Det är vackert att i ett fortfarande ganska trött Sverige glida fram med tåget över dimmiga åkrar. Jag sov gott på Eriks soffa även om jag drömde om sverigedemokrater som barrikaderat sig i skogen.

Han bjussade på pannkakor till middag. Mötet jag var på innan hade så klart inte tänkt på att om det kommer 20 pers på ett möte så kommer inte alla att äta djur. Typ tre var vi som istället för en ganska rolig landgång istället fick tekakaka med ost, men hey… man ska var glad om man får något.

Vi såg på de svenska hollywoodfruarna tills ögonen blödde. I min yttre krets har jag en kvinna som är på kornet lik Anna Anka, bara inte gift lika rikt och inte lika blond. Scary.

Vad ska man annars säga. Kvinnan som snackat skit om kompisen var en förvuxen fjortis. Stort underhållande program. Det sköna med den här socialporren är att den inte riktigt lämnar samma dåliga eftersmak som Grannfejden, där jag känner mig ganska duktig på bekostnad av människor som inte alltid har det så lätt. De här barbiekvinnorna har det i all fall gott ställt och förmodligen bra mycket roligare liv än en bitter skånefamilj (överrepresenterade i Grannfejden).

Frågeställningar genererades. Skulle jag känna att mitt liv var halvdant om jag var snorrik och därför enbart kunde göra sådant som jag har högt på njutningslistan. Läsa böcker, äta choklad, promenera, rida, träffa vänner, klippa i papper, sova länge, shoppa på Tusen Nålar (faktiskt gjorde jag det i går)?

Vi bollade fram svaret. Om livet skulle blixtändras till det just nu så skulle det förmodligen kännas menlöst efter en stund. Jag mår bra när jag presterat. Levererat en text, skrivit klart en rapport, vunnit en debatt.

Men om jag hade fötts direkt in i smultronvärlden hade jag ju inte vetat något annat. Men vad är kicken då? Om man alltid gör roliga saker, när blir det riktigt roligt?

På deras hemsida kan man läsa pressmeddelandet. Jytte säger att det krävs en restriktiv alkoholpolitik med bland annat höga skatter och ingen explosion av utskänkningstillstånd.

Gott så. Bra att SSU äntligen säger något i alkoholfrågan.

När jag satt i SSUs förbundsstyrelse vågade man knappt tycka någonting ”vi är ju ingen nykterhetsorganisation”. Det är många många SSUare inte förstår poängen med att ha alkoholfri politisk verksamhet även när man fyllt 18. Solidariteten med grupper som drabbats eller riskerar att drabbas av alkohol är låg. Även inom ett ungdomsförbund som borde vara lite mer radikala än moderförbundet, som sannerligen inte är det i alkoholfrågan. För att inte tala om facket, som tycker att ölprovning är en bra kvällsaktivitet. För hur var det nu, inom politiken existerar inga alkoholproblem?

Syftet är att träffa kongressarrangörerna och utvärdera. Ingen idé för mig att åka tillbaka til lstockholm efteråt så jag åker hem till Erik. Jag ska sova på hans soffa tänkte jag. Och jag kommer att tvinga honom att se på svenska hollywoodfruar och han kommer att oja sig över att jag stör mig så förbannat.

Tack för fjunigt nordiskt hår.

Nyss började terminen för alla de tusentals som valt att studera på folkhögskolor, höskolor och universitet. Samtidigt är det många andra som inte har någon sysselsättning alls, och ingen a-kassa. Ungdomar lämnar gymnasiet utan försörjningsmöjlighet. Den gruppen ökar katastrofalt. Fyra av tio som får försörjningsstöd i dag är mellan 18 och 29 år. Kommunernas kostnader för det som tidigare kallades socialbidrag skenar. Enligt SKL beräknas kostnaderna ha ökat med 1.2 miljarder kronor, eller tretton procent, första halvåret 2009 jämfört med samma tidsperiod 2008. I Söderhamn är ökningen nitton procent och i Bollnäs tio procent.

Delar av ökningen hade inte skett om inte sittande regering sett till att försämra a-kassan vilket lett till ett medlemsras på nästan en halv miljon människor som vid förlust av jobbet inte har någon inkomstförsäkring. Alla varsel i lågkonjunkturens kalla spår, tillsammans med de så kallade tysta varslen, människor som hakat sig fram på vikariat tidigare och som nu inte har sysselsättning, gör att antalet människor som inte har annat val än att gå till socialkontoret har ökat. Jag tänker mig att detta inte precis var vad borgarna hade tänkt sig, att fler människor riskerar att hamna i bidragsberoende.

Försörjningsstöd är just ett bidrag. Det behovsprövat och ska täcka mat, kläder, skor, fritid, lek, hygien, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och tv. Kommer man direkt från föräldrarnas famn upplevs kan det upplevas som okej av ungdomar. Friheten jämfört med de som har ett jobb är givetvis mindre då inga utsvävningar är möjliga.

Regeringen fastställer varje år den levnadsnorm som ligger till grund för försörjningsstödet. Ensamstående personer, oavsett ålder, får i år 3680 kronor per månad plus boendekostnad. Det kan i somliga kommuner vara drygt 4000 kronor. Det betyder att en ungdom kan få ungefär 7700 kronor varje månad i försörjningsstöd. Pengar som aldrig behöver återbetalas. Var finns incitamentet att framför detta välja att studera vidare? Studiemedlet ligger på 7800 kronor per månad. Fast bara för de tio månader om året som studier pågår. Läser man inte sommarkurser eller jobbar så får man inga pengar under den tiden. Dessutom ska större delen av studiemedlet återbetalas.

Det är feltänkt att det inte finns ett enda kortsiktligt ekonomiskt argument till varför ungdomar ska välja studier istället för försörjningsstöd. För många spelar det nog mindre roll att de om efter studietiden ökat sina chanser till jobb och egen försörjning många, många gånger. För här och nu kan man inte se den ekonomiska vinsten. Istället kanske man måste flytta, ta lån, göra en ansträngning man inte riktig planerat för.

Jag anser inte att nivån på försörjningsstödet ska sänkas för att öka differensen. Studier ska premieras högre. Skillnaden ska vara markant, inte knappt förnimmbar som i dag.

Visserligen har 20 000 fler personer ansökt om studiemedel det här läsåret än förra, men nöjer vi oss med det? Inte jag i alla fall. Höj studiemedlet och stimulera till studier!

Ledare i Ljusdalsposten och Söderhamskuriren i tisdags.
 

Varit i Bomhus Folkets Hus och sett en teater om nedläggningen av Norrsundets bruk. Bra skådisar och tuffa grepp. Jag borde göra mer sånt. Se mer grejer.

En gång tyckte nog folk det var fräckt att få en påse i plast när de handlade. Det var nytt och lite fräscht. Nu har jag samma känsla inför plastpåsens föregångare. När jag handlar på Body Shop och jag får sakerna omsorgsfullt packade i en liten brun papperspåse som jag får lägga i min väska. Det känns exklusivt.

Och jag köpte fantastiska ögonskuggor. Jag älskar dem likt smågodis.

Jag bloggar också den snygga affischen.
Själv får jag inte rösta, eftersom jag inte är medlem i kyrkan. För att jag inte är kristen.
Frågar mig ofta varför människor som inte kallar sig kristna står kvar som medlemmar, och betalar ganska mycket pengar till något som man faktiskt inte tror på. Och förvånas över att kyrkan tycker det är okej med medlemmar som inte delar det grundläggande, religionen.

Men om du får rösta, rösta på Socialdemokraterna. Alla människors lika värde.