Mitt sista. Den här gången. Liiiiite sorgligt. men också helt okej. Är det en slump att jag hittills talat mer i talarstolen än något möte tidigare. Och då har vi ändå ungefär fem timmars möte kvar. Mindre om vi har lite tur.
Även om jag talat många gånger så gör jag INTE en grej av att tala länge, vilket några gör som sin främsta gren.

Eller vifta med ett pekfinger från talarstolen. Eller för all del, sitta och hånflina i bänken åt den som talar.

Jag tänkte att jag skulle ha de snyggaste dörrskyltarna i Stockholm. Gjorde de här förra veckan.

Monika brukar sova så här. Jag är inte säker på att det är sunt. I stället för att vara en vanlig kattkringla betyder också det att hon tagit mycket plats i min säng båda nätterna.

Så fick jag prata lite om ungdomar och alkohol eftersom journalisten hade lyssnat på mig på ett seminarium en gång och tyckt att jag var spännanade. Och det är jag ju. Jätte. Kanske verkligen sista gången jag talar i UNFs namn ( någon månad sen intervjun gjordes).

Ser på SVT Forum där de talar om när parlamentet röstade om detta med föräldraledighet. Hon avbryter och har en generellt otrevlig framtoning. Märks jättetydligt när de andra två är supervettiga.

Provade med hallon och med äpple. Helt okej.

Det jag har gjort är en promenad. I blek sol. Med en ganska dryg schäfer.

Min moster Karin kom hit. Kul. Det bästa med min släkt är att vi pratar mycket. Sitta tyst är tråkigt. Högt pratar vi också. Så det hörs.