Aftonbladet, kom igen. Knappast någon nyhet att maktens män frotterar med varandra. Oftast gör de inte det i smyg alls. Det sker väldigt öppet.

Det är lustigt i kommunfullmäktige. En Kristdemokrat tror på allvar att det är hans förtjänst att det blivit en snabbare takt med att svara på motioner och interpellationer. Eftersom han har tjatat så mycket så har det nu blivit bra.

En stor grupp opposition har nu börjat driva linjen att de lägger förslag, sedan håller majoriteten på dom och snor ideérna som sina egna.

Att ha varit politiskt aktiv under relativt lång tid och faktiskt påstå det som en sanning är pinsamt för den som säger det. Att Sverigedemokraterna tror det förvånar mig inte.

En särskilt moderatkvinna nickar och ler alltid uppmuntrande till Sverigedemokraterna. Undrar om hennes partikamrater märker det. Om de inte gör det så okej, men om de gör det… och låter det fortgå med en smygrasist i partiet, så är det värre.

Fast okej, jag är inte så upprörd. Men för er som inte ätit Kinderägg på länge kan jag berätta att det roliga, gula plastägget har ny karaktär. Det har nu en matt, gul färg till skillnad från den gamla glansiga. De båda ägghalvorna sitter också ihop. Jag tror att det kan vara ur säkerhetssynpunkt för kvävningsrisk hos barn som inte förstår bättre. Jag har förståelse för det, men lika roligt att sitta och pilla med är det inte.

Chokladen är lika god.

Det är inte fräscht att ta upp mängder av talartid med att läsa innantill ur handlingarna från talarstolen. Det är det många gubbar ur den lokala oppositionen som ägnar sig åt. Och har mage att ppeka att de inte kan delge allt. Som om de exklusivt fått sig tillsända handlingarna innan mötet, och vi andra kommit dit tomhänta.

Nu är vi på motionenen §180 Välkommen ombord! Förslag om ”båtbuss” sommartid mellan Aldersholmsbron/Brynäs Udde och Slottstorget.

Lite Plopp Saltlakrits piggar alltid upp på konnumfullmäktige.

Från www.etsy.com

Så här kan jag också se ut. En lattjo kväll i morfars gamla brillor. Han är död sedan ganska länge, men det visade sig att min moster ibland brukar låna hans gamla läsglasögon. Ja, varför inte? Särskilt när man blir så snygg i dom! Allt var inte bättre förr.

Man blir lätt sunkig när man är i Norrala. Kraven på utsidan finns liksom inte. Kanske är det därför som min kropp bestämt sig för att nu är rätt tid att ha värsta stora finnarna. Lite rött på utsidan men ett stort helvete på insidan. Lite fascinerad. Många år sedan en sådan riktigt stor hälsade på. När jag duschade i dag, hade jag inte gjort det sedan i torsdags. Det är väldigt läjdback kan man säga. Dock har jag noga tvättat ansiktet. Det har inte hjälpt.

Hon låg/klöste/bet på papperen, hon gick på datorn samt vippade på skärmen och bet på sladdarna. Hon täckte ljuset från lampan. Allt gick framåt med hennes hjälp.

Christine skrev och undrade vem Blues är. Blues är mammas schäferblandning. Med betoning på mammas. Blues älskar mamma och väntar utanför toadörren när mamma är inne och pudrar näsan. Här kunde hon slappna av i soffan i går kväll, eftersom mamma ändå bara satt där helt lugnt och stickade.

Engelska Elle har ett antal inredningsrepotage från kontor. Att det är från just kontor är egalt, det är stilen som räknas. Den här tjejen i London hade allt som jag älskar. Små saker, söta saker, rosa saker. Ett virrvarr av plastfigurer och muffinsavbilder blandad med boxar i karamellfärg. Man blir glad!

Jag älskar färger och skoj. Minimalistiskt och stramt vitt är väl charmigt på sitt sätt, men inte särskilt inspirerande.