Idag har jag jobbat i speedeat tempo del av dagen. Fantastiskt så mycket man kan få gjort.

Kollade lite på gymmet ikväll. Det är riktigt riktigt läskigt. Olika grader av trasiga människor som blir underhållning åt andra.

Igår såg jag skylten som erbjöd det hemskaste jag kan tänka mig av mänsklig kulturs avarter:
Julbordskryssning.

Julbord är ingen höjdare alls. En massa mat som alla svettas, pratar och hårar över och som man förväntas äta hur mkt som helst av.

Kryssning är om möjligt ännu värre.

Att äta julbord på kryssning händer aldrig mig. Aldrig.

Det är väldigt väldigt intensivt på jobbet just nu. Så måste det få vara också.

Vet inte om jag rapporterade från förra veckan när jag kikade på en lägenhet. När hon som skulle visa den bland annat i telefon undrade hur angelägen jag verkligen var, annars kunde ju tittandet bara vara. När hon släppte in mig berättade hon inte att hon hade hund. Inte för att jag är rädd men god ton skadar inte i sådana sammanhang.

Igår ringde jag till en kvinna för att titta på en annan. Hon tryckte bort mig och lite senare ringde det från dolt nummer och en man undrade typ vem jag var. Suck. Jag redogjorde för mitt ärende och sedan frågade han om jag ville prata med hon som bodde där. Ja, men typ det ville jag ju, därför hade jag ju ringt HENNE från början. Inte någon man som verkar sjukt skeptisk till människor. Jag har nyss varit där. Det var inte så suspekt mer än att mannen pös i en fåtölj på somliga mäns grabbiga vis och typ inte visste hur man säger hej.

Varför väljer man att röka (inomhus)? I hela mitt liv har jag bott med sjuka vuxna som valt att förpesta inomhusluften för oss andra, men någon fånig ursäkt om en fläkt. Det stinker skit och jag kanske aldrig kommer att förlåta dom för det även om jag inte pratar om det dagligen. Det är barnmisshandel tycker jag.

Den här lägenheten hade en härlig röklukt… I övrigt var den bra. Men som vanligt kan jag inte styra systemet så jag är bara fortsatt desperat.

Skolmaten är het igen. För mig som i princip aldrig lämnat skolans värld är det inget nytt att höra kritiska röster mot skolmaten. Ingen av oss som haft förmånen att bli serverade mat i skolan har undgått att höra negativa uttalanden om det som serverats. Ända sedan första klass har några självutnämnda kungar och drottningar bestämt vad som man fick äta mycket av och vad som fick ätas lite av. För mig som glatt åt biff av mald lever var det inte alltid så lätt. Men fröknarna åt alltid mycket så det gick ändå. De hade så mycket mat på sina tallrikar att maten stod upp underligt högt över kanten. Idag ser jag hur mina elever lika fascinerat tittar på min  normalt fyllda tallrik.

På gymnasiet var klagandet likadant men då åt folk ändå för den åldern överlever man inte längre på portioner som skulle ha passat en barbiedocka. Historierna om diverse pryttlar tillhörande matispersonalen som skulle ha hittats i maten var många. Själv har jag fortfarande idag aldrig hittat något märkligt. Skulle det dyka upp en mask i salladen är det inget att skrika över. Maskar bor i sallad och det skulle vara lätt för vem som helst att missa små krälisar i de berg av sallad som hackas.

Nu vet jag att mycket av den debatt som är aktuell idag handlar om skolmatens näringsinnehåll och det är självklart ska maten vara näringsrik. Problemet är bara att de som ska äta den, barnen, bryr sig föga om näringsinnehållet. De bryr sig om smaken. Fick de bestämma matsedeln skulle det vara ett varierat utbud av hamburgare, pizza, pannkakor och tacos. Dokumenterat nyttig mat som innehåller exempelvis mycket bönor eller linser skulle få drypa av sina nyttigheter orörda i kantinerna. Kidsen vill inte ha den mat de borde äta. De klagar på för mycket panering på fisken, men ve den skolmatsal som skulle servera kokt fisk. Måste jag vara tydlig med min poäng? När skolbarn klagar på maten så handlar det om att de vill ha det tungan är van.

Är det kanske rotmos med stekt fläsk och liknande husmanskost som vuxna vill ska serveras i skolan? Få barn skulle lassa upp det på tallriken. Barnens föräldrar lagar nämligen själva mat på halvfabrikat och fredagsmyset är nog sällan köttfärslimpa. En annan pikant detalj är att många av de vuxna som tror sig veta något om skolmaten ofta inte har provet den sedan de själva gick i skolan.

Media gillar att räkna ut portionspriset på en portion. Utan att meddela att det kan vara helt missvisande. Stora kommuner eller stora inköpsorganisationer kan köpa in stora mänger mat och därför pressa priserna mycket. En lägre kostad är därför inte alls en säker indikator på dålig kvalitet.

Att servera alla barn skolmat är viktigt och många är de barn i Sverige där det är dagens enda lagade mål mat, tyvärr. Flera skolor i utsatta områden i Malmö har noterat att på måndagar är åtgången extra stor. Helgen har således varit mager.

Å ena sidan vill jag alltså hävda att skolmaten är grymt viktig för barnen ut många aspekter, å andra sidan gnälls det orättvist mycket och på fel saker. Jag fortsätter bygga berg på min tallrik i matsalen. Som fröknar ska. Och som icke bortskämda barn gör.

Åh vad det var härligt att gå promenad.
Och tack Cissi för presenten! Lysande!

Älskar få paket på posten.

Vissa dagar är så slitiga på jobbet. Lektionerna kräver extra mycket och det finns tusen tusen små saker att göra. Det mesta handlar om att sortera papper eller mejla till olika personer. Suck. Nu ska jag hem. Och fortsätta ha lägenhetsångest.

Detta att leta lägenhet. Att inte bara kunna bestämma. Allt. Helt själv. Nu. Fast Markus är inte problemet om någon nu trodde det.

Detta att det är fullt med snö ute, just nu yr det i mörkret, och jag har inga praktiska möjlihgeter att vara ute och leka i den.

Detta att idag har jag suttit på mötet åtta timma roch innan det jobbat. och nu är jag trött och slut och har inte hunnit med något. Mer än jobbet och mötet och det kanske räcker.

Det är på sätt och vis psykiskt påfrestande att behöva prata i fullmäktige. Jag är inte nervös för att stå inför folk, det är jag aldrig. Men rädslan för att säga fel. Inte staka sig eller komma av sig, det är lugnt, det händer alla. Men att säga fel, och det har jag ju gjort några gånger och det var ingen dödlig utgång på det. Idag blandade jag ihop sju med femton. Inte bra, men en småsak i sammanhanget. Men jag brukar tänka på en som brukar prata jätteofta, man, som inte är särskilt bra och han verkar inte nervös alls när han säger knas, han ser lika mallig ut som vanligt.

Här är mina papper och mitt skrutt. Hjärtana symboliserade våra placerade barn i ett anförande.
Se sedan min något glasartade blick sex timmar in i mötet.

Vi har nu budgetdebatt i fullmäktige. Lena Ö från Folkpartiet blir arg över att hennes parti kallas höger. Är inte det märkligt. Slå upp vilken lärobok som helst och de graderar hennes parti som höger. Å andra sidan får man ju förstå henne. Hur kul är det att vara höger ens när man är det? Det är det nya alltså. Fp är inget högerparti.