Jag har en uppsjö av laster. Choklad, damtidningar, pennor, pyttiga söta saker och kanske främst cola light. Upprepade gånger har jag druckit så mycket av det att jag inte kunnat sova properly på kvällen, utan vrider mig med lätt hjärtklappning. Känns som en horrorfilm varje gång. Alltid tänker jag att det här ska jag inte utsätta mig för igen. Det har hittills varit lögn. Men nu säger jag det och nu menar jag det. Jag ska aldrig dricka mer än ett glas cola efter kl 18 på kvällen. Glaset kan dock vara stort. Jag ska också försöka att begränsa intaget till helger och restaurangbesök. Önska mig lycka till.

Bild från http://www.geocities.com/asoberget/bld_Utsikt.jpg

När min mormor var liten fick hon en apelsin i julklapp. Jag tror att det var den första apelsin hon någonsin fått. Hennes syskon slukade sina men hon ville dra ut på det. Apelsinen ruttnade. Sorgligt så det gör ont. I dag kan min mormor köpa hur många apelsiner hon vill och det gläder mig och säkert henne. Tiderna har ändrats. Jag minns inte min första apelsin. Apelsiner, en frukt från fjärran, är standard för mig. Jag har ätit apelsiner av alla sorter. Hårda, sura, goda, äckliga, svårskalade… ingen av dem minns jag men mormor minns sin första apelsin.

Under våren har jag läst Per Anders Fogelströms bokserie om Stockholm. Den startar i slutet av 1800-talet i ett äckligt Sverige. Folk svalt, frös ihjäl, utnyttjades, kvinnosituationen var ingen lek, man söp och slogs och bodde tio personer i ett yttepytterum. Man jobbade tills man dog ung. Om man inte var rik så klart. De rikas situation var en helt annan, då som nu. Men höjningen av lägstanivån för levnadsvillkoren är fantastisk. Fogelströms böcker rör sig fram till sextiotalet och det är helt otroligt hur en människans värld under den tiden förändras. Om man har turen att leva länge vill säga. Fascinationen för den utveckling som vårt land, och andra länder går igenom är fantastisk.

Härlige Hans Rosling, professor i internationell hälsa, håller underbara föreläsningar där han talar om hur mycket snabbare den här utvecklingen sker i världen. Hur länder som vi tror fortfarande simmar i träck närmar sig oss med en mycket snabbare hastighet än vad vi någonsin utvecklats. För den som har det moderna, men i dag nästan självklara, Internet kan man enkelt höra och se honom visa det. Jag tänker på de människor vars liv får en helt annan mening. Hur vaccinering, ett hem och utbildning ger möjligheter de inte trodde fanns. Hur tågräls läggs i deras länder så att det får lika stor betydelse som när tre resdagar mellan Stockholm och Göteborg kortades ner till fjorton timmar med tåg. Hur avstånden minskar och möjligheterna ökar.

Det är spännande att tänka på hur det skulle vara att vara född i en annan tidsålder men när man luktat sig igenom Fogelströms böcker skrattar hela min själ över att inte vara född 1880. Det var säkert spännande att se hur utvecklingen rusade, mest för de som kunde göra med en mätt mage, det rikare ståndet alltså. Men jag är glad att det mesta var gjort när min mamma föddes.  Det resultat som vi fått i Sverige är fantastiskt. Jag älskar Sverige. Jag älskar att leva ett fritt och rikt liv. Trots att jag är kvinna och inte har rika föräldrar.

I förra valrörelsen talade jag med en kristdemokrat som sade att hon nog var sosse, men att socialdemokratin har spelat ut sin roll nu för allt är redan gjort, därför kan man satsa på de mjukare värdena. Den där kladdiga KD-geggan om familjen och abortmotstånd och sånt. Tror hon att det är klart? Att historien stannar här? Inte! Nu går kampen vidare. Fortfarande finns hemlösa och hungriga. Fortfarande finns de i världen som aldrig ätit en apelsin. Som svälter ihjäl. Mer utveckling, rättvisa och apelsiner, det är vad världen behöver!

Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 21 juli 2009

  Det här är den söta hästen som tog mig på "lava tour". Rodi.

Vi red i nästan två timmar. Gruppen bestod från början av över 40 personer. Det var roligt att se alla hästarna. Jag har aldrig ridit i ett sånt långt led tidigare. Efter en stund fick vi dela upp oss i de som ville rida fort och de som inte ville det. Där skildes Markus och mina vägar för ett tag. Det var ingen hård ridning alls i den snabba gruppen heller, på så sätt att det skulle vara komplicera. Hästarna är fina och går snällt på led. Vi hoppade av lite vid ett tillfälle för att dricka vatten och vila. Jag MÅSTE ta mig för att rida oftare.

