Nyligen läste jag Marie Hermansons bok ”Himmelsdalen”. Den är så läskigt raffinerad och olik mycket annan litteratur. Precis som andra böcker jag läst av henne och som fäst. ”Svampkungens son ” och ”Skymningslandet” till exempel. Så jag gick till biblioteket och tänkte att jag ville omslutas av hennes tankar än mer. Insåg där att hon också skrivet boken ”Värddjuret” jag läst för länge sedan, men som etsat sig fast. Blev inte förvånad.

Det är berättelser som kräver en skarp tanke och sådant där utanför boxen-sinne för att skriva. trots det är det självklart inget tramsigt magiskt, övernaturligt eller fantasy. Det är knas, men det finns helt rimliga förklaringar. Onostalgiskt och inte tillrättalagt. Inget trams, rakt på. Precis som jag gillar. Och ändå oväntat.

Kom ut från bibblan med flera böcker, och inte bara av henne. De här två har jag precis läst.

Moa Herngrens ”Jag ska bara fixa en grej i köket”. Har nog aldrig läst en sådan bra skildring av alkoholproblem, och vad de sätter för stämning i en familj. Hur de trasar sönder fastän fasaden hålls. Eller inte. Alla märker ju. Alla vet. Här främst ur Ingrids och hennes lilla dotter Junis perspektiv. Ingrid, förskollärare, som försöker intala sig om att hennes konsumtion är okej. Skrivet så att man förstår hur alkoholen vrider sönder folks hjärna. Bra och ledsamt.

Och så Hermansons ”Musselstranden”. Parallella kvinnohistorier som är sammanvävda. En kvinnas tillbakablick på barndomen, vävs ihop med nuet. En annan kvinnas psyksjukdom hanteras och flyter ihop med storyn. Det enas i ett litet, annorlunda barns försvinnande. Och återfinnande.

Läs båda.