Jag försöker se det från den ljusa sidan. När jag är så här skabbig tränar jag på att göra saker långtsamt. Har spontantvättat lite, läst ganska mycket i en bok, pratat med Sara, skickat lite jobbmejl, sett Wolter-reprisen och lite hästhoppning. Nu skrev jag grunden till ledaren som jag färdigställer under morgonen. Ska upp vid åtta och börja jobba. Nu har Markus ordnat käk till mig. Evigt tacksam.

Så här matt såg jag ut när jag kom tillbaka från vigseln (som var en överraskningsvigsel och gick fingemang ute på gräsmattan. Tur jag tog en skapligt snygg jacka) som Peter var snällast i världen och körde mig till. Litade inte på mitt eget bilköreri i dag och Markus var lite busy. Nös eller snörvlade inget under akten, men i bilen på väg tillbaka.

Jag har i alla fall min röst. Och det räcker långt i dag. Att jag har ont i öronen kommer inte att synas.

Markus har en vän på besök i helgen. Han har precis köpt en sådan här. Lite avundsjuk.

Den får mig att tro att sommaren fortfarande är här. Men så är det ju inte. Fast det är vackert ändå. Med två alvedon i kroppen gick jag ner på stan med Markus och Albin och åt lunch och hämtade saker på Stadshuset. Nu är jag helt färdig i kroppen och ska försöka vara still med lämplig sysselsättning.

Jag har sovit tretton timmar. Inte vaknat av halsen. Mår marginellt bättre. Viktigt att försöka vara fit till vigseln om prick ett dygn. Känner absolut ingen press.

Kanske bara ska läsa och äta choklad i dag.

Killen i närbutiken på hörnet berättade att jag måste dricka något varmt. Jag sysslar vanligen inte med sånt. Kaffe och te smakar skit och när bemödar man sig att göra choklad? Jag tar typ aldrig fikapaus på jobbet så det är inte min kultur. Men det händer att jag måste dricka honungsvatten och det är nu. Jag har en politiskt korrekt mugg jag fått av Sara som när den fylls med varmt innehåll visar hur jordytan kommer att te sig vid en ökad växthuseffekt. Jag hör inte till de en av fyra som ”inte tror så mycket på” växthuseffekten. Jag är beredd att göra en skillnad. Till detta läser jag en bok som jag gillar ganska mycket. Fast har kanske bara hunnit hundra sidor ännu.

Inte kul när halsen spökar. Ta det joint bara.

Man häpnar.

Anja och Simon jobbar som projektledare på Fake Free och ska snart dra till Sri Lanka och jobba med detta spännande UNF-projekt där vi ska lära oss mer om förebyggande.

Följ deras snygga blogg, och missa inte filmen.

 Elise Flannigan

Jag önskar mig den här väggen. Och en hund. En riktigt söt en. Eller en fin.