Ganska precis en timme satt jag i soffan med datorn och jobbade jobbade jobbade med uppsatsen. Det känns bra. Nu är det mest finputs kvar som jag kan fixa med tisdag och onsdag innan jag skickar in den. Nu sova! Eller läsa och prata med Markus. Jag försöker hårt hålla 23 som släcktid. Inatt tror jag det blir sova skönt. Natten till idag var mer orolig.

Förra veckan tränade jag fyra gånger.
Idag är det första dagen på ny vecka och jag har tärnat en gång.
Det kan man säga är hundra procent av dagarna den här veckan.
Inte blogga nu -skriva uppsats!

Är det inte en hederssak att man håller koll på tider och annat? Och åtminstone, när man har koll på en tid så dyker man upp på den?

Jag har så svårt för självorsakade förseningar, tidsoptimister och slarv.

Bara pga det är jag hemma just nu men jag hoppas på bättre uppmärksamhet senare.

På den har jag gjort hela vanliga grejer. Jobbat med uppsatsen,en kortis på stan för viktigheter, tränat. lagat matlådor plus riktig mat, sett repris av Greys ( nu väntar jag på despomammorna), läst och pysslar lite. Skönt men lite lite tråkigt.

Jag hämtade rubriken från den roliga tjej som gick på före oss den gången vi skulle åka HEM från Färöarna 1996 och därför visste vad som väntade oss av båtfärden. Fast hon sa då samma sak med avslutade med färjan.

Borträknat alla tågresor som kommit fram galet sent så var det här den mest frustrerande hittills. Kanske för att jag sällan/aldrig åker tåg lördagkvällar annars.

Hamnar i en vagn med bland annat tre medelålders par som är kompisar och på väg hem från den årliga kryssningen med någon äcklig partyfärja. Att det var den årliga förstod man eftersom de gärna ville ha samma rum nästa år. Det var som en parodi, så jag försökte också tänka på det som det. De var lulliga och fortsatte dricka på tåget och skrämma det oräknerliga antalet barn som också åkte.  Inte med flit med fulla vuxna gör det ändå. Skojade om att all öl de köpt med sig var julklappar till barnen. –Fast hon är ju bara tolv, sade en av männen. –Fjorton!, rättade barnets mor. Jag kan inte ge en rättvis bild av hur det var. Den minst smarta kvinnan (jag hoppas vid högre makter att hon var lite bättre nykter men vad jag förstått tar alkoholen fram sanningen så jag är tveksam) sade sådana saker så jag häpnade upprepade gånger och fick gömma mig bakom en tidning så de inte skulle tro att jag var den sjuka i sammanhanget. Kulmen var precis innan Gävle när hennes man började bita på hennes tånaglar för han tyckte de behövde bli lite kortare.

Barnen var rätt okej men så klart fanns en pappa som inte vet hur han ska be dem flytta sig när folk ska gå förbi i gången på andra sätt än att SKRIKA, för han tror det är enda sättet att kommunicera med barn. Jag avskyr pappor som skriker hela tiden.

Dagens hat: Berusade medelålders och skrikande pappor.

på Tollares bibliotek.
Underbart.

Eller jobbar. Lyssnar på mötet och knappade upp Annas blogg för fotot. Jag har en kalasvacker muffinsring. Den köpte jag i Bryssel. Se mitt svarta nagellack!

Här är Anders och jag tillbaka på vår brottsplats Tollare.
Vi satt i UNF:s FS tillsammans 97-99. Nu är vi revisorer under innevarande period.