Rätt najs i Stockholm när jag drog därifrån i kväll.

I går var jag och Ullie och såg filmen The Lady. Den handlar om Aung San Suu Kyi. Om henne och hennes familj. Inte så mycket om Burma.
 
Däremot mycket om människors ofrihet och skillnaden mellan en icke-demokrati och en demokrati. 
 
Filmen avslutades med uppmaningen om att vi som lever i frihet har en plikt att slåss för de som inte gör det.

Så är det.

Vi gör för lite, jag gör för lite.

Jane Magnussons recension i DN

I dag har jag haft en kalaslunch. Min gamla brevvän Elin (började brevväxla i mellanstadiet) har besökt mig. Kul! Nästa gång min tur att möta henne på hennes arbete.

Kvällen blev inte så mycket bättre efter mycket ledsamt besked. Ett sådant som gör ont ända in i märgen. Och nu väntan.

Jag tränade lite, men att svettas är ganska äckligt.

Det här är knappast den roligaste dagen i mitt liv.

Jag läser lite, plitar lite, kollar upp lite, skriver lite.

Men över allt vilar ett stort lager seghet.

I går hade jag egentligen tänkt titta på 30 grader i februari, för att se hur tragiskt det kan bli.

Istället blev det treans ”Älskling, du har blivit en tjockis”. Det är fascinerande att se människotyper. Tjejen som skulle coacha sin man att tappa vikt (vilket han gjorde, 18 kilo) var för mig något av ett främmande väsen.

Läpparna var fixade till den stiligaste anknäbb. Pengarna som karl eventuellt skulle vinna skulle gå till hennes hett önskade plastbröst. Med tanke på dimensionen på läpparna undrar jag hur de artat sig.

Hon är ju inte ensam. ”Idealet” långt, blont hår, abnorma läpar med tillhörande bröst är varken nytt eller ovanligt.

Min fundering är om de på riktigt tror att allt det fejkade inte syns? Eller är det grejen, att det ska synas?

Jag förstår inte. Och typ alla jag umgås med har andra prioriteringar än allt fokus på utsidan och kan inte svara.

Släckte i god tid, dvs strax innan midnatt. Minns att jag vände och vred och suckade. När klockan sedan ringde vid sju var jag bombis på att jag precis somnat. Och under den stunden drömt jobbiga drömmar som jag kan återge i detalj, men bespar er. Den där känslan av närstående helvete på något sätt.

Lyckligtvis funkade det i dag att bjussa mig själv på två timmars extra sömn just i dag eftersom vi inte har utskottsmöte. Men var lugna, kvällen är ett oskrivet blad och jag kommer garanterat att jobba då!

Kanske berodde lite av det på att jag började läsa CajsaStina Åkerströms bok om sin far? Många fäder som betett sig vansinnigt illa som ändå får en typ av kärlekshistoria skriven av sina döttrar.

I veckan träffade jag Daniel. en kille som för övrigt ofta är avundsvärt nöjd med sig själv. Hur som helst berömde han min tröja och undrade om jag köpt den på Weekday. Rätt skönt att säga att jag ärvt den efter min morfar. Som dog för snart 25 år sedan. Man får ge tröjan att den håller bra. Här har jag den på min födelsedag 2009: