Författararkiv: Elin Lundgren

Lite blomster på det här så

Men det är ju i dag kalaset är. Nyss smsade Jessica att de åkte. Drabbades av grav panik och slet ut alla kakburkar ur frysen och övervägde att göra en raggardusch. Men hon åkte inte just hit. Lugnet lade sig igen och jag kunde fortsätta ladda upp några bilder.

Och nu kan jag ju duscha, på riktigt.

Back in the old days

För någon månad sedan lovade jag att leverera en bild på vår hund Rocky. Som är i Frolicland sedan länge. I natt drömde jag om honom. Kanske för att jag fick leka med en hund i går. Det syns tydligt på bilden vad lattjo vi hade det! Det var lätt att vara glad när man var 17.

Tröttis

Känner mig ganska trött. Bara ett möte på jobbet i dag av lugn karaktär. Därefter ska jag sortera papper och lägga upp en strategi. Allra först ska jag fixa håret, för det hinner jag inte göra hemma. Eller, jag väljer att sova istället. Men produkterna är på jobbet så det ska gå bra.

Jo, ni är välkomna

I dag är det min födelsedag. Nog bara därför som jag är på okej humör efter kvällen i går.

I morgon lördag är det jätteokej att komma förbi och fika, om det är någon som vill som inte tycker sig ha blivit välkomnad. Dock är många av de jag känner som vore aktuella på bröllop imorgon. Två olika. Ulricas och Salams, med respektive kärlekar.

Riktigt arg

Jag har varit på många möten i mina dagar. Förmodligen långt, långt fler än genomsnittet för folk i min ålder. Det är därför min stjärt är så platt.
Men jag har nog aldrig känt det så värdelöst som i går. Ett möte som med enkelhet hade kunnat ta max en timme blev mer än det dubbla. Egentligen förstår jag inte varför vi skulle ses. Fokus var på två saker, dels sådant vi redan hade pratat om, dels sådant som inte var relevant i sammanhanget. Det korta vi behovde info om hade man lätt kunnat mejla.
Jag var så arg hela mötet att jag bubblade inuti. Snacka om waste of time. Det var väldigt tydligt att kvinnorna på mötet var dom som ville vara effektiva och kortfattade, även när det gällde kommande mötesplanering. Medan männen var precis tvärtom. Det var i princip bara de som pratade också, liksom positionerade sig och tryckte till mig som odemokratisk just eftersom jag inte tycker möten behöver vara längre än nog.

Jag var ledsen när jag kom hem. Jag hade kunnat göra så många roliga saker av den kvällen, istället ifrågasatte jag mitt engagemang stort. Och de andras engagemang med. Varför liksom?

Ingen röd tråd, ingen agenda, inget vettigt.