Jag är tappert kvar på jobbet och rättar värsta feta bunten matteläxor. Cirka 60 stycken.

Jag ser på uppföljningsprogrammet. Jag typ ryser av glädje när de får pris för att de har lyckats med så bra betyg. Som lärare älskar man när elever lyckas.
Konstigt nog tror många elever att det man tycker det är en skön känsla när vi får sänka deras betyg eller sätta låga. Vansinne.

Förresten händer det att jag saknar mina elever i min sista 9a jag var mentor för. De var så sköna allihopa. Men det bästa är att jag har en kanonbra klass nu med!

I veckan har jag på rekryteringsutbildningen som jag går gjort en typ av preferenstest. Man kan säga personlighetstest men det vill psykologen vara försiktig med.

Det finns 16 typer man kan bli. Jag får som vanligt extrema värden åt olika håll, den här gången blev jag ESTJ.
Höga värden på Extraversion (uppmärksamhet främst riktad mot yttervärldens människor och ting), Sinnesförnimmelse (tar in information via de fem sinnenea och ser det befintliga), Tanke (fattar beslut grundande på logik och objektivitet) och Bedömning (föredrar att leva på ett planerat och organiserat sätt).

Man får en lång text om det som är typiskt för sin preferenstyp.
Så här är vi ESTJ ofta:
logiska, analytiska och objektivt kritiska
bestämda, klara och självhävdande
praktiska, realistiska och sakliga
systematiska och pragmatiska

Människor med denna preferensprofil tycker om att organisaera projekt, verksamheter och människor, och sedan agera för att se till att saker och ting blir utförda. De lever efter en uppsättning klara normer och trossatser som de systematiskt anstränger sig för att följa, och förväntar sig detsamma av andra. De sätter högt värde på kompetens, effektivitiet och resultat.

Uppfattas av andra som:
omsorgsfulla och pålitliga
bestämda, frispråkiga och självsäkra

Negativa saker som vi kan göra:
tillämpa logik även när andras känslor och reaktioner behöver beaktas
inte svara på andras behov av kontakt och känslomässigt utbyte

Irriteras av andra som:
är konstant försenade
är kroppsligen och andligen frånvarande
är okoncentrerade, kommer in på sidospår och slösar bort tiden
är dåligt förberedda och inte föjer upp beslut
håller möten som saknar klar dagordning, ändamål och struktur.

Ja, vad säger ni? Känner ni igen mig?

Inte hos mig, inte annat än i frysen tillfälligt. Men efter jobbet åkte jag direkt till mitt ställe där jag får hämta ut paket. Inga namn nämnda. Möts av detta och typ gråter:

Ibland är frost ett begrepp som passar på människors sätt att bete sig mot andra.

Ibland är frost något som sätter sig i frysen fast den är ny och fin. Det kan vara för att ägaren är en klumpig en som på morgonen inte stänger ordentligt när hon tar ut sin matlåda. Och har hunnit gå hemifrån innan skåpet börjar larma. Då få rman vara hemma och frosta av och försöka hitta det positiva, som att det går bra att slänga gammal mat därifrån när man ändå är igång.

Efter japanresan är jag liksom aldrig sugen på sushi.

Jag har just diskat en uppsjö provrör.

Precis som radio gravt underskattat.

Det ligger ett stort mått av ironi i att det är en reklamkanal som sänder det socialpornografiska programmet "Skuldfällan". Till veckan börjar programmet rulla igen och det är populärt att kolla in hur andra inte kan hantera sin ekonomi. Programmet tar upp de allvarligaste fallen, de som så att säga är på ruinens brant rent ekonomiskt. Det är inte främst om människor som länge varit sjukskrivna, arbetslösa eller som lever på ekonomiskt bistånd. Det handlar om människor som köper och köper och köper. Krediter lockar och pockar och medlemskap i bokklubbar och filmklubbar står dem upp i halsen. Garderoberna är sprängfyllda av dyra utstyrslar som för alla människor är helt omotiverade.

Duktiga ekonomer, med ett visst mått av psykologi, rensar i röran och gräver fram gömda räkningar ut kakburkar och skapar system i pärmar. De säljer av grejer på loppis och andrahandsställen och med luftigare bostäder, luftigare själar och mindre skulder ser man hur bördan lyfts från axlarna. Äntligen kan de andas igen.

Det finns naturligtvis flera skäl till att vi gör såhär, köper fast vi egentligen inga pengar har.

Att ha eller inte ha pengar har blivit mer flytande än tidigare. Kreditkort gör det möjligt att shoppa ännu mer på ett sätt som man kan låtsas inte är ett lån. För hade man lån på huset och bilen. Det klarade man normalt räntorna för. Idag har man förutom detta också lån på möbler, elektronik och resor.  När räntorna går upp, vilket de har gjort, blir det snabbt mycket dyrare.

De så kallade SMS-lånen är en stor bov bland våra yngre medborgare. Ett klick bort kan man säga att några tusenlappar finns. Förra året var det totalt 20 000 betalningsföreläggande gällande SMS-lån. Efter årets första halva är vi redan uppe i 17 000. Bland annat SSU har krävt att SMS-lånen ska stoppas. De är en fin affär för utlånarna med en ränta man inte skulle drömma om att betala på lån större än de här relativt små. En dålig deal för ungdomarna.

Kommuner och ideella organisationer tillhandahåller idag viss hjälp med att styra upp snåriga ekonomiska situationer. Det kan handla om att lägga upp autogiron, skapa enkla budgetar eller hjälpa till att göra avbetalningsplaner. Det är bra, förmodligen behövs ännu mer.

På andra sidan om förebyggandet, när skadan redan är gjord, finns Kronofogden. De driver in våra skulder och där är det bråda dagar. Trenden är tydlig, antal ärenden på Kronofogdens bord ökar och ökar och spås i år hamna på 1 miljon ärenden. År 2000 handlade det om drygt hälften av den mängden.

Vi tror att vi kan köpa lycka och harmoni. Egentligen är vi grundlurade av företag som vill kapa åt sig så stor del som möjligt av våra pengar. Det som hade kunnat vara en trygghet på sparkontot omvandlas till ny en vinterjacka, som får hänga bredvid den gamla. Det här är kommersialismen. Den som borgarna vill att vårt samhälle ska bygga på. Låt mig citera residensstadens moderata oppositionsråd: "-Man tillverkar de varor som säljer, annars tillverkar man andra varor. Det är det som är den svenska välfärden."

Jag vill hånskratta. Varor har inget med välfärd att göra.

Hej Elin!
Varje gång jag har läst dina ledare har jag tänkt skriva och tacka. Välskrivet, genomtänkt, tänkvärt och på läsbar svenska. Det är utmärkt och lyfter Kurren en bra bit högre än riks anser jag!
Heja alltså ! Mvh / xxx

Och nej, jag skrev det inte själv.