Huvudbyggnaden i morgonsol. Jag har sovit på galet gott. På det här stället har de nämligen en tunn och hård kudde att tillgå. Inte sådana där gigantiska, fluttiga riktigt otäcka kuddar som hotell envisas med.

Skyndade mig att hugga en bild med mobilkameran när jag kom upp på rummet efter kvällens övningar. Sjön Saxen (för den heter väl så?) i skymning. Bilden är tagit högt uppifrån där jag och Astrid, min nya kollega, sover.

Har suttit och kollat mejl och så ett tag och nu är det helt svar ute. Genom den öppna balkongdörren hörde jag dock de glada människorna som slängde sig i sjön efter att ha bastat  och skrek -Aldrig mer!

Jag ska åka iväg om två veckor så jag har börjat planera packningen nu ….

Knappast! Knappast!

Jag åker i morgon och blir borta till söndag. Och jag packar på cirka sex minuter. Jag tycker det är löjligt när folk håller på flera dagar innan och planerar för någn tripp.

Jag är upplyft av det här nya livet. Att arbeta på UNFs kansli med all kompetens och all vilja att slå hål på alkoholnormen, och alkoholindustrins mycket tunna argument. Det första svårt, det andra lätt.

UNF är beviset på att gammal kärlek aldrig rostar.

Inte världsrekord, men rekord för mig. Innan halv sju är jag annars sällan uppe och jobbar. Men i dag så.

05.30. Skakigt reste jag mig. och hamnade faktiskt på tåget och kom fram. Två och tjugo tar det från dörr till dörr. Men jag är galet effektiv på tåget så jag ser inte det som spilltid.

Har haft en första intro idag och det känns mycket bra. Och hade det inte gjort det skulle jag aldrig skriva det. Fattar inte folk att man inte ska blogga neggo saker om sitt jobb just under anställningen? Skrämmande hur många som gör det. Illojalitet kallas väl det. Man får spara tills man slutat om man måste.

Nu hade jag du dock bara bra saker att skriva. Det är fruktstund till exempel.

Och känn på den här, när jag kom hem drog jag iväg på en löprunda.