Tre sorters kakor och ett bränt finger.

Efter idrottandet igår är det smärtsamt att vakna upp. Jag var fullt förberedd och redo inför uppgiften. Ändå känner man sig väldigt gammal när allt gör ont. TIll råga på allt hade jag legat konstigt med en hand så den var död vid uppvaknandet.

Men jag är ändå glad!

Jag är nu glad på mig själv igen. Sedan jag skrev här sist har jag slitit i mitt anletes. Och nu har jag skickat iväg en geografiuppsats för respons till min handledare. Jag är inte stolt, mer på gränsen till att skämmas. Men jag har gjort det. Det var mitt mål med kvällen.

Jag förstår inte varför folk är ute med sina vänner sådana här dagar när man lika gärna kan sitta på två madrasser och skriva härlig uppsats. Mitt liv är mitt öde.

Nu ska jag käka lite ost och titta på Kim Nowakfilmen. Boken var bra, förmodligen är filmen sämre. Jag tänker att jag kanske tom har sett filmen utan att komma ihåg det. Återstår att se.

Måste också hitta på nåt bra att göra framför filmen. Svårt nu utan uppsats och färdigpysslade julklappar.

Förresten är Markus snart i Sverige igen. För gott.

Jag vet att det INTE betyder otur eller något annat fånigt att visa paket innan jul.

Ikväll har jag tillverkat de här snygga presentpåsarna till mina vänner.
Första gången jag gjorde påsar, blev rätt bra.
Om innehållet kan jag bara säga en sak, det är också bra.

Detta är en detaljstudie av mitt högra knä.
Idag har vi utmanat eleverna i olik aidrotter.
Tjejerna i 7D tog vi med 3-0. Jag gjorde två av målen.
Tjejerna i 8? tog med med 4-2 i basket. Jag gjorde två poäng.
 Vi vann också volleybollmixen mot 9c. Jag gjorde inte poäng men jag missade inga servar.
Det betyder att idag har jag varit lite av en hjälte.
Men det var så grisjobbigt så ni anar inte.

-Jag fatter inte hur nånting kan växa här ja e.

Åh vad jag längtar hem. Han är en bra ambassadör för det han själv kallar "Mellansverige".

Idag har jag och klassen städat en massa på eftermiddagen. De var nästan sjukt duktiga och i princip lyser korridoren nu.

Jag har nu ätit risgrynsgröt till middag och ska småpyssla lite innan jag glider över på norra föreningens julmöte. Det är ju ändå cirka 20 meter bort. Älskar möten i min kvarterslokal.

Har de känt varandra typ tre veckor?

Jag tror inte på det där.

Jag ser lite sliten ut, det är korrekt. Det är jag också.
Jag skulle vilja kräkas över uppsatsen jag skriver nu.
Det är så  så trist.

Så här tänker jag när folk klagar på än det ena, än det andra med julen: Du har väl planerat dåligt!

Om man vet vad man vill ha ut av sin jul, är det bara att planera. Easy as that.