Författararkiv: Elin Lundgren

Kejsaren av Portugallien

Läste nyss ut Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf. En av våra svenska författare som fått Nobelpriset. Jag har tidigare inte läst så mycket av Selma, men om böckerna. Osäker på om jag läst kejsar-boken tidigare. Vet att vi på högstadiet såg filmatiseringen. I högstadiet tänkte jag nog mest att han var skruvad den här mannen.

Däremot när jag läser boken, och är lite äldre, så är det klart att han lite grann spårat … men å andra sidan får man skälen väldigt klart för sig och ur kejsarens perspektiv blir allt klart, tydligt och logiskt

Nog dags att läsa mer Selma.

Det där brudiga

Ja, jag har en böjelse för Top Model. Det är bara så. Det ytliga är ganska kul men också det som ligger under. Skälet till att de grinar så mycket när de åker ut är att de får åka tillbaka till inga framtidsmöjligheter ofta). Så kan det vara i USA om man har fel föräldrar.

Nu har jag funderat på de här tjejerna som verkar förvånade över, och därmed hamnar i någon slags chocktillstånd över 1) att de ska behöva posera med ”läskigt djur som spinde eller orm” 2) De kommer att få styla om håret, vilket kan betyda att långt blir kort 3) fotograferande på ”extrema ställen” som högt upp eller under vatten.

De som söker till omgång 72 är uppvuxna med Top Model. De har kunnat se varje säsong och vet, eftersom det följer samma mönster, precis vad som kommer att hända. Ändå ska de skrika, grina och oja sig.

Förresten skriker de hela tiden. När det går bra eller dåligt. När något ”oväntat händer”. Programmet skulle eventuellt vinna på mindre hysteriskt skrikande.

De här viktiga samhällsfrågorna inleder jag året med.

Första gången med jätteapan

King Kong är en film jag aldrig sett tidigare. I natt visades den på SVT (goodie, ingen skabbig reklam från ÖB). Det end jag egentligen sett om den är att apan klättrar i skyskrapor. Men själva apan dyker inte upp förrän 65 minuter in i den tre timmarlånga filmen, nya versionen. I filmen ingår dessutom en hel del dinosaurier och andra ”läskiga kryp”. Oväntat.

En typisk film som jag inte känner mig lockad av, men kände ändå att den främst i larv-tid engagerade mig. stor del av engagemanget handlar ändå om att fundera över vilken hjärna som hittar på sånt här. och varför. Och när det väl är påhittat, varför gör någon en jätteproduktion av det … två gånger!

Se bara om du är nyårsnattstrött och kan småslumra i soffan.

Sista kvällen på året

Jag var med några av mina allra bästa vänner i Nyköping. Värdarna kan laga riktigt god mat. Här är förrätten, härlig trattkantarellsoppa. Jag älskar svamp. Sedan blev det bara bättre. Vad sägs om pannacaotta, randig i tre smaker? Maten var fin, och sällskapet ännu mycket bättre.

Jag lärde mig saker om köksprylar jag inte hade en aning om. Visste ni att det finns bakplåtspapper i silikon? eller att det finns en särskilt grej man kan använda för att få ut kärnorna ur granatäpplen? Jag ska satsa på silikonet. I övrigt försöker jag ha minimalt med saker i köket.

Igår freakade jag också på as-tråkiga mass-sms från folk som aldrig smsar mig annars (nästan). Jag är otacksam. Däremot uppskattar jag väldigt mycket de som kommer som faktiskt är skriva för mig, och inte vem som helst.

Känner också hur jag verkligen tröttnade på facebook. Kan inte riktigt beskriva känslan. Stod mig upp i halsen bara. Jag hävdade alltså att jag 1) tvättade in det nya året 2) glömde tvätten i tvättstugan. Det senaste ganska irrelevant. Men jag orkade inte med hur alla skulle berätta om hur roliga saker de gör.

Gott nytt år!

Gott nytt år önskar jag er med den här sötaste bilden. Fick den på litet, litet vykort från min näst äldsta moster den här veckan. Rekommenderar er inte att gå ut med rumpan bar dock!

Bäst i år är att en sjukdom inte bet på min vän! Nu ska jag fira nyår med henne!