Island är (tydligen) välkänt för sina konstnärer och för invånarnas förkärlek för kreativitet och design. Jag blev kär i en del smycken som jag köpte på ett hippt och snyggt ställe i huvudstadens äldsta hus. Islänningarna är överlag väldigt trendiga. På ett nytänkande sätt. Inte på ett söderhamnskt efterapande sätt. Uppfriskande att se. Vi var en kortis på konstutställning i ett vackert museum, där Markus behövde få veta av tre olika personer att det verkligen inte hade varit ett fängelse innan.

Många små, roliga butiker. Till exempel Naked ape som sydde om collegetröjor på ett kul sätt. Butiker som låg utanför huvudstråket lockade besökare genom att skriv amed skolkrita på asfalten. Ett praktiskt  och miljövänligt sätt, och lätt att skylta om!

Nakna väggar utnyttjades ofta till att göra reklam för en butik, som ses här ovan. Inte då kladdigt och fult utan mer sött och lustfyllt. En hel del annan bra gatukonst fanns också. I Sverige är det för mycket lortiga taggar för att jag ska uppskatta det som är bra.

Lite beroende på hur ni har skärmen inställd så kan man se hur min panna kommit att bli. Förra sommaren startade detta i Tokyo. En liten brun fläck dök upp, sedan en till. I våras startade det lite när solen kom och nu ser det ut så här. Jag har undvikit sol, använt faktor och sånt. Jag är ett omvänt Michael Jackson-fenomen. Det skulle inte göra något alls om det inte vore fläckvis. Borde jag söka för det här?

Detalj från Blå Lagunen. Det gör inget att det är kommersiellt. Det är underbart ändå. För det är ett naturfenomen och sådant är fascinerande. Maffigast är dock att stå och invänta en gejsers utbrott. Eller vad man säger. Lagun är mer för den långsamma upplevelsen.

Det ingen guidebok skrivit om, trots att de borde trumpeta ut det på framsidan, är de riktigt maffiga tårtorna som de har på Islands fik. Skitstora och fulla av gottis som gör att man knappt kan välja. Här är grädde, sockerkaka,  maräng, frukt, kola- och chokladsås. Fett och kolhydrater, när kosten smakar som godast.

Borta bra men hemma bäst. Jag kan förmodligen säga så eftersom jag har förmånen att inte precis behöva nöta med blicken på väggarna här hemma. Efter nästan två veckor på hotell så är jag lycklig över att få vara hemma med min hamster, min dator och så vidare.

De enda ord jag har fomrulerat under bortavaron är de snabba blogginläggen samt en rätt fet bunt vykort. Jag känner hur jag saknar detta med att låta orden rinna. Om någon trodde att det är främst här jag gör det, så är det fel. Men det är en del av det.

Har bläddrat igenom x antal dagstidningar och x antal bloggar. Gamla överspända Elin är tillbaka eftersom jag blir så arg över den inskränkthet som finns då även de goda vill sätta etiketter på människor utan att det fyller någon funktion. Varför vill man peta in att någon inte har ett svenskt ursprung för att den gör en dum sak? Tidningar har slutat med det, allmänt borde man få ett häftstift i foten när man gör så. Vi är väl människor allihopa? Smygrasismen är otäck.

I gar var lyckan fullstandig. Jag vet verkligen inget roligare an att rida. I dag har jag lite ont pa stjarten men det spelar ingen roll. Det betyder bara att jag ridigt for lite pa sista tiden. Nasta ar ska jag aka hit och rida tre veckor i strack.

Nu haller jag pa med projektet handla upp kontanter. Sista biten blir pa flygplatsen i morgon. Det ska nog ga. Om det finns smink.

forst en stor rundtur med gullfoss och geysir. bra guide
sedan halkade vi in pa en liten tur i stan med en guide som pratade om spoken. dalig guide.

skriver med en hand for jag ater isglass med den andra.

Det ar lite enklare att skriva pa engelska for da behover man inga prickar. Man forstar inte hur viktiga de ar forran man ar utan dom. Jag borde naturligtvis bjussa pa lite andra roliga tecken:

þ æ ð

Jag har just suttit och vantat pa lobbydatorn i 35 minuter for sjalklart finns det man som absolut masta ockupera datorn och inte kan forsta att den tiden ar for lang nar det finns flera. Socialt inkompetenta.

Sedan vi kom hit har vi atit mexikanskt, japanskt, indiskt och nu sist italienskt. Det var en riktigt rutten restaurang. Maten var god men personalen var sa sa sa kass. Uppmarksammade inget alls, gick langsamt, skrek at varandra, sag inte nya gaster, stallde dumma fragor. Suck.

Vi har spenderat dagen pa Bla Lagunen. Sedan jag var dar for 12 ar sedan har en del hant. Till det positiva. Det ar en fin plats!

Vadret ar fint. Man behover ingen jacka eller sa och man behover verkligen inga vandrarkangor for att ga i stan som andra turister, typ amerikanska, tror. Klockan ar tva timmar mindre an vad som visas pa publiceringstid har. Jag ar alltsa inte uppe och slarvar.