Författararkiv: Elin Lundgren

Sveland och antifeministerna

En debatt i medierna har pågått ett  tag. Involverade bland andra Maria Sveland och så Pär Ström. Mannen som hatar feminister.

Sveland har nu skrivit en avslutningsreplik efter att ha gått på Ströms öppna pubkväll och pratat med honom och hans vapendragare.

Ur Svelands text vill jag lyfta fram följande:

Just vårdnadstvister var ett annat återkommande tema under kvällen på Dickens. Det är ingen slump utan har att göra med den framväxande aggressiva papparättsrörelse som delar antifeministernas avsky mot feminister. Här återfinner man samma paranoida bild av feminister som till varje pris vill ta barnen från papporna. I deras värld finns det en hämndlysten frånskild kvinna bakom varje anklagelse om sexuellt övergrepp eller misshandel, ivrigt påhejad av en feministmaffia och en statsfinansierad kvinnojoursrörelse.

Att feminister i alla tider kämpat just för att förmå männen att ta mer ansvar för barn och familj och bli mer närvarande i sina barns liv är ett faktum som de helt enkelt ignorerar. Här handlar nämligen kampen inte om att ta sitt ansvar som pappa (med allt vad det innebär i tid, omsorg och pengar) utan om pappors ovillkorliga rätt till sina barn. Oavsett om det är en pappa som misshandlat sin före detta fru inför ögonen på barnen. Oavsett om barnen vägrar träffa pappan (något som de tolkar som en hämndlysten före detta frus hjärntvätt av deras gemensamma barn).

och

Oförmågan att se skillnaden mellan det faktum att det faktiskt är män som med övervägande majoritet ligger bakom våldsbrott och våldtäkter (och krig för den delen) och att påstå att alla män är våldtäktsmän eller kvinnomisshandlare. Men denna misstolkning återkom i alla samtal jag hade under kvällen. Det är intressant och jag har funderat på vad det beror på. Hur kan man förväxla problematiserandet av en destruktiv mansroll som ibland leder till våld med det befängda påståendet att alla män därmed är våldsutövare?

En bok jag ska läsa

Moa Herngren har skrivit boken ”Jag skulle aldrig ljuga för dig”.

Så här säger hon:

– Jag tror att vi alla mer eller mindre lever i förhållanden där vi kanske inte är oss själva fullt ut. Det kanske inte handlar om medvetna lögner. Väldigt många går runt med en bild av hur de vill att förhållandet ska vara och hur vi vill behandla varandra, men så ligger saker och gror i oss och vi försöker slå knut på oss för att det ändå ska bli bra, åtminstone utåt sett. Samtidigt blundar vi för hur vi mår eller vilka vi egentligen vill vara.

Varken först, sist eller ensam

Brolle är inte den enda som betett sig så här. Det är synd om honom. Det är ännu mer synd om de som funnits runt honom och behövt vara medberoende i hans problem.

Tråkigt att så många vurmar för rätten att supa ohämmat var som helst, när som helst och i vilket sammanhang som helst. Som tycker att allt annat är tråkigt och moraliserande.

Men otrohet är ju inte heller så lattjo.

Killar och läsning

Tid att sitta på balkongen. Tid att läsa igenom tidningar som blivit liggande och att måla naglarna.

I det här numret av Skolvärlden fanns en artikel och faktumet att killar läser mindre och att glappet mellan könen på den fronten ökar.

Helena von Schantz, lärare i Norrköping, får uttala sig i artikln och hennes påståenden presenteras lite som sanningar, men beläggs inte med någon forskning som jag kan söka mig till.

Kvinnor undervisar på ett sätt som tilltalar flickor mer, då de premierar ordning, ansvarstagande och duktighet.

Menas med det att killar inte kan hålla ordning, ta ansvar elle vara duktiga?

Hon berättar att bokutbudet på skolor är mer flickanpassat och är könsneutrala eller har ett ”tyck synd om flickorna”-perspektiv.

Läslusten måste komma först säger hon.

”-Det innebär att vi måste bajaka att flickor läser om flickor som blir kära i rika, stiliga vampyrer och att pojkar läser om pojkar som rider på blå drakar och räddar världar”

Skolan fokuserar för mycket på skönlitteratur, försök få igång killarna via fotbolls- och teknikböcker säger von Schantz.

Hon tycker heller inte om att skrivuppgifterna i de nationella proven många gånger går ut på att resonera om känslor och omvälvande händelser då det skulle gynna flickor.

Och von Schantz för stå för hela problematiseringen med att killar läser mindre en tjejer.

En kvinna som hävdar att killar måste läsa om fotboll och slippa känslor om det ska bli nåt. Härligt. Ordförande för Liberala kvinnor i Östergötland är hon också. Så liberal att hon älskar könsroller. Tjejer pratar känslor och killar räddar världar. Känner som vanligt att jag inte passar in i den snäva definitionen.

Sommartid

Alla har sitt trick att komma ihåg hur det är klockan ska ställas.

Under hela min ungdom inträffade det här när IOGT-NTO-rörelseni Gävleborg hade distriktsårsmöten. Då förbannade jag det faktum att en timmes värdefull sömn försvann. Fyra potentiella timmar blev tre ungefär. Lätt att minnas.

Det höjs varje år röster för problematiken med den här lilla timmen. Statistiken visar tydligen att graden av hjärtinfarkter går upp, dvs människor blir sjuka av det här. Jag säger inte emot den statistiken, men jag kan för mit liv inte förstå hur det går till.

För mig är inte skillnaden störra än att jag har en period mellan sex och elva på morgonen då jag går upp, beroende på veckodag och situation. Om klockan då ska dras märks det inte särskilt mycket. Tur för mig!

Kan inte låta bli att förundras över de som påstår att de känner av det här i flera veckor. Antar att det är männisor som inte kan beskrivas som särskilt flexibla.

Däremot kräver det här viss förskjutning och tankeverksamhet kring mjölkningstiderna hemma i Norrala. Fast jag tror det är lättare för korna än för bonden. Med tur har han vant sig till midsommar.

Att vara kravlös

Snart dags för ny omgång av ”Bonde söker fru”. Bonde från trakten ska delta. Det är ointressant.

Det intressanta är hur han nu får vara ett exempel för många andra. Här beskriver han vad han är ute efter. Glad, snäll och positiv. Booooring. Det är väl någon slags grundkrav en bra dag. Okej, den här slängde in att man måste tåla djur också, men det är mest av praktiska skäl.

Glad, snäll och positiv. Om jag skulle tvingas välja ut tre adjektiv på tillkommande så kommer inga av dom på listan, för de är så uppenbara. Så smärtsamt uppenbara och så fantasilöst svar att det skulle avskräcka mig från att intressera mig för någon som kunde klura ut endast de tre kriterierna.

Fast å andra sidan är väl det mitt problem, att jag inte förmår uppskatta enbart glad och snäll tillräckligt utan vill se så mycket mer.

Nåja, det blir nog inte jag och den här bonden. Även om jag inte är pälsdjursallergiker. Skulle nog gilla bondens djur mer.