Nu ska jag sluta mitt jobb för dagen och åka och klippa håret. Hos Malin.

Alla kära vänner… tack så otroligt mycket för alla sms, samtal och hälsningar på andra sätt. Roligast var Elin och Pierre som hade tappat bort kortet de tänkt skicka. Ännu bättre är att jag träffar så många av er på lördag.

Mamma och Bertil hämtade mig på jobbet. Har fått så mycket fina presenter av min familj och Markus. Mamma har stickat en ny pippi-tröja till mig! Glädjen är stor.

Ellinor har tagit foton på mig och mamma. Jag fick äntligen användning för min prinsessklänning.

Åt på Church Street. Nu ska jag duscha med bara bodyshopgrejer.

Kolla vad fint Anna gjort om mig. Klicka här!

Här är jag.

Trettio år!

Peter tycker jag ska lägga upp alla. Tja, kanske. Här är ett inlägg om den svenska skolan.

I veckan såg jag en dokumentär om en svensk lärare som besökte Finland för att jobba där och känna på de skillnader som det ofta talas om.

Innan resan får vi se honom i sitt rätta element i sin svenska klass med elever i gränslandet mellan barn och ungdom. De diskuterar livligt olika samhällsfrågor och jag känner igen precis allt. Eleverna hänger med och har full koll på vad läraren säger och kommenterar detta vilt i luften. Ibland passar det sig i den dialog de för, ibland passar det sig verkligen inte och han får ta strid när olämpliga ord används.

Många utanför skolans värld skulle förmodligen sucka och önska att man rev i åt ungarna. Läraren förekommer detta med att berätta att han är en auktoritet i klassrummet, men han är inte auktoritär. Han skriker inte åt barnen och de är inte rädda för honom. Och det är så skönt, inga barn ska vara rädda i skolan. Vi har tagit många kliv framåt där. Tidigare kunde lärare spöa skiten ur en och dessutom slå extra hårt om man kom från en fattig familj. Vad var det för lärandemiljö? Om möjligt tyst och lugnt, men ingen mår bra av att sitta som på nålar.

Läraren berättade att han hade fördomar om den omtalade finska skolan och kunde när han kom dit konstatera att ibland stämmer fördomar. Eleverna stod upp när han kom in i klassrummet och allt var väldigt tyst. Det var så väldigt tyst att han inte ens fick svar på frågor han riktade direkt till barnen. Grovt skulle man kunna säga att om barnen inte läst i en bok vad de skulle kunna svara så knep dom ihop. Vår svenske lärare körde det upplägg av lektioner han var van. Stora samhällsfrågor skulle avhandlas i dialog där han slängde ut olika frågeställningar. Tyst som i graven. Han blev ställd och konstaterade att det var svårt att bedriva undervisning när barnen tror att alla frågor kan besvaras antingen rätt eller fel. I slutet av sin tid i grannlandet längtade han hem.

I ämnet samhällskunskap handlar mycket om värderingar. Etiska diskussioner och argumentationsträning är lite av en bas. Till det duger inte enkom faktaplugg. Man måste uppmuntra till ställningstaganden genom att ge basfakta och sedan provocera fram diskussioner. Ganska enkelt och väldigt spännande.

Jag gick nyligen igenom med en klass vad SO-ämnet innehåller och någon undrade om religion verkligen är något som berör dem. Jag frågade hur många som var döpta. Det var en bunt och några minuter senare var några högröda i ansiktet av ilska över att det var möjligt att skriva in små, oskyldiga barn i en kristen klubb (citat). Andra såg inte problemet. Hade någon av den gamla skolan, eller kanske någon från Finland, hälsat på då hade jag förmodligen fråntagits min lärarexamen. Men jag visste, i mitt moderna lärarhjärta, att här pågår inlärning på mycket hög nivå. För mitt i kaoset fanns jag och de vände sig till mig med alla frågor de hade och jag hjälpte till med historik och motfrågor. Den nya lärarrollen. Inte dunkade jag näven i bordet och uppmanade till sans i den bästa diskussion de haft på länge kring religion. Det hade varit tjänstefel

Jag läser rätt mycket tidningar.
Bara ibland köper jag Amelia och varje gång ångrar jag mig. Amelia är fult gjord och väldigt vuxen. Ingen stil alls.
Alltså är jag nog inte målgruppen.
Ikväll köpte jag Amelia Höst, nåt temanummer. Glad över ett repotage om scrapbooking med duktiga Jenny Sandberg. Leder det till att fler börjar med detta underbara.
Men annars är det mest skit.
Nu har jag bestämt mig igen på riktigt.
När jag har fyllt 30 kommer jag aldrig mer köpa Amelia.

Hur ska jag då klara mig utan tips som:
Ha en TV-fri vecka.

Fattar inte folk själv att TVn tar tid om man sitter där hela tiden.

Om folk inte kollade så mycket på tv, nonsens som Idol, så skulle de inte behvöa följa ett annat tips: Säg nej!

Vadå nej? Man ska inte anmäla sig som frivillig att skriva protokoll. Nähä. Vem ska skriva då? Om alla ska säga nej. Vet ni hur det är idag, de som redan gör asmycket gör lite till för det är liksom ingen grej att skriva ett protokoll. Sitter man med röven i soffan ständigt är det ett jävla jobb att skriva protokoll. Därför verkar de aldrig göra det.

Jag blir så trött… jag säger det igen, alla har lika mycket tid. Men shit vad folk slösar. På TV. På skit.

Vad arg jag blev. Vad många Enter jag tryckte. Då blir det lika fult som i Amelia.

Vilken lycka att komma hem, slå på TVn i bakgrunden och det är dags för Gardell.

Nu är det en dryg halvtimme kvar till föräldramötet.
Jag har ställt ordning i salen och kopierat lagom med info och suddat tavlan och allt jag behöver göra. Men först ska de träffa SYVen för att få veta om praon som kidsen ska på sen..
Jag tycker att alla elever ska få mer prao!

Nu är jag igång igen, i mitt esse. Planerar, fixar, kopierar i en rasande fart.

Mormor har satt in pengar där till mig i present.
Dikt medföljde:

Tala
du som har läppar

Helga Henschen