Sorterar papper och anteckningsböcker från tre olika högar. Smörjer två par skor. Väljer ut matlådor och annat ätbart att plocka med. Vilka kläder?
Efter en månads arbete på det som faktiskt är min arbetsplats, hemmet och närområdet, är det dags att åka mot kontoret i Stockholm.
I dag är det gruppmöte. Som nästan varje tisdag klockan 16. Som tidningarna ibland vill få till krismöte. I kväll tänkte jag passa på att träna och spendera mycket tid på mitt kontor som jag gillar.
Jobbar framför reprisen av Fråga Doktorn. Ett fin intervju med författaren Jenny Nilsson har det varit. Om hur hon mått mycket dåligt, men hur det lättade en aning när hon som vuxen (äntligen) fick diagnosen borderline. Hon har precis också skrivit en självbiografisk bok på temat.
Fråga Doktorn är för övrigt ett utmärkt program. Fantastiska programledare.
Bild från TV3
Nu slumpade det sig så att jag hamnade framför det här TV-programmet Mammor & minimodeller. Jag vill egentligen inte fortsätta titta men det är som med chips. Kan inte sluta.
Halva programmet har gått. De har redan lyckats. Jag är upprörd. Jag tycker saker. Jag funderar över om en del av de här mammorna är korrekt funtade i huvudet.
”Hon är min docka”. ”Hon ska ha MVG i allt”. ”Jag är övertygad om att hon är nästa stora stjärna”.
Den som säger att ens barn är en docka. Även om det inte var stenhårt bokstavligt menat. Som lägger ut 6000 i månaden på barnets utseende. Den litar jag inte riktigt på. Vad har den saknat i sitt eget liv som den nu försöker få en liten, annan människa att göra?
Det här med att man inte äger sina barn, det är bara meningen att man ska förvalta dem på bästa sätt. Gör man verkligen det när man stenhårt pushar för att det är så viktigt HUR ett barn ser ut? Knappast.
Mammorna är programmet är olika. Programmet kanske också är elakt klippt. Men som princip, att barn inte får forma sina egna liv. Eller snarare känna en enorm press på vilken väg man ska välja … Det är inte okej.
Det har uppstått en del frågetecken när jag sagt att jag kandiderar till ordförande för arbetarekommunen i Gävle.
Det förstår jag för det är inte helt lätt om man inte är insatt. Allra enklast vore att säga att jag vill bli ordförande för Socialdemokraterna i Gävle.
Arbetarekommunen är en sammanslutning av de geografiska socialdemokratiska föreningarna (t ex Brynäs, Södra och Bomhus), de mer fackligt kopplade (text Kommunals S-fackklubb), SSU-klubben, S-kvinnor osv.
Det är ett helt ideellt uppdrag och ska absolut inte sammanblandas med kommunalråd, som är något helt annat. Arbetarekommunens ordförande (tillsammans med styrelsen) ska snarare hålla koll på de egna kommunalråden och andra förtrodenvalda.
Det är lite som att vara lokal partiledare helt enkelt. Ordna valrörelser, verksamheten osv.
Och har jag förstått det rätt efter att nomineringstiden gått ut finns inga motkandidater.
Då äter jag mellanmål och går igenom mejlboxar. Och tjurar över att det inte är vinter.
Efter veckans femte träningspass (sjukt nöjd) så blev det här middag. Kolla proteinet!
Såg igår kväll. Har ingen närmare relation till Hamilton. Nog sett nåt förr, nog läst nåt förr.
Jag gillade den här men det är massa våld med, inte oväntat, och då håller jag för ögonen lite. Självklart triggar det nyfikenheten om hur det EGENTLIGEN är med underrättelsetjänst i Sverige och andra länder.
Det är svårt att inte tycka om Persbrandt. Men det här med hans ”personliga problem”, det var en rätt menlös krydda till storyn. Även om jag förstår vad man skulle läsa in i det.
”En ny studie i Columbia, USA, visar att människor som gör bort sig när de är berusade är väl medvetna om vad de gör, men de bryr sig inte om det.
− Det går alltså inte att skylla på att man inte visste vad man gjorde, säger Bruce Bartholow, docent i psykologi vid Missouri-Columbia universitetet.
Tester på de 67 försökspersonerna visade att alkohol påverkar den mekanism i hjärnan som säger åt individen att dra i bromsen när den är på väg att göra något olämpligt.
− När mekanismen fungerar stannar personen upp och försöker undvika att göra samma misstag igen, säger Bruce Bartholow. Tillförs alkohol ökar sannolikheten för att individerna ska ignorera den stoppsignalen, trots att de är medvetna om vad de gör.”
Del av framsidan på senaste Dagens Industri. I tidningen fanns en artikel om missbruksproblematik och här är en del av den:
Inga nyheter på något sätt något av det egentligen. Men ändå värt att uppmärksamma eftersom många väljer att inte se eller höra. Då behöver man ju göra någonting.
Vad har DI själva gjort för att minska problemet. De har en egen vinklubb så klart!
Skulle jag fråga dom om de tror att de bidrar till samhällets alkoholproblem antar jag att de i likhet med alla andra aktörer som tjänar pengar på alkoholen på olika sätt skulle svara att DET ÄR INTE VÅRT FEL ATT FOLK FÅR PROBLEM.
Cissi gav mig del ett och tre, kompletteringsköpte tvåan. När Elin var här i fredags påminde hon mig om att hon tipsat mig om trioligin tidigare. Stämmer nog för namnet ”Berlinerpopplarna” lät välbekant.
En gammal gård i Norge. Tidigare kor, nu grisar. Gamla människor, några som flytt därifrån. Märkliga förhållanden och sånt man inte pratar om. Kärlek och rädslor och djur. Enkla, lättläsa och underhållande.