Världens sötaste lilla fjällkokalv, nummer sex Dora. Föddes för en vecka sedan. Kunde i går inte riktigt äta själv så jag stod gränsle över henne och lät henne suga på mina fingrar som var nere i mjölken. Halva hinken klarade hon till slut själv. I morse klarade hon nästan allt själv.
Här är en radda koryggar.
Här är en trevlig ko som inte alls är sin som det står på hennes kotavla. Hon har precis börjat mjölka för hon fick också en kalv i måndags, en brun och fin en. Hon tycker mjölkningen är spännande och blir lite sur när mamma går förbi och inte stannar hos henne.
Det här med kotavla är roligt för Helena (och flera) använder det som inredningspryl.
När det mörkar Norrala blir allt blått. Det är snyggt. Jag har varit ute en timme och gått och sprungit, lite som jag kände för. När allmäntilltånden inte längre påminner om krasslig pensionär är det dags att komma på banan igen.
Tog en sväng jag inte brukar ta, och konstaterade att här bodde den hästan som jag brukade rida på och här bodde den. det här huset är finare än jag minns, det här fulare.
Funderade på skillnaderna mellan att bo i stan och på landet. Det är givetvis flera. En är att på landet finns det alltid ett tydligt sammanhang. Man känner ungefär alla i sin egen ålder plus minus fem år. Och de flesta andra vet man vilka det är vilket gör att det är ett evigt hejade när man möter bilar eller andra som promenerar.
I Gävle där jag trots allt bott i mer än tio år är det bara för något år sedan jag reflekterade över att jag nu börjar möta åtminstone en jag känner och jag hej apå varje gång jag är ute. Oftast ännu fler nu för tiden.
Det är roligt att heja, roligt att känna. Men nackdelen, den som gör att många flyttar, att folk ”tror de vet” är så där … Avvikare bemöts alltid. Från nyfiket intresse på positiva skalan, till … avvisande och elakheter på neggoskalan. I stan kan du vara för dig själv. Funkar inte riktigt lika på landet.
Tja, den står ungefär där den brukar och ser också ut ungefär som den brukar. Något spretigare kanske.
Jag har färdigställt några bakverk. Bland annat mandelbiscotti, beställning från min yngsta lillasyster. Under förmiddagen leverarade jag ost och ostkakor till grannar. Roligt. Och så sprang jag lite.
I natt satt jag uppe och skrev diverse, bland annat ett debattsvar till moderaten. Vaknade av ett samtal från en insänt-redaktion som undrade om jag inte tappat en siffra. Och visst hade jag. Så himla vänligt att ringa och säga det.
Skrev jag inte precis att insänt-sidan i Söderhamnskuriren är bra? Jo!
Det är skönt att läsa Söderhamnskuriren, den tidning jag är uppvuxen med. Fast då hette den Hälsingekuriren. Dels för att inget är för litet för att bli en notis, dels för den spänstiga insändarsidan. Faktiskt mycket bättre än i storstan där jag bor. Insändarskribenterna är många gånger mycket mer pålästa.
I dag har jag en text, rödmarkerad, om regeringen som inte har utvärderat många av sina reformer. Den är naturligtvis skitbra och inte så mycket att prata om.
Den svartmarkerade freakade jag över redan i morse. Moderat syn på jämställdhet är rent vidrigt. Skrev om det på riksdagsbloggen i morse.
Den grönmarkerade har med centerpartistiske riksdagskollega Anders W Jonsson skrivit. Rubriken är fantastisk, S vill sänka vårt julbord. Möjligen har han inte satt den själv, men det är kul ändå. Mn får bilden av elaka, små röda sossar som med klubbor och yxor slår ihjäl julbord.
Fast egentligen handlar det om situationen för grisbönderna och under vilka villkor vi ska producera käk i Sverige. Käk i det här fallet är då den väldigt poppis julskinkan som det enligt många inte bli jul utan. Och det här är spännanade. Minns ni när några aktivister filmde några grisstallar? då var det ett gäng som valde bort skinkan, när man såg under vilka förhållanden grisar levde. Jag skulle verkligen kunna skriva massor om vår relation till djuren och hur vi människor blundar för vad vi utsätter ”nyttodjuren” för. Människor som förfasas över vanvårdaade hundar vill inte veta av under vilka villkor många djur de tänker sätta tänderna i får uppleva. Prova att läsa på om kycklingar till exempel …
Ur beskrivningen: Svenska råvaror, som produceras med hög miljömedvetenhet och god djuromsorg av duktiga bönder, men även det vilda, som bär, svamp, viltkött, fisk och skaldjur är grunden som Sverige – det nya matlandet vilar på.
Det låter ju fint så klart. Och helt lätt att ställa upp på om det nu ska ätas kött vilket den allmänna meningen är. Men sedan regeringen gjort förändringar gällande djurskyddskontrollerna har de minskats till hälften. Hälften!
Det sägs att de kontroller som ändå görs ”ska hålla hög kvalitet”, men de som utför dem gör inget annat nu än de gjorde tidigare. Jag kan bara dra slutsatsen att i satsningen på Matlandet Sverige kommer djuren i kläm. De som inte själva kan prata, de som lever endast för att bli mat, värvar regeringen så lite om. I riksdagen röstade vi i våras igenom (mot regeringens vilja) att inga smågrisar ska ska kastreras utan bedövning. Vad har hänt med det?! Inte ett dugg.
Så Jonsson, är du på att jobba lite mer med djurskyddet?
I dag har moderaten Margareta B Kjellin en insändare i Arbetarbladet där hon konstaterar att julen kan innebära stress. Då särskilt för kvinnorna. Och hennes tips är att använda RUT-tjänster för att få ihop det.
Jag skrattar ihjäl mig. Det är så typiskt. En familj kan givetvis inte till exempel dela på arbetsuppgifterna så att de båda vuxna kan hjälpas åt. Nu består inte alla parkonstellationer av kvinna och man, men det är det vanligaste. Förmodligen också de par som har störst problem eftersom det är män som verkar sakna städgen.
Så om inte mannen i huset behagar bidra till en mysig jul, är enligt Moderaterna lösningen att kpa in ett städföretag som hjälper till. Så det kommer en annan kvinna och hjälper till. För det är klart det är en kvinna. Hur många gånger har vi inte fått höra att RUT skapat jobb för ”kvinnor och invandrare”. Det är av Moderaterna förutbestämt och cementeras igen, kvinnorna ska fixa och ordna.
Eskil Erlandsson (C) hejar på mat.
