Stefans mamma Iris har fått mycket uppmärksamhet i dag. Som textad titel på nyhetssändningar har hon kallats fostermamma.

Hon har varit Stefans mamma sedan han var 9 månader. Det är ganska länge nu. Jag vet inte, men antar att han är adopterad av henne också. Så gick det oftast till förut. Då är man mamma. Inget annat.

Idag heter det familjehemsföräldrar, och inte fosterföräldrar.

Hur som helst, fattar inte varför de inte kan kalla henne för mamma. Vad fyller den tekniska skillnaden för roll?

Det är jubileumsår för Strindberg. I går fick jag en förfrågan om att tillsammans med andra socialdemokrater ville lyssna på en pjäs och sedan få vårt resonemang bandat, för att sedan sändas på lokalradion ihop med pjäsen. Det är en serie av många pjäser där olika grupper lyssnar på och talar om olika pjäser.

Jag har inte läst något av Strindberg, men kan säga några böcker typ. Nu har jag lyssnat på ”Gillets Hemlighet” och jag återkommer när och var ni kan lyssna på pratet.

Det var verkligen riktigt, riktigt roligt. Vi har god tillgång till åtminstone viss kultur, men det är sällan vi pratar om vad vi sett eller hört. Mer sånt! Tack Folkteatern för möjligheten!

  DNs bild

Vad har jag att säga?

Jag tycker att han ser ut som Christer Sjögren vilket inte är positivt men knappast viktigt.

Jag har aldrig bytt ett ord men honom och kan inte säga någonting om hur han ”är”. Jag tänker att han är en stabil man, och det är positivt men jag vet inget.

MEN DET JAG VET ÄR ATT HAN VERKAR HA EN MAMMA SOM HAN ALDRIG FÅR BERÄTTA STATSHEMLIGHETER FÖR.

(vilket jag och SSUs förbundssekreterare enats om)

Annars rycker jag mest på axlarna och tänker ”en gubbe här och en gubbe där”. Och så jobbar jag på.

Inväntade nyheterna klockan nio (närmaste helt timme efter att jag gått upp) och när det börjar närma sig är killen i morgonsoffan mycket uppspelt, typ

-Snart kommer nyheterna och efter det ska vi fortsätta prata med den här skådisen. Men nu händer det saker i Sverige! Det kommer i Aktuellt. Men det handlar självklart om Socialdemokraterna och partiledare.

För att det ska hända nåt i Sverige krävs att mitt parti rör på sig. Stabilt.

Det hade ju kunnat vara reproräntan eller nåt.  Förresten kunde det ha varit Rapport också. Jag är ingen gubbe som vet vilket nyhetsprogram som går på vilken kanal.

I dag har jag suttit i ett konferensrum där de som satt mitt emot mig hade den här utsikten.

Jag skulle vilja kalla det här en riktigt pissig dag och pissig kväll. Borde inte ha öppnat mejlen. Några timmar mellan fem och åtta med trevlig vän och mat är det som räddat dagen.

Precis allt annat har gått emot mig i dag och jag har varit i ett tillstånd av konsekvent arg! Vilket nästan är mitt normaltillstånd i och för sig, men på en lite mer sansad nivå.

Förutom middagen hände en kul sak till, förfrågan om skoj och oväntad grej att göra i morgon kväll. Ser fram emot det och gör som Björkman och tänker på att i morgon är en annan dag.

Eftersom Arbetarbladets journalist nu passat på att kommentera det jag skrivit så visar hon det jag naivt ofta glömmer bort. Nämligen att de typ läser min blogg. En annan gång var det nyhetstchefen som snabbt kommenterade något jag tyckte var knas.
 
Det är ju bra! Missnöjet går fram.

Men mest kanske de bara tycker jag är dryg. Det stämmer ibland det också. Det händer att jag blir trött på mig själv, så det är okej.

Och som sagt tre är ju ett antal, eftersom hon tyckte att tre kandidater kunde jag allt välja ut och plocka ut deras styrkor och svagheter. Som om jag kände dom. Det gör jag inte. 

En annan journalist ber mig att beskriva vilka stryrkor och svagheter jag ser på ett antal socialdemokratiska politiker som de valt ut, samt uttala mig om processen framöver och lite andra ställningstaganden.

