Den här veckan har de varit strutsar. I alla fall mannen. Han har nog vetat men låtsas som inget. Det man inte vet lider man inte av. Jag klarar inte sånt. Jag vill veta allt hela tiden. Skillnaden mellan mig och honom är att jag vill ta itu med saker. Han är en sån som hellre spelar golf. Han tar det inte som en man, som programledarna säger.

I dagarna har det varit en pseudodebatt om Bodström. Att han både sitter i riksdagen och bedriver advokatverksamhet. Känt sedan länge och han är inte precis ensam om att ha så kallad sidosyssla. Varken iriksdagen eller annars.

Vad är problemet? Jag älskar när folk jobbar och brinner för det de håller på med, vilket han uppenbarligen gör. Han har inget hemligt trick eller är någon superman. Det är väl det vanliga, han tittar inte så mycket på TV, han hänger inte på fik, han tar inga långa bad. Han multitaskar säkert allt han kan, vilket gör att man hinner mycket mer. Han panerar. Han kan säkert läsa fort. I boken Nextopia har jag lärt mig att många människor multitaskar så att man liksom får 43 timmar på ett dygn. Han gör väl så, precis som jag och många andra. Det blir dubbelt så mycket tid som den som inte har den kapaciteten. Och man måste ju inte, men man får om man vill.

Var inte avis på dem som får mycket gjort. Det ser inte snyggt ut.

Det står ju på bilden vem som äger den.

Okej. Precis så här ser min Bob ut. Fastän han aldrig skulle sätta sig så här just när jag skulle vilja fotografera. För han är inte så trevlig. Förbannat söt, men inte så social.

Det kändes inte så bra att ha den där bilden på sunk-Lasse högst upp.

I går på Bönderna var det killar som hade lädersnoddshalsband (Det här gäller svart lädersnodd) med något fult hänge i. Jag tycker det är så galet fult och osexigt när killar har det. Ja, där hanterar jag inte könen lika. Jag blev så provocerad att jag tänker på det dagen efter …

Och jag vet att smak och stil är subjektivt, och därför spyr jag här ut allt jag inte står ut med att se. Svartlädersnoddshalsband, namnskyltar på barnvagnar, hårsnoddar med en massa tyg som på 90-talet, foppatofflor, stora hår, hål i ögonbrynet, ärr efter hål i ögonbrynet, krossad sammetskläder, huttrande tjejer i för lite kläder, tjocka guldkedjor, bismarcksmycken och säkert massor massor med annat.

Och det är ju skitviktigt att världen anpassar sig. Efter mig.

Här är två saker jag inte gillar på samma bild:

 Från aftonbladet.se

Jessica, det är kanske därför jag har så svårt för honom?

Gästrike Katthem har producerad en kalender som Markus hade köpt i går (skönt att vara ihop med någon med ett hjärta som bankar för annat än TV-spel) och det här är min favoritmånad. Katten Niklas som smyger i terrängen.

Katter är okej. Men de hårar och är fullständigt galna. Söta när de vilar. Katt inne, nej. Olika skäl. Ett är att det luktar så illa om kattlådor. Ofräscht som tusan. Jag är dock inte sämre än att jag kan se förbi det om någon katt behöver min hjälp akut.

När man äntligen får se TV på sitt modersmål, är det talat av en fånig man. Generellt, varför hade karlarna inget mål i mun. Roger är ju normalspeciell på ett skönt sätt så av något skäl låter jag honom komma undan, plus jag gillar honom. Men de andra två…

Mesen som hävdar att han inte kan välja, oj oj oj. Och på slutet kommer det in en riktigt rolig kalastjej som varit avbytare och allt och hon går bort. Vilken annorlunda smak. Vill män ha mesar?

Thilde däremot är den enda som förberett sina dejter noga och lotsar snyggt igenom dom. Får tjejer lära sig socialt vett för att killarna ska slippa? Messade med Ellinor under programmet och både hon och jag skulle lätt välja att vara ihop med Thilde.

Och Roger, han har inte hunnit tänka så mycket för ensilageskörden. Skrattade så jag sprattlade med benen likt en seriefigur. Vet ni vad man gör när man skördar ensilage? Man kör främst traktor … Har mage att säga att de saknar gnistor och glimt i ögat. han själv sprakar inte precis (citat Ellinor).

Hälsingemannen kräver att kvinnorna i hans liv ska ha mål i livet, och det har han rätt i. helt obegripligt att folk lever sina liv med att följa strömmen och ta dagen som den kommer. Liknöjda liksom. ”Det här duger åt mig”. Men det tragikomiska var ju att han själv inte kunde besvara frågan.

I love socialpornografi. I love Thilde, hon är en klart lysande stjärna.

Sitter mitt emot en pappa och hans tonårige son. Pappan hjälper sonen med matte, typ matte A på gymnasiet och förklarar negativa tal. Jag älskar föräldrar som engagerar sig.

Det är inte ovanligt att föräldrar i sjuan på allvar hävdar att de inte kan hjälpa sina barn med matten. Och verkar ganska nöjda med det konstaterandet. Och så säger de att skolan var bättre för …

Det kan ni läsa om hos Linda.

Så här stökigt såg mitt skrivbord ut när jag gick. Och nu det värsta, mitt tåg skulle gå 16.30. Annonserades till 16.40. Så jag (och många andra) gick och fixade lite annat. Men sen! Så rullade det på ursprunglig tid i alla fall. Alltså, hann inte med. Är det ens tillåtet?

På mitt jobb är det gruppfika främst onsdag morgon. Jag deltog med choklad. Och den här opersonliga muggen. Gick bra.

Om inte så kommer det här.

På jobb där det jobbart många finns en förkärlek för att ta med en mugg hemifrån för att få en personlig känsla. Egentligen vet jag att det handlar om att man inte orkar diska ur den när man druckit och bara det är äckligt.

Det betyder att det finns en samling skitlöjliga muggar med lagtryck, älgar, namn och annat på. Som det skämtas hejvilt om, om det passar. Helst om lagtrycken. Det är att ödsla tid mina vänner.

Sluta drick det stinkande kaffet som på många ställen inte är ekologiskt och rättvisemärkt och jobba istället. Och använd muggar som finns till hands. Och våga diska dom själv.

OBS!! Inget problem på mitt nya jobb, stort problem på mitt gamla. Kanske mest för mig. Jag har den självinsikten.