Min fantastiska grekiska strand i somras.

Det är tämligen vanligt att det på Facebook skrivs diverse trevligheter om varma resemål, och sånt som ”Nu drar jag mot värmen och lämnar er kvar, haha”. Vännerna: ”Åh, tänkt inte på mig här i kylan”.

Jag tänker bara ”stackars jävlar”. Nu är det ju inte synd om dom, för de vill ju åka. De gillar att stekas i het sol och vara konstant svettiga och kanske inte göra någonting.

Jag gillar (som bekant)  ingenting av det där. Det finns en resenorm konstaterar jag, där vi alla förutsätts att tycka om att åka till sand och palmer. Även den normen faller jag utanför.

I dag i samtal med Eva konstaterade jag att det i alla fall är skönt att jag är hetero, för annars finns det knappt någon norm jag faller inom. Med det skrivet så förstår ni ju ändå att om jag varit homo hade det också funkat fint. För man ska vara som man är.

Men inte förutsätta att alla är som det förväntas. Det blir så jobbigt för mig då.

Och jag älskar snö och minusgrader. Oroar mig för någon slags värmebölja som ska dra in på fredag och sabba allt.

Motiv som Rädda Barnen säljer i sin shop. Vackert

Nu är det två dagar kvar som inte är julafton. Jag eldar upp ett ljus i form av tomte för att det ska kännas in i märgen. Det hjälper inte. Inte alls.

Typ allt är ju fixat så julen kan bara komma nu! Komsi!

I dag firade en god vän sin lärarexamen. Kolla vad snyggt det blev! Men inget emot hur trevligt det var.

Nu är jag på bakupploppet kan man säga. Provade nu en sats med pepparkaksmuffins. Luktar gott och ska strax frysas in.

Annars blir de mest vänner i dag. Kanske det bästa alltså. Ser att mejlströmmen minskat också!

Läser senaste Café. Så här beskrivs delar av Peter Magnussons insats i Ladies night:

Konstigast var ändå ett nummer där Peter Magnusson gick runt i publiken och sålde dildos. De skrattade så att de skrek när han utrustad med en behållare full med grädde, ”råkade” spruta sig själv i ansiktet.

JAG ÄR NU ÄNNU MER SÄKER PÅ ATT JAG ALDRIG SÄTTER FOTEN PÅ LADIES NIGHT. PATETISKT.

Mitt emot Slottet ligger Ledamotshuset. Och det är där, högst uppe, som jag har mitt politikerrum med säng.

Idag relaxade jag lite i min vinterutstyrelsen innan jag åkte hem för julledighet. Eller snarare, ledighet från Stockholm. Så skönt!

Jag vill säga som Elin Grelsson på Twitter: Jag vill inte känna mig som en fucking god människa för att jag råd att bidra individuellt med sådant vi alla borde betala kollektivt.

Såg lite i mina twitterflöden om att många var irriterade på något med bråkiga kvinnor. Nu har jag förstått vad. I går hängde jag en halvtimme i SJ-loungen och läste då ”Passion for business”-för framgångsrika kvinnor. Det är den tidningen som korat årets bråkigaste kvinnor.

Och här ovan finns beskrivningen av vad som är bråkigt. Att till exempel lägga ner engagemang i sitt arbete är alltså bråkigt. Anser en tidning av kvinnor för kvinnor. Att stå upp flör sina värderingar är bråkigt. Att se till att det ordnar sig är bråkigt?! Och så vidare.

Nu förstår jag upprördheten inför detta pinsamma. Vilken skit liksom.

Att män tycker kvinnor är ”bråkiga” när vi konkurrerar med det de tycker är deras arenor vet vi och hatar precis lagom mycket, men att en tidning för ”framgångsrika kvinnor” gör precis samma sak är helt oacceptabelt.