För att slappna av har jag senaste veckorna tränat på att läsa mer böcker och dö bort mindre på skärmen. Det går inte 100 men det har i alla fall blivit mer läst. Skärmen är skrämmande eftersom tiden bara rusar. Jag gillar att läsa. Det är ett av mina största intressen. ändå konkurreras det så lätt ut av meningslösheter som andras upprepade selfies, någons delade recept och gamla minnen från sju år tillbaka (”tänk vad liten han var då”). Jag får scrolla förbi ganska många svarta hål för att hitta guldklimparna, för de finns verkligen på sociala medier och jag vill inte missa dom. Därav problemet.
Jag har läst böcker som mest är tugg också, men de som jag tycker att du ska lägga tid på tänkte jag kort lista.
Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg
Jag vet vad det betyder fast jag läste tyska. Men jag fick googla upp stavningen så det blir rätt. Hamberg skriver sina romaner utan pretentioner, och alltid med ett stort hjärta. Allt är väldigt tilltalande och går inte att värja sig emot. Även om du inte själv är den som tycker att livet sitter fast är det lätt att föreställa sig desperationen hos de som känner så och sympatisera med till synes ogenomtänkta handlingar. Allt Emma skriver är pricksäkert och varmt. Den här med.
Svärmodern av Moa Herngren
Fick sträckläsa för jag ville verkligen veta hur det skulle gå. Välskriven, och framkallar små små ångestpuffar. När det bara blir fel fast det var tänk att vara rätt. När jag lyssnar på människor omkring mig som befogat ältar hom relationer så känner jag igen vissa delar, om än inte samma helhet. Små saker kan jag själv känna igen. Smärtsamt rakt igenom. För att ett liv ofta inte är en dans. Bara.
Blixtra Spraka Blända av Jenny Jägerfeld
Det här omslaget har ropat uppfordrande till mig från bokhögen. ”Du måste väl se mig nu?”. När jag inte kunde stå emot längre har jag längtat till den här ganska långa boken mellan lästillfällena. Huvudpersonen är långt ifrån min sorts personlighet. Därför är allt som händer spännande, för det bjuder mig på sådant jag aldrig förstått. Gränslöshet. Ogenomtänkthet. Knark. Jag är väldigt glad att jag inte förstått, för det verkar mest bli problem. Vad var det jag sa osv. Språket är medryckande och smart. Storyn är både otäck och lite häpnadsväckande för den levlar upp efter hand på de 500 sidorna.
Inte alla män av Veronica Palm
Jag vill skrika ut att jag känner författaren. Men vi är bara bekanta, så som man blir när man varit i samma stora sammanhang några år. Och just det sammanhanget, riksdagsarbetet, skildrar hon så att jag både vill skratta och gråta. Träffsäkert. Flera potentiella ansikten på förebilder fladdrar förbi. Jag har t.o.m. stämt av några med Veronica … Skämmigt men sant. Huvudstoryn är en historia om våld i nära relation. Ytan. Verkligheten. Allt är väldigt snyggt skrivet. Är så glad att boken fått den uppmärksamhet den förtjänar. Och att den bidrar till att sätta fokus på ett så viktigt problem.
Männen i mitt liv av Sofia Rönnow Pessah
Själva boken gav jag bort till en kompis. För att jag tycker den är värd att läsa mer som ett nutidsdokument. Lätt snaskigt foto av ”tiden vi lever i”. men som bekant, vi är många som lever i samma tid utan att för den saken skull ha samma tillvaro. Men man har ju hört! Och som vi får höra här. En efter en betar huvudpersonen av sina relationer och ligg helt enkelt. Inte fyllt så spektakulärt som det låter, för jag tycker mig ana en viss analys under. Eller så är det bara det jag önskar mig?