Jag har ätit gigantiska pizzor tidigare i mitt liv. Jag kommer ändå från staden med flest pizzerior per capita. Menar då Söderhamn. Men det ändå absurt absurt att man får äta fram tallriken. God var den.

Somnade halv tolv. Gick upp halv åtta. Ganska nöjd med det sömnutfallet. Alldeles strax börjar mötet igen och det räcker hela dagen. I kväll är det lite biljard.

Funderar ibland på att förut såg jag rätt IN i en gräsmatta.

Ett Sverige i sammanhållning. Antal motioner: 108. (Huvudföredragande: Veronica Palm).

Fast jag är inte godkänd än. Det kan ju ta tid förstås. Att köra mig genom alla register för att se om jag platsar. Men det är lugnt, jag har ett tomt belastningsregister, betalar min TV-licens och ett fullt huvud.

Kongressen närmar sig.

Bilden lånade jag av socialdemokraterna.se. Det kanske inte är helt okej.

Inte eftersträvansvärt. Det är inte mitt hus nu ser i bakgrunden. Det är bara ett av de två jag passerar på väg till stationen. Det blir en tuff helg! I eftermiddag kommer förbundsstyrelsen till kansliet och vi har en massa kul att göra. Som fota och röja och äta salta pinnar. Men allvaret drar igång efter egenhändigt ihopsnickrad (inte främst av mig lyckligtvis) middag. Sedan rullar det på med möte hela helgen. Jag har en mycket vitkigt uppgift, förutom min blotta närvaro, jag ska göra lite lätt jämställdhetsräkning.

Bästa Linnéa om Bästa Linnéa:

Händelseförloppet från kl 12.30 – 23.44:
Jag mottager ett MMS: två händer med ringar på fingrarna varpå den enes hand har någonslags grön framskmanikyr.Med texten ”Ett steg närmare :)”Jag känner inte igen nummret.Tänker -vem känner jag med grön manikyr? Mina kollegor engageras i jakten på mobnr via eniro och genom att söka igenom telefonkontakter i mobiler – ingen framgång. Skickar ett litet smidigt sms: ”Närmare vem då?” får svaret: ”Min blivande fru så klart” Jag svarar:”va roligt, vad blir det för efternamn då?” jag får svaret ”vi har funderat på Olsson, vad tycker du?” (Jag känner ingen mer Olsson än en som jag har i min mobil som inte ska gifta sig.) Jag svarar” Det är fint, vilka förnamn blir det då? Då får jag svaret: ”Trodde att vi hade funnit varandra, men ack så fel man kan ha du kommer inte ens ihåg våra förnamn.:(”
Då svarar jag: Sorry men jag har inte det här nummret inlgad i telefonen, vilka är de lyckliga tu?” Får svaret: ”Ja du kan ju fråga din man han vet nog ägaren till detta mobilnummer” Jag svarar: Jag har ingen man, men min blivande man har inte heller detta nummer i sin mobil.” (tänker att detta är någon som skickat fel) Får svaret: ”Nä märker det när det inte ens passar att svara när man ringer han :(” (Jag tänker att det kan stämma eftersom min blivande man alltid är så upptagen och svarar sällan när man vill) Jag skickar: ” Men om du berättar vad jag heter och vad ni heter så har vi löst denna gåta.” får svar:”Det behövs inte jag blev just uppringd av den person som jag trodde hade detta nummret, ber om ursäkt/John.”

Nya saker, nya tankar triggar tröttheten. Jag är väldigt trött, men glad och nöjd på kvällarna.

Det köpte jag med till jobbet i morse. Det är sanslöst gott.

När jag surfar runt lite blandat så handlar många av mina bloggar och länkar på facebook om Anna Ankas inlägg på Newsmill.

Hon ville åstadkomma mer än vanliga brudar skriver hon. Och det hon då uppnått är att vara ett kuttersmycke åt sin man, och det måste man säga att hon lyckas bra med.

Det här är en stor stor och viktig fråga. Relationerna mellan könen. Anka (eller spökskrivaren) tycker att USA är ett bra land där män tillåts vara män och kvinnor tillåts vara kvinnor.

Det är inget problem i Sverige heller. Det går utmärkt att leva upp till den bild som så länge målats upp av könen. Problemen börjar när vi är trötta på att från det att vi är små målas in i de hörn det innebär i form av förväntad klädsel, beteende, yrkesval och kompisar. En tjej som gillar att leka i skogen kallas för pojkflicka exempelvis. Och hur det bäddar för stor ojämställdhet i vuxenvärlden där män tjänar mer, umgås om sina barn och utför mindre av det pisstråkiga hemarbetet.

Det är otäckt när hon skriver om ”sina” anställda. Tycker hon gör en god gärning. Ungefär som svenskar som semestrar i länder där utvecklingen pågår, låtsas som man gör en god gärning medan det i själva verket är högst egoistiskt.

Anna kallas Sverige för ett Janteland. Det håller jag med henne om. Ett land där lagom dominerar. Ett land där begreppet medelsvensson är en sanning. Ett land där den som avviker från normen inte ses med blida ögon.