaknade halv nio. Fast det är nog lite med tidsomställningen även om jag tyckte vi fick till det ganska bra. Varit vaken i en halvtimme, kunde omöjligt somna. Nu försöker jag göra tysta saker så att inte Markus ska behöva vakna. Illa att just idag har DN distrubtionsproblem. Jag älskar att läsa DN på morgnen. ♥

Jag tycker att hela världen kunde vara lika vänlig och vacker som Disneyworld.

Känslan var att det i Tokyo var mjukare och mysigare än i Paris. Minnet kan ha grumlats på åtta år.

Idag verkar det vara grått väder ute och det ryser av lycka längs ryggraden.

Senaste månaden har antalet menlösa kommentarer från unga tjejer jag inte känner radikalt ökat på min blogg, har försökt ta bort de flesta efter hand. Det är helt värdogrejer som att jag ska tipsa om vilken klänning av två de ska ha ikväll eller om jag vill vinna pärlhalsband i deras tävlingar.
Hälften är grandiost grammatiskt fel (alltså inte slarv som vi alla råkar ut för) och jag blir mycket irriterad av flera skäl.
Lättstötta är de också. Visst fattar jag att jag inte kommer någonstans med att skriva i deras bloggar att det de sysslar med är menlöst. Men att de blir så sjukt arga och otrevliga är både förvånande och underhållande. Det tar tre sekunder att få dem att gå från noll till hundra så det är lite svårt att låta bli.
För att slippa det kommer jag nu att granska kommentarer innan de publiceras. Det är tråkigt men så kan det bli i en bister och kall värld.

Jag tycker det är verkligt roligt att ge bort presenter.
Två systrar och mamma har varit här och fått lite prylar, som de blev glada över.

Mamma blev nog iofs gladast för presenten från Markus.