Det här motivet var  omöjligt att få till bra med mobilkameran. Det är pennor som jag fick av min mamma när jag konfirmerades. Jag vet inte vad andra får i present, men smycken och gojs brukar det väl vara. Jag fick alltså två guldfärgade Ballograf-pennor med mitt namn graverat. Det säger nåt om en förälder som verkligen känner sitt barn. Kanske en av de finaste presenter jag fått någonsin. Nu har jag precis bytt bläckpatron (efter fem års ”jag ska snart”) och nu är de fit for fight igen.

Fick ett nattlinne också tror jag. Det var också fint mamma. Och moppen jag fick i födelsedagspresent senast var också fin! Bara fint, fint, fint.

2011 har jag besökt tre länder för första gången.

Luxemburg: Det där låtsaslandet. Pittoreskt, charmigt. Åker gärna tillbaka.
Holland: Oklart, det regnade eller blåste hela tiden.
Grekland: Det var varmt och soligt. Åker hellre tillbaka till Holland.

På väg hem från Holland.

”Väldigt ofta blir kvinnor väldigt glada när män gör sådant som man tar för självklart att kvinnor ska göra. När Göran lagar middag åt mamma så är det fest, en högtidsstund, åh vad gott det smakar Göran, du är allt snäll du och duktig, så DUKTIG! på att laga mat. Fast mamma lagar tre mål om dagen, året runt, livet ut, och får ett lojt ”tack” på sin höjd. Och män som tar ut halva föräldraledigheten blir hjältar, mammans väninnor kan inte sluta prata om hur lyckligt lottad hon ska vara som har en så medveten man, för att inte tala om ungen! Att ha en sådan HÄNGIVEN pappa.”

HÄR finns hela texten av Hanna H.

Viking Lines med folk som dansar på fel ställen. Trodde vi slapp den nu, men nej.

ÖBs med ordvitsar. Just avskyvärd.

Jag försöker somna före 01.00. Det går inte. Det går faktiskt riktigt dåligt. Varje natt är det närmare 03.00. Det är klurigt att gå upp i normal tid då.

Ellinor: -Vad roligt det där med ledarsidan på julafton?
Elin: -Va?
Ellinor: -Det där med post-it-lapparna!
Elin: Post-it-lapparna?

Jag fick dyka i pappersinsamlingskassen. Det var väl jättekul det här. Och det förpliktar. Jenny och Anna, jag ska göra mitt bästa. Sätter en förstoring på jobbet.

Kornblått skärp jag kollat in länge. Och så matchande armband då. Som av en slump.

Det är bara vinst och att vara bäst som gäller. Allting annat, då kan man byta sport eller byta intresse eller byta grej. Du ska bli bäst eller ingenting. -Bleckan

Morgonens träning med PTn. Lämnade stället högröd och flämtande. Lyckligtvis hade jag inte tappat något av min styrka under de här veckorna. Däremot löpningen. Visst jag sprang typ lika länge som vanligt men kul kändes det inte. När hon säger ”-Det är bara fem minuter kvar” trodde jag att jag skulle sprängas.

Som vanligt hade hon rätt. Ingen sprängning. Jag orkar mer än jag tror. Dagens uppåt.

Dagens nedåt är egentligen inte enbart nedåt. Jag höll en mysig, liten vigsel med ett härligt par och deras vänner. Den ana av dem är ännu inte svensk medborgare, och han behöver nu åka tillbaka till sitt land för att ge sig in i ansökningsprocessen därifrån. Det här splittrar en familj och ett kommande barn får kanske inte ha sin far hos sig i början. Det är omänskligt.

På eftermiddagen gick jag och Ellinor på bio. Hade jag läst boken? Absolut men för ganska länge sedan. Mindes att det var ett familjedrama under kriget.

Förutom filmen var det roligt att biopubliken samtliga var älde än oss. Vi satt i soffa bak vid en hel rad tanter 70 plus som tagit tjejgänget på bio. En del av behållningen var deras skratt (helt oväntat vid en pelargon till exempel) och kommentarer.

Filmen innehåller väldigt mycket. Det vidriga i nazismen. Det som var skampligt förr (att få barn ogift). Klasskillnader.

Jag funderade mest på den mansroll som Simons pappa Erik hade. Lätt att störa sig på i dag. Den totala oförmågan att prata med barnet utan att skrika vid irritation, ville trycka till för att själv vara hög i rang … Trots det en snäll man, men han köpte rollen så som han tänker sig att familjens överhuvud ska agera. Tyvärr många män som lever kvar i det 60 år senare.

Absolut sevärd film!