För att illusterera det här lite dystra inlägget väljer jag en foto från i går. Jag har läst mig att skära apelsinklyftor rena från hinnor och sedan koka dem i en sockerlag med chili. Blir fantastiskt till citronglass.

Vad som är dystert handlar om blottläggningen av mina kunskaper på ett antal områden. Tack vare, eller på grund av, spelande av diverse frågespel den senaste tiden inser jag att jag har blinda fläckar vad gäller hela sportområdet, stora delar av geografin, historisk årtal samt kungar. Gamla kända svenskar som spelar stumfilm eller skriver visor är också svårt.

Sport gör mig ingenting, annat än att jag tappar poäng på det. Genuint trist och fullkomligt ointressant för mig vilket lag som vann allsvenskan vilket år, vem som tränar eller vad cuper eller arenor heter.

Årtalen fattar jag inte varför jag inte kan. Jag är annars rätt bra på utantill-kunskaper från skolan. Förmodligen samma, bryr mig inte så mycket. Kungar är same shit.

Geografin däremot. Det önskar jag, om inte annat för min egen skull, att jag var bättre på. Berg, öknar och huvudstäder. Däremot när det börjar slå över mer mot geologi, då är jag mycket grymmare.

Vad göra? Är det blindkartor som är grejen? I dag frågade jag vännerna var Arboga ligger. Trodde Västkusten. Lyckligtvis var det närmare.

I alla frågespel, och i livet, är det de gröna frågorna jag hanterar allra bäst.

Men vi spelade också ett spel om svenska språket i går. Då vann jag.

Det är en skön form av glädje att vakna upp hemma hos en kompis som fyller år och därför kunna fira in ordentligt ända från början. Eller faktiskt ända sen hon halvsov i fåtöljen efter midnatt.

Ullie fyller och skapar en vacker tårta bara lite med vänsterhanden så där. Elin fotade. Alltså inte jag, det sägs vara tecken på psykopatdrag att tala om sig själv i tredje person.

Begreppet närhat och allt närbesläktat. Som utflippade läsarkommentarer, sexistiska mejl eller så.

Det här är ju ingenting, men irriterad är jag ändå.

Jag skriver nåt på twitter om ungdsomsarbetslöshet. Man (vars beskrivning är att han hatar pedofiler) svarar att arbetslösa ungdomar är lata. Jag skriver att jag tror att problemen är andra. Han vidhåller och berättar också om sina nätverk som gör att han vet så mycket mer än mig för jag är ju politiker och ”är aldrig ute i verkligheten”. Jag frågar var han vet om mig och vilka jag känner och vad jag gör. Han berättar att han minsann vet hur politiker är. Jag tycker det är tråkigt att dömas utifrån hans erfarenheter och inte utifrån mig. Då vänder allt och handlar om huruvida jag då tycker det är okej av S att enligt honom frysa ut SD. Jag frågar vad utfrysningen skulle avse och vad det har med mina verklighetskontakter att göra. Inget svar.

Jag borde lära mig att jag inte måste svara. Det leder bara till tappat hopp om mänskligheten. 

I går var det 349 gymnasieelever som tog plats i riksdagen. Jag var utskottsordförande i det sammansatta justitie- och näringsutskottet som sammanträdde på förmiddagen.

Vi pratade om elområden, nedladdning och vindkraft bland annat. De vuxna som har mage att kläcka ur sig att ungdomar inte är intresserade av politik …

Det var otroligt roligt det här!

Alltid glassiga middagar i riksdagen.

Jag är på väg för att träffa några av de allra bästa vännerna. Då kan det bli mysigt. Ungefär vad jag orkar efter tung vecka.

Ikväll slutade polisdebatten strax efter klockan 21. Jag hade räknat med att sitta till supersent så jag var nöjd. Hann träna ordentligt efteråt och allt.

Jag inledde debatten med att tala om vikten av att förebygga att människor väljer kriminalitet. Att se till att det finns jobb och boende för unga är en sådan sak. Allt hänger ihop.

Pratade mycket om polisutbildningen, som också blev kvällens main topic. Överraskande nog outtade FP att det mest troligt är de som blockar utvecklingen av polisutbildningen till en högskoleutbildning. M vägrade svara på vad de tycker. C har tidigare sagt att de vill ha den till högskoleutbildning. Precis som rikspolischefen, Polisförbundet och också den utredning i frågan som kom 2008.

Men det är bra, då vet vi vad vi utgår ifrån. Här kan du titta på debatten. Replikskiftena är roligast.

I dag har det gått ganska mycket i ett. Jag började klockan åtta med engelskkurs som leddes av supertrevlige Graeme med ursprung i Skottland. Kändes lite bättre med engelska den här veckan jämfört med för två veckor sedan när jag nästan bröt ihop. I dag har jag lärt mig ordet bill för proposition bland annat.

Direkt till ett arbetsgruppsmöte som efter ett tag blev inställt när inte tillräckligt många dök upp (hatar sånt).- Satte mig och började skriva ett anförande. Hämtade upp Kevin! han har prao på riksdagen och hänger med lite olika personer. Vi gick och letade upp lite lokaler inför ungdomsriksdagen på fredag, var på årsmötet, åt, och sen berättade jag lite om JU och han lite om sina erfarenheter.

Gick ett ärende på stan (kul att komma utomhus i dag) och hann precis avsluta anförandet innan voteringen. Som var skapligt lång! Pratat i telefon och nu sitter jag här och går igenom mejlen. I väntan på att gå tillbaka till kammaren igen då JU har debatt.

Nu vet ni ALLT! Utom att jag efter det ska träffa Lena Sommestad. Ordförande i S-kvinnor. Och sena kvällen ska ägnas åt att slipa på anförandet igen. Hurra!

Kring lunch hade jag årsmöte med riksdagens nyketerhetsgrupp. En av de absolut äldsta intresseorganisationerna i riksdagen. Vi har anor sedan 1895.

Vi har också en bankbok … Det ska nu moderniseras en aning. Tyvärr.

Nuvarande ordförande Lars-Axel hade sammanställt listan över före detta ordföranden. Här kan vi se en tydlig övervikt för män. Och en nästan lika tydlig övervikgt av frisinnade.

Stolt tradition för folkpartiet som i dag inte har någon som är medlem i nykterhetsgruppen ens. Alla andra partier har medlemmar. Totalt är vi i dag 19. Långt ifrån glandsdagarna, men vi vet ju att pendeln alltid svänger!

Under året har vi jobbat framgångsrikt med bättre alkoholfria drycker på riksdagens arrangemang.

Jag är vanligen inte hypokondrisk alls.

Men nu har jag haft ganska mycket lätt, molande huvudvärk i huvudet. Liksom hela dagar i sträck. Inte så att jag inte klarar att göra saker, men det är störigt. Inte rimligt och högst ovanligt.

Antingen behöver jag korrigera synkorrigeringen.

Eller så har jag en hjärntumör.