Ni kan sluta skicka SMS med frågeställningar som går ut på om jag blivit dum i huvudet. Det är klart jag inte ska spela golf. Det var ett skämt. Jag har riktiga grejer att göra.

Jättemysigt och kul att sitta och prata politik med ett lagom stort gäng. Fyra nya medlemmar i arbetarekommunen! Så bra.

Nu är det Lyxfällan. Har ingen lärt dem om ränta? Har de inte gått i skolan. Cyniskt, jag vet. Men jag undrar.

När tåget kommer in får jag rusa till kvällens arrangemang. Ett gäng socialdemorkater under 35 som träffas och tar en fika. Bara för att. Det ser jag fram emot.

Jag ser också mycket fram emot att det blir helg. Då ska jag spela golf.

jag har längtat dit!

Nyss kommit från Church Street där jag varit med mina vänner, och tidigare kollegor, Susanne och Kicki. Det finns mycket spännande information att utbyta!

GIRA**

Om du vet kan du delta i Miljonlotteriet Lyckohjulets tittarpussel. Men tänk dig noga för innan du chansar!

Sveridedemokraternas partiledare talar om sitt aprti som en eventuell vågmästare om de hamnar i riksdagen. Detta utifrån att inget ”lag” uttryckt någon önskan om att samarbeta med dem. Så vitt jag vet har dock bara det rödgröna laget varit tydliga med att de inte tänker styra med hjälp av SD.

Men vadå vågmästare? Sverigedemokraterna är ett högerparti. Ett rent högerparti. De är på intet sätt utanför den politiska skalan. De vill gärna sabba LÁS som gör att vi är trygga på våra jobb. Höger. Punkt.

Därför blir jag inte skitförvånad över nyheten om att många på SDs lista är före detta moderater i någon form. Inte alls. Och verkligen inte förvånad över att fyra av de 25 första på deras riksdagslista är kvinnor.  16 procent.

Och var lugna. De är överens om att förbjuda äktenskap mellan homosexuella i kyrkan. De är samma gamla ruttna homofober. 

Blond heterosexuell man. Det är normen i SD-Sverige.

Ibland, somliga stunder är det bara så synd om en. Man är emlig, gråtfärdig och dann.

För mig hänger det just nu ihop med hög arbetsbelastning, dålig sömt och kanske i det här akutläget, hunger. Somliga saker blir uppenbart värre med åren. Att känna av dippande blodsocker är helt klart ett sådant fenomen.

Jag har ätit ett äpple sedan halv tre, då jag senast åt nåt. En morotskaka när jag fikade med Kalle. Innan dess god och näringsriktig lunch på Tollare.

Kunde jag inte ta en macka på mötet? Nej. Alla hade skinka på sig. Kunde jag inte bara ”peta bort” den? Nej. Allt var kontaminerat.

Men jag vet att i mitt hem står en gryta på spisen och väntar på mig. Det är aningens upplyftande. Aningens.

Tollare har allt några riktiga godbitar till miljöer. Detta är alltså inte ett museum utan man får sitta hur man vill. Det här stället har jag hängt på i femton år, och det händer alltid något roligt.

Och jag vet att det händer en massa roligt också när jag inte är här. Kanske särskilt då.

Tollare är en av IOGT-NTO-rörelsens folkhögskolor. Där pågår just nu en grundutbildning för nyanställda i UNF. Jag ska ut dit och prata lite om just UNF. Känns som en bra, solig dag för det. Sedan ska jag fika om ett projekt och allra sist ha ett Riksstyrelsemöte innan en sen kväller. Känner bli en kanonrolig dag lokaliserad på olika destinationer.