Så här såg jag och Peter ut i går. Roliga va? Mitt hår är sjukt fluffigt och strävt. Här var vi lite övertrötta och jag vet inte varför Peter visar sitt USB-minne.

Egentligen är det alldeles för tidigt att lägga ut en bild av mig själv där jag ser trött och ledsen ut. Den bästa har jag dock SMSat till några vänner för att de ska förstå hur överjävligt det är att sitta på nätterna. Fast de vet ju redan. De har gjort det. Är kloka nog att försökta undvika det …

Jag räknar med att vara klar kanske två. Kanske. Hotellt tre. Upp igen sju. Men jag vet att när klockan ringer i morgon så kommer jag att tro att det bara är på lek.

En kongress är fylld av utställare. Det är kärnkraftsmaffian, Bilda och annat blandat. På middagsrasten ville jag prata med Biodynamikerna. Här representerade av gubbe. Både till ålder och attityd. Jag fick dricka hans KRAV-must en lång stund innan han uppmärksammade mig. Under tiden lade han stor tid på att slöprata med damer i den egna åldern. Plockade stolt fram en tom vinflaska för att berätta om att vinet var giftfritt. Eller hur … Sedan blev det min tur.

-Det där vinet, var det inte 12 procent gift i det?
-Eh va?
– Ja, det står ju att alkoholhalten är 12 procent.
– Men jag kan inte moralisera och bestämma vad folk ska äta och dricka!
– Men din monter handlar ju om att det ska vara giftfritt bland annat.
– Inte på det sättet!

Så är det med hälsokostmänniskorna. Det äts KRAV och pysslas med olika konstiga andlinga grejer. Sedan dricker de rödvin. I mängder. Löjligt.

Men i sak är jag skeptiskt till genmodifiering och gift i markerna naturligtvis. KRAV och liknanade är viktigt.

Nu går vi in på det området, men bryter om en halvtimme för att ta det internationella avsnittet som bedöms vara av särskilt intresse för internationella gäster. Sedan går tolkarna hem. Tolkarna måste ju vara här!

Men nu är det problem för Carina Jämtin som är föredragande är borta. Borta! Hur vågar man lämna stället bara för att man hört att vi ligger lite efter. VAD SOM HELST KAN HÄNDA. Det vet man ju. Rutin Carin, rutin!

Torsdag kväll. Och nu är jag här…

Minns ni hur det var? Hur man läste sönder skolkatalogerna? På kongressen får man en liknanade grej. Alla utom en Johan Pettersson från Skåne har lyckats skicka in en bild som man tycker man ser snygg ut på. (Nu säger Peter att det inte alls är säkert ”man ser ut om man gör”) Det borde man få göra till skolkatalogen med!

Så nu kan jag bläddra fram och tillbaka bland en härlig hög med sossar. Vi är 350 stycken på plats och i boken. Medelåldern är 46 år. Granskningsutskottets yttrande handlar till en del om hur partiet måste jobba med föryngringen. Det tycker jag sannerligen. Men minns, gubbe är ingen ålder, det är en attityd.

Rika barn får lättare kompisar. Artikel i Aftonbladet.

Det intressanta och viktiga kommer först i slutet av artikeln, att det är en spegling av vuxenvärlden… Självklart. Allt kidsen gör är det. När de super sig fulla för att ha kul på Halloween, är det för att de sett vuxna göra samma sak i hela sitt liv.

Den här meningen ”Erika Lundby menar att det framför allt är barn från familjer med dålig ekonomi som upplever prylarnas betydelse för vänskapen som ett problem” är ju som ett skämt. Det är den stora självklarheten. För rikingar har ett enklare liv. Det är inbyggt. Det är därför de vill behålla sina pengar. Det är därför borgarna röstar mangrant, de vill behålla alla pengar själva!

Nu blir det inget mer godis i dag.

Jag är med och tar fram viktiga riktlinjer. Jag har röda örhängen. Det kanske inte syns så bra, men det har jag, för den röda känslans färg. Vi röstar och röstar. Nu, dosan!!

Aftonbladet har en hjärndöd artikel en en särskild händelse som skulle vara det sista beviset FÖR att djur har känslor. Pinsamt för det mänskliga släktet. Vi har levt med djur i tusentals år och ständigt ifrågasatt deras förmågor till det mesta. Att känna, tänka. Vi har utnyttjat dem till allehanda och det fortsätter. Vidrigt är det.

Fiskare påstår att djur fiskar inte kan känns smärta. Vi använder djur som verktyg för att få mat och kläder. Vi tester mediciner på djur trots att det inte är särskilt säkert.

Att djur har känslor råder inga tvivel om (om man känner ett djur), men med bakgrund av detta kan man ifrågasätta om människor har det.