Om en timme ska jag på sista träffen på min rekryteringsutbildning till rektor. Vi skulle göra en ledningsdeklaration. Jag har skrivit ungefär så här. Bättrade språket innan jag skrev ut den på jobbet.

På vår skola ska vi varje dag mötas av människor som vet att de är där för att lära sig eller för att undervisa.

På vår skola talar vi om kunskap som är allas rätt och allas möjlighet att kunna välja hur man vill leva sitt liv.

På vår skola hjälper och uppmuntrar vi varandra att nå de mål som finns uppsatta i styrdokumenten.

På vår skola finns inte utrymme för ett beteende som kränker andra människor och arbetet med kommunens värdegrund löper genom verksamheten.

På vår skola ser vi på varandra som unika resurser och var och en inser sin roll som förebild för andra.

På vår skola arbetar vi med en helhetssyn på elever och undervisning.

På vår skola samarbetar vi mycket med närliggande företag och organisationer för att få flera perspektiv på den komplexa tillvaron.

På vår skola erbjuds elever alltid möjlighet att stanna kvar och få hjälp med skolarbetet efter det ordinarie schemats slut.

På vår skola diskuterar vi kontinuerligt i både pedagog- och elevgrupperna hur vi lägger upp vårt arbete på bästa sätt.

På vår skola förstår vi innebörden av kommunikation och jobbar med en rak och tydlig sådan.

På vår skola längtar vi till nästa arbetsdag.

Vi har väl ändå haft sjukdomen ett tag i Sverige. Började det inte med Per Bill för något år sedan? Haha

Åh så trött jag är i huvudet nu!
Men det har varit bra lektioner idag och jag har fått galet mycket gjort däremellan.
Nu ska vi prata om viktiga saker.

epostadresser jag en gång redan skrivit in. Bara för att en uppdatering inte klarar av att hantera inlagd information.

Innan matapusen gör han ett stort nummer av att det skulle vara rent ljug i ett motionssvar.

Efter matpausen antyds försiktigt att han i sitt prat kring en interpellation kanske far med lite osanning för gävleborna. Då blir han typ tokig och säger att sådant ägnar vi väl oss inte åt i fullmäktige, att anklaga folk för att ljuga.

Way to go.

Pratade med mormor i morse. Hon skulle kolla in ett fönster som börjat ruttna och sedan sy om lite kläder. Potatisen var uppe ur landet. Jag skulle köpa böcker och hämta biljetter och sen pyssla med annat hemma.
Vi pratade om hur konstigt det är att folk ibland säger sig ha tråkigt. På riktigt. Det finns alltid tusen möjligheter till saker att göra. Både sånt man vill och sånt man måste. Idag är jag lyckligt för jag har gjort klart alla måsten. Klickade iväg ledaren nyss.

Här är jag och mormor i maj. Inte helt olika varandra.

Böcker är definitivt en av mina största kärlekar i livet. Under Big Brother fick deltagarna inte läsa böcker. Minns att jag tänkte att det var ett av de tyngsta skälen till att jag aldrig skulle delta. Och med tanke på det skruvade konceptet i övrigt förstår ni hur viktigt det är med böcker för mig. Man kan se bilder, slå upp saker, lära sig saker, erfara nya världar… boken har ingen begränsning och är grymt mobil. Den är min vän.

Idag fick man rabatt på ett köp på bokhandeln plus att jag hade massa presentkort sedan jag fyllde år och jag rekade igår och gick hem med de här godingarna idag. Det är två böcker om feminism/jämställdhet som ni kan se. Ibland blossar behovet att läsa om andras ilska och förslag. Nu är en sådan tid.

Erlend Loe har jag nu läst två böcker av. Har en till på lager och nu den här som var den Elin främst rekommenderade. Loe är en ny favorit. Utan tvekan.

Läs inte här nu. Läs en bok.

Tog en kort sväng ute för att fotografera hösten och det kan jag gott dela med mig av. Finn ett fel.
Klickar man på bilderna blir de större.

Det roligaste med gamla kort (som ni förstår har jag gjort en helt bunt till digitala format) är att (också) förr i tiden kunde folk vara så fula. Som på den här bilden från 1983:

Mamma till vänster ser inte klok ut. Hon kunde ha varit en fräsch 22-åring men så blev det inte.
Mormor däremot har snygg jeansklädnad och poppiga glas.
Sara är knattig och sjukt mörkt hår. Antar att den stackars mamman är nyförlöst.
När man ser bilden förstår man varför Sara väldigt länge envisades med att dra upp byxorna under armhålorna.
Hon hade lärt sig att det var så det skulle vara.
Jag visar stolt upp någon pryl och har den fantastiska röda väst mamma stickade och som
lär vara mitt enda finplagg vid den där tiden eftersom jag faktiskt fick ha den två skolfotograferingar i rad.
Älskar matchningen med grön skjorta. Men jeansen sitter som gjutna naturligtvis.

Den där tönten Nalle Puh säger att ingen kan vara nere med en ballong.
Men han är korkad så jag tror han har låga krav.

En krans däremot, och ändå butter. Det borde diskuteras.

Min mamma måste ha varit galet nöjd som fick en så
vacker unge som jag. Det vet jag att hon var. Och är.