Från och med idag kommer förutom DN också Svd i min låda. Under en begränsad period. Det känns mycket bra. I DNs bilaga fanns den ungmoderaten Böhlmark med och pratade om vattenkrig.

Vi gick en repa på Cityfesten och kollade in lite afrikansk dans. Träffade Sergio och Linnéa som sedan kom hit och sväng. Gjorde hemmapizza. Jag tog banan på min.

Nu har Markus och jag spelat yatzy. Det är kul. Jag vann.

Jag har sett halva programmet om Robyn. Jag älskar Robyn. Hon är så bra och duktig.

Ibland när jag skriver mina ledare så får jag svar på dom som jag ombeds skriva en replik till om jag vill. Det gör jag oftast. Idag fick jag en sådan förfrågan där en före detta skapligt känd förbundsordförande för SSU skrivit. Gott så.
Om det inte vore för att hxn hittar på att jag skrivit saker som jag verkligen inte skrivit och  inte tycker. Intressant.

Det här är så motsägelsefullt. Jag gillar inte killar, jag gillar inte barn. Jag gillar inte killbarn.
Men jag älskar alla de här!

Förutom sladden i vänstra hörnet.

Igår vad jag just precis det. Lite sänkt… Efter jag hade hämtat Markus vid tåget och kramat M och T så satte feberfrossan igång och jag fick bli nedbäddad. För att vakna lagom till Morden, och vara ganska alert och nu mår jag bra. Och är tillbaka i Gävle.

Det har jag gjort inatt. I min säng hos mamma, som hon demolerat.

Idag har vi haft festlighet med Elin.
Jag är fortfararande mätt och har ont i handleden.

Inte helt bra för dagens planer.

Det är speciellt att ha så lång semester som man har som lärare, visst. Det får man höra jämt och ständigt. Det många missar är att vi jobbar 45 timmar i veckan för att kompensera loven.

Trots det som i början kan kännas som en ocean av tid, går det så fort. I år har det gått mycket fortare än jag räknat med. På fredag har min rektor kallat in mig att börja jobba extra tidigt. Fyra ynkliga lediga dagar kvar alltså. Och dom är inte blanka. Det politiska arbetet drar igång igen och på lördag ska jag förrätta min första vigsel.

Jag tycker mycket om att arbeta och att göra saker, att använda hjärnan. Men det har varit skönt att blanda det med att se skit som Crowned på TV, kunna pyssla hemma som jag vill, städa skåp mitt i natten och bara styra all tid själv. Jag önskar så mycket att jag hade ett jobb där jag kunde styra tiden själv. Inte bokstavligen ha ett schema inrutat per minut. Jag gillar ungarna och oftast gillar jag deras föräldrar. Jag gillar mina ämnen och mina arbetskamrater.  Det är inte det.

Kanske skulle jag bara plugga lite till för att liksom vila i det… om jag räknar rätt har jag redan studier som motsvarar sju år (åhh vilken bedrift att kunna jobba och samtidigt plugga… nåja, för mig är det enkelt och kul att plugga) så det behövs inte precis.

Det tar helt enkelt emot att börja jobba i år. Inte för jobbet, utan för att fritiden då upphör. Och samtidigt sätter politiken, rektorsutbildningen och geografikursen igång igen. Och träningen borde rulla på. Så det här med blanka kvällar och helger finns inte. Iofs har jag inte haft sådant sen jag gick ut gymnasiet eller så. Så vanan finns. 

Ibland tycker jag lite synd om mig. Fast det är självvalt.

Även vi fritidspolitiker blir uppringda och tillfrågade om olika saker.
En nyhet igår var att det tidningen kallade en kommunal topptjänsteman är medlem i Sverigedemokraterna.
Topptjänstemannen är handläggare för serveringstillstånd på den förvaltning jag är med i nämnden för.

Idag ringde en journalist för att ställa den klassiska frågan om vad jag tycker om detta. Jag svarade som det är, jag hade ingen aning om hans medlemsskap men har fullt förtroende för att han sköter sitt yrke på bästa sätt. Och det menar jag.

Jag är alltid lite orolig att media gör sitt jobb lite för bra, och får det jag säger att vara något annat. Det händer ju ibland. Så jag garderar genom att också skriva versionen här.

Att människor, oavsett vem, väljer en politik som gör just invandrare och de med annan bakgrund än vikingsk till syndabockar är sorgligt.