Självklart kan jag inte nu börja värdera styrkorna hos personer jag i delar har MYCKET DÅLIG kännedom om, utan att det på något sätts sätts i förhållande till partiledarfrågan.

Vad gäller process/arbetssätt är det just nu något som vi diskuterar stenhårt i partiet varför jag inte vill ventilera det med media. Tycker jag att jag svarade ganska trevligt.

Vad får jag för svar:

Tycker det är mycket märkligt av dig som politiker – som valts av folket i ditt län – att inte vilja låta dem ta del av vad du tycker utan säga att det viktigaste är att resonera ”med mina kamrater i just den här frågan”. Den här frågan berör alla, och framför allt de som valt dig.

En argumentation som skulle kunna tillämpas på precis vad som helst. Men inte alltid är relevant. I dag till exempel.

Media har en viktig uppgift, men många journalister har i stora delar väldigt liten insikt i vad det innebär att jobba i ett parti. Inte alla, men det märks ganska snabbt utifrån hur de formulerar sig.

Eftersom jag jämförelsevis haft en ganska liten roll offentligt och inte i så svajiga ärenden så har jag haft en mycket god relation med media, tyckt att de gjort ett (relativt) gott jobb i att skildra det jag varit inblandad i.

Jag är inte heller mycket upprörd nu heller för särskilt allvarligt är inte heller det som jag nu skriver om.

För någon vecka sedan var jag hos verksamheten ”Drogfri Skola” i Gävle. De berättade om ett problem som de har, nämligen en otydlighet i vad man får och inte får göra utifrån Skolverkets riktlinjer.

För att de ska kunna göra sin verksamhet korrekt (utan att värdera den) valde jag att igår skicka en fråga till Björklund. Så här:

I arbetet med elevers hälsa och välmående finns i dag kommuner som aktivt arbetar med tidig upptäckt och erbjuder behandling till berörda elever.

Då kan hända att elever lämnar urinprov som visar positivt på narkotika eller medger att de missbrukar någon form av narkotika.

När det händer är det vissa problem med att tolka skollagen hur rektor då kan förfara. I kontakt med Skolverket anser de att det i ordningsreglerna ska stå att elever i undervisning ska vara fria från alkohol och andra droger, dvs narkotiska preparat. Om det finns nedskrivet kan rektor besluta om avstängning av elever om de inte uppfyller detta.

Rimligt vore att elev är avstängt från skolan tills det att ett negativt urinprov kan visas. Detta för övriga elevers och lärares säkerhet. En period som om eleven inte missbrukar mer i sällsynta fall kan ta upp till tre veckor. Självklart är dock att eleven får allt stöd för att bli drogfri och inte hamna efter i skolarbetet som den får sköta hemifrån under aktuell period.

Skolverket lämnar inga tydliga svar på om detta är ett rimligt sätt att förfara.

Anser statsrådet att en avstängning av gymnasielever från skolan till dess att de kan uppvisa negativt urinprov är ett sätt för en kommun att arbeta för elever säkerhet och hälsa?

GD skrev i dag en artikel om detta. Rubriken är ”Gävlepolitiker vill stänga av narkotikapåverkade elever”.

När jag talade med journalisten i går redogjorde jag för bakgrunden till frågan. Det verkar jag ha gjort ganska dåligt. Ytterligare lärdom är att verkligen inte skoja med journalist jag inte känner. På frågan om vad jag trodde han skulle svara, skojade jag om Björklunds hårda tag. Det skulle jag givetvis inte ha gjort. Nu framstår det som att jag gillar dom.

Dessutom har GDs Johan Ronge legat på på Twitter och konsekvent kallat frågan för ”fråga” och därmed inte kan förstå att om jag vill lägga ett förslag i riksdagen kan jag inte göra det med metoden ”skriftlig fråga” i riksdagen. Väldigt raljerande och vill intelyssna på vad det handlar om, för det har han bestämt redan.

Han medger dock att han inte läst frågan. Eller det han kallar ”frågan”. Så kan man också jobba.

Att träna med en kompis kräver lite mer. Till exempel när hon vill tävla i ”plankan”. Grymt pass inlett med 20 min på band, cirkelstyrka och avrunda med 25 minuters simning. Då är det soft med bastu som avrundning.

Företaget som gör reklam på min blogg nu har inte precis korrläst sin reklam.