Efter 30 har det ju hänt spännande saker även om jag mest tror att det är en slump. Jag tror jag har delgivit tidigare om detta med att kissa på nätterna, vakna tidigt av sig själv och en gång höll jag på ramla ur sängen. Nu vill jag också lägga till gikt i stortån, blod i näsan varje gång jag snyter mig samt ett jävla tjat från banken om att jag måste pensionsspara. Jag ska till och med få träffa en tant och prata om det.

Gulle den elev som the other day sade att jag var 20, helt spontant. Men jag vet ju varför, för att allt över 17 var helt diffust för mig tidigare. Jag minns att jag när jag var elva räknade hur långt det var tills jag skulle vara 17 och jättegammal. Nu är jag nästan det dubbla och kan konstatera att det finns saker man inte kan lära av andra. Som att det här med att bli äldre är som ett skämt. Man har ju stånkat ett antal ggr åt de äldre än en själv, mycket äldre, som envist hävdat att de känner sig som 25. Men nu börjar jag förstå själv. Men sådant kan man inte förstå av någon annans berättelse.

Att vara 17 var heller inte att vara vuxen, det lärde jag ju mig. 17 verkade då vara en idealålder. Det var inget särskilt alls. Ingen ålder tycker jag varit bättre eller sämre. Fast bra med att få rå sig själv är att man får äta vilken mat man vill, det dåliga är att man måste laga den själv.

Bob fick en ny matblandning som jag har köpt hos en moderat jag känner. Han är verkligen sin mattes hamster för han gick direkt på den största biten. Resten, att han grävde runt som en vilde i maten har han nog från sin mamma. Hoppas jag.

Ibland när jag tittar på Bonde söker fru skäms jag så mycket att jag måste byta kanal lite.

Vidare har jag konstaterat att jag inte alls har så dålig koll på TV som jag ofta säger. Mitt sätt att bekanta sig med TVn är bara inte det jag förknippar med TV-tittande. Jag sitter alltså aldrig rakt upp och ner i TVn och enbart tittar på TV. Det är trist och tråkigt och slöseri med tid. Istället sysslar jag alltid med något annat samtidigt som TVn är på i bakgrunden. Men jag är ju så receptiv så jag lägger märke till saker i alla fall samtidigt som jag städar, vattnar blommor, rättar matteläxor eller whatever. Tränar man kollar man också på TV eftersom apparaterna är lägligt på plats. Så jag ser nog rätt mkt ändå.

Det är lite mitt ansvar att göra julkakor. Jag vet att jag ska göra kolakakor och flarn. Vad mer borde jag göra?

Lägenheten är 68 kvadratmeter liten och ligger på Brynäs. Fast inte långt bort.
Det kan nog bli bra det här.

Jag har idag varit på löpbandet på SATS i 60 minuter. Peter Hasch har sagt att det kommer att ta livet av mig. Återstår att se.

Det är ibland dags att samla ihop alla som dräller på mitt skrivbord på jobbet. Jag önskar mitt jobb innebar mer glamour. En sådan sak skulle kunna vara att oftare äta roliga luncher. Bestämma lunchdejter. Det är utanför mitt område. Det är off arbetarklass så att säga.

Om man har bokat ett samtal med en förälder i bråda dagar blir man ganska ledsen när det inte går i lås, utan särskild anledning.

Det är ett av de sätt som föräldrar slösar bort lärares tid. Genom att inte dyka upp. De borde också, precis som vi vill att dersa barn ska, ha en almanacka.

Däremot har jag bokat klipptid .

Jag får olika frågor om detta med lägenheten. Just nu är läget lite Don´t mention the war. Eller hur det stavas.
Men imorgon kan det vara en ljusning på gång, återkommer så fort jag vet.

Grejen är alltså att Markus tycker sig vara så kär i mig att det är mycket viktigt att vi bor ihop. Jag är lika kär men tycker inte det är lika viktigt. Men jag kan förstå grejen så därför är nu projektet att flytta ihop och bonusen, att sova ihop ofta och inte alltid behöva diska och dammsuga ser jag som okej konsekvenser.

Han har fått ett lämpligt jobb i Gävle och det ska nog bli så bra så. Det jag hoppas på nu är en söt, liten lägenhet på Brynäs med nära till min buss till jobbet. Då är det flytt efter nyår.