Det börjar bli dags för mig att göra upp med Linda Skugge. I många år har hon inspirerat mig och skrivit texter jag själv önskar att jag kunnat få till. Hon har slagit huvudet på spiken i viktiga frågor som jämställdhet. Men nu har det hänt. Hon har kommit ut i garderoben med sin blåa ideologi. Det är så skönt att hon gör det så tydligt. Hon säger rakt ut det som hennes fränder lindar in.
Linda är en driftig kvinna och det kommer jag alltid att imponeras av. Jag älskar när det händer grejer och det gör det för henne. Hon verkar jobba outtröttligt med sina texter
Hon har inte varit föräldraledig utan kunnat kombinera barn och jobb på ett sätt som är få förunnat. Det är avundsvärt för vilken undersköterska som helst att kunna dra in stålars från vardagsrummet. I och för sig skulle Linda säkert hävda att man själv väljer sitt yrke, och visst ligger det något i det men åtminstone jag är glad att vi har undersköterskor och tycker nog att de inte ska behöva skämmas för att de inte kan jobba med ett barn i bärsele.
Vi har olika förutsättningar och det måste vi ha ett solidariskt tänkande kring.
Det har inte Linda Skugge. Jag citerar från Skugges "Skatteblogg" på Skattebetalarnas hemsida: "Apropå senaste debatten om att företag väljer bort mammor när de ska anställa så kan jag bara säga att självklart valde jag en man utan barn när jag letade efter en medarbetare. Dessutom så är han inte anställd, det är för dyrt och livsfarligt att anställa. Då blir man stuck med den personen och facket, helt vansinnigt. Vi kör på faktura."
Linda har flera gånger uttryckt att hon tycker att föräldraledighet är slöseri med tid, alla vuxna ska ut och jobba, inte såsa omkring på babysång. Det kan vara schyst tycker jag, sett ur vinklingen att en mamma inte ska behöva skämmas för att hon väljer bort att vara hemma.
Men om mammorna nu ska jobba, då undrar jag var? Skugge vill inte anställa dem för hon säger också att mammor får ta ansvar för sina val själva, väljer man barn får man räkna med att folk inte vill anställa en. Konsekvensen måste bli att alla mammor till yttepyttebarn som Linda tycker ska jobba måste skaffa egna företag. Jag ser en framtid där vi får gå och ta stygnen hemma hos en privat sjuksköterska medan spädbarnet skriker i spjälsängen bredvid.
Linda tycker heller inte att riktiga anställningar är bra. Hon vill tjäna pengar och därför vill hon inte riskera att en del av vinsten måste ges till någon som plötsligt behöver stöd för att den inte kan jobba (dvs. tjäna pengar åt Linda), som sjukdom eller annat. Därför ett fakturaförfarande där hon garanterat bara betalar för det som gynnar henne själv. Eller sjuk? Kan man vara sjuk och inte kunna gå till jobbet? Linda skriver: "Har inte varit sjuk de senaste 10 åren. Jo det har jag så klart, men jag har trots alla sjukdomar ändå skött mina jobb."
Att Linda klarar sitt jobb genom att blunda för symtomen är kanske beundransvärt, men jag är nöjd om vård- och sjukpersonal inte går och hostar på patienterna.
Hur jag än vänder och vrider Skugges resonemang kring arbete kan jag inte se annat än det klassiskt borgerliga, total brist på solidaritet.
Sådan är den, borgerligheten